Wear And Tear

Day 10 – What you wore today

En H&M-klänning som jag köpte för att "ha på jobbet" med tajts som jag också köpte för att "ha på jobbet". Dvs. i mina mått mätt ganska fina saker men som naturligtvis à la H&M krympt lite och korvar sig hela tiden så de blivit rätt så osköna. Sedan en H%M-kofta som jag köpte för att bli "inte frysa" (yeah right). Två krimskramsarmband som fastnade i allting och höll på att driva mig till vansinne när jag skulle på toa. Skor: gigantiska stövlar med typ renpäls som går under namnet "indianskorna". Asså hur gör de som försöker ha en stil på vintern? Man undrar.

The Show Must Go On

Nyårsenkät!!! Starring Lembit

Vad gjorde du 2010 som du aldrig gjort förr? Tog examen. Och jobbade 4 real. Så. jäkla. seriös.

Fick några av dina vänner barn? Bekanta, kan man väl säga, men inga vänner.

Vilka länder besökte du? Polen och Holland:D

Vad skulle du vilja ha 2011 som du saknade 2010? Fast jobb? Nä men liksom... en plan? Som sträcker sig längre än ett halvår fram? Eller förresten stryk det, så jälla boring att säga så. Det har jag ju aldrig haft! Jag tänker heller inte säga "bättre koll på min ekonomi" eller dylikt. Men kanske en mer regelbunden träningscykel. Säga vad man vill om 2010, men det var ett kasst träningsår. Bättring på det 2011!

Vilket datum 2010 kommer du att minnas, och varför? Äsch inte vet jag. Klart kollar man i kalendern kan man ju ba "jojo den 4:e söndaden i maj när månen var full hände ju detta" men vem bryr sig egentligen?

Vart tog det mesta av dina pengar vägen? Asså... visste jag det skulle jag väl inte ha det såhär?

Vad önskar du att du gjort mera av? Gått i terapi.

Vad önskar du att du gjort mindre av? Vältrat mig i ångest av x anledning.

Hur firade du nyårsafton? Hos Jo&Seb, de bästa! Vi åt paj och blev asfulla och tränade med en sån där hemmaträningsgrej med hjul och jag hade typ träningsverk dagen efter? Jag tjatade även om en låtlista jag gjort bara för att få höra nån himla sketen låt som jag nu glömt vilken det var, och sen kom sambon innan tolvslaget och jag drack Asti och grät lite när syrran och jag ringde varann. Dvs ett bra nyår! Hoppas imorrn blir as faboulus!

Blev du kär under 2010? Ja, i min cykel. Hon heter Pinky och är det hetaste jorden skådat.

Bästa filmen? Omeh. I don't do movies.

Vad gjorde du på din födelsedag? Fick fin uppvaktning och så.

Hur skulle du beskriva din stil 2010? Pippi Långstrump as fjortis goes business? (och med "business" menar jag egentligen bara att jag inte har hoods när jag är på kontoret)

Hur höll du dig från att bli galen? Vet ej. Ärligt talat, det var nära ett par gånger. Pratade väl en del med folk och så, och försökte agera Vuxen och Mogen och "komma över" saker ibland på egen hand. No further comments på det.

Vilken kändis/offentlig person beundrade du mest? Nour El-Refai.

Vilken politisk fråga gjorde dig upprörd? Jäkligt många. Förutom de sedvanliga frågorna som härleds till patriarkatet var SD i riksdagen en sjuk provokation.

Vem saknade du? Gamla vänner som bor här och där.

Vem var den bästa nya personen du träffade? En snubbe på mitt gamla jobb på de dryga 60. Vi adopterade varann lite och häromveckan drack vi liksom rötjut och åt barmat på nåt sleezy hak och pratade politik<3

Born This Way

Day 09 – Your beliefs

Jag konfirmerade mig bara för att konstatera att jag trots allt inte var kristen, hur mycket jag än försökte. Eller, det visste väl jag väl redan innan i och för sig, jag var väl bara inne i en prettoperiod (en av dem) och ville typ utreda var jag STOD I LIVET. Under stora delar av min uppväxt har jag på rille haft seriös ÅNGEST över att jag inte "allt på det klara", dvs. vad jag ska tänka om livet, döden, människan, meningen med livet osv. Jag ville liksom känna att jag VISSTE.

Man kan således anta att mina 18 dagböcker är fulla av sådana här kvasi "Your beliefs"-inlägg. Jag vill minnas att jag skrev ett av dem efter att ha läst ut en ungdomsroman och den slutat med att huvudpersonen hade en monolog om att den var en romantisk drömmare av något slag, samt en anomali i sitt sammanhang. Det gjorde naturligtvis stort intryck på mig och jag låg uppe hela natten och försökte använda orden i meningar och uttrycka vad som förmodligen utgjorde KÄRNAN i mig (kommer även ihåg när jag och M parallelläste Sofies värld i vår ungdom och trampade runt i skogen i flera timmar och hade djupa samtal om vad som var idévärlden och vad som kunde betraktas som "verklighet")

Jag vet att jag fick vissa aha-upplevelser när jag läste filosofi i högstadiet och gymnasiet. Kommer ihåg att jag snabbt anslöt mig till team Sartre&Beauvoir och skrev långa utlägg om hur existensiell ångest kan uttryckas på filosofiproven. Det är som att jag hamnat i nån form av smärre identitetskris så fort jag läst en ny bok eller dylikt.

Och det har bara fortsatt. När jag var 20 äntrade jag universitetet och då kom nästa panikartade fas. Insikten om att det inte finns en stor Sanning liksom drabbade mig med förnyad kraft, och jag vet att jag bölade (!!!!) när jag läste Bangs nummer om postmodernistisk feminism och ba "jag fattar inte allt men jag har vetat detta hela tiden" (4real alltså. Såhär är jag. Det var dessutom i en tyst vagn på SJ). Kan ju även nämna att jag första gången fick Butler presenterad mig i all sin storhet blev helt vansinnig och ba VADÅ BEGÄRET ÄR TOMT!?!?!?!

Jaha, och av denna lilla exposé kan man alltså dra slutsatsen av att jag alltid har varit smått manisk. Vissa har kallat det "tänkande", andra "överanalyserande". Skitsamma känner jag. Vill dock tillägga att jag inte pallar med att tänka att nära och kära dör och försvinner för alltid, så jag väljer att tro att de kommer till himlen. Eller finns med en, liksom. Därtill tror jag även på karma, what goes around comes around liksom. Inte på det sättet att en indisk kvinna med låg kast får skylla sig själv för att hon var en tjuv i sitt förra liv, utan mer på det där sättet att "nu hjälper jag den här personen, och den kanske inte hjälper mig tillbaka men någon annan gång kommer någon göra samma för mig". Eeeeh. Man kan nog säga att det är en slags överlevnadsinstinkt för att jag inte totalt ska tappa hoppet och bli den genombittra hagga jag egentligen är. Därtill skriver jag under en hel del feministiska grejor såsom att "det privata är politiskt" etc.

Oh! You Pretty Things

Day 08 – A moment

Asså finns ju rätt många moments in life så att säga, så himla svårt att välja! Vet att ett sjukt viktigt moment för mig var när jag i gymnasieålder gick på Bowiekonsert och sminkade mig som omslaget för Alladin Sane och stod upp nästan längst fram och grät genom hela konserten, och under en av de lite lugnare låtarna stod längst fram på scenen och MÖTTE MIN BLICK OCH LOG!!!! (Obs! Detta är sanningen. Och även om det inte var exakt precis det som hände så tänker jag INTALA mig det för resten av mitt liv och leva lycklig därefter)

Men egentligen är ju de bästa ögonblicken de där grejorna i vardagen som ba ÅÅH GUD. Typ när man var ett litet kid och skolveckan var slut och man skulle ha typ höstlov och så var det Disnedags på tv och så satt man med syrran i soffan och åt godis och ba upplevde LYCKA i sin renaste form (har med lite modifikationer ungefär samma definition idag)

Ett lite senare minnesvärt moment för mig är när jag raggade upp fästmannen med orden "Jaha, när ska vi hångla?"

There Is A Light That Never Goes Out

Day 07 – Your best friend

Jag har flera nära, fina som liksom hade kunnat utgöra inlägg på en hel blogg. Men såhär: syrran är min bästa vän. Hon är den som jag utan att blinka skulle välja om ett alien landade på jorden som i Liftarens Guide i Galaxen och ba "jorden sprängs om 2 min och du får välja en att ta med".

Och sen så är Marina min bästis. Vi har alltid varit det, och även fast vi växer upp och utvecklas och allt det där så är hon fortfarande min bästis. Det hela började med att vi byggde snögudar i buskarna när vi gick på lågstadiet. Och sen har det fortsatt med lekar, hemlisar, skratt, brevväxlingar, svek, gråt, glädje och massa, massa telefonsamtal. Vi är såna som liksom har skapat en egen tidsräkning och ett eget slags språk.

Aldrig har jag träffat en så stark, smart, komplex och rak person. Jag är halv utan henne. Det går aldrig över. Så är det!

Save Up All Your Tears

Day 06 – Your day

Mmm. Lite det här att min rumskollega efter två timmar i samma rum som mig ba "Eeeeh, du är väldigt arg idag va?" Det var förmodligen strax efter att jag klagat på uppstyrningen av jobbets julfest här i dagarna, konstaterat att alla på hela bygget är dumma i huvudet, samt kastat pennvässaren i golvet. Alltså behovet jag har av MASSAGE av mina tinningar är OÖVERSTIGLIGT ibland! Sweet lord.

Jaja, det var en sån där dag när man ba vill gå hem och lägga sig igen och inte vakna förrän krokusarna eller vad det där vårblomstret heter börjat växa igen. Men det gjorde jag alltså inte. Istället satt jag och var på mitt sämsta humör hela dagen. Blev alldeles vansinnig på precis alla jag var tvungen att prata eller mejla med. Åt en ganska god matlåda under sammanbiten butterhet. Drog ner min hatlapp på toaletten där det står nåt fullkomligt idiotiskt som kan sammanfattas i att "det är viktigt att kvinnor tänker på hygienen och är diskreta". Kände mig ytterst rebellisk. Eh.

Gick iväg på ett seminarium och ba OKEJ JAG DRICKER VINET OCH GÅR HEM SEN. Men så var det rätt trevligt, och så var det flera som kände mig, och så gick min kollega därifrån, och så blev allting mycket lättare och nästan lite roligt. Och sen gick jag hem, åt min pasta, fortsatte jobba och har inte ens tänkt på att det är trist att jag kommer vara ensam nästan hela veckan.

Show Me Love

Day 05 – Your definition of love

Amen hörni. Det här går ju inte. Vill minnas att jag skrev nån dikt om det i min "diktbok" nån gång, när jag var typ 12? *eh* Har ju tyvärr inte diktboken här, men tror att det var nåt om...solnedgångar? Asså jesus, vilken sjujäkla miss. Vem bryr sig om sånt? Hade jag svarat för några år sedan hade jag väl svarat med en himla låttext, typ Heroes med David Bowie *djup tjej* Eller lagt upp en bild på två kramande marsvin. Det hade jag i och för sig kunnat göra nu också, men det gör jag ju jämt. Nu måste man anstränga sig lite! *kavlar upp ärmarna*

Så okeeeeeej, my definition om love is... Serri, det här leder fortfarande: Oboy-scenen i Fucking Åmål. Eller när de går ut ifrån toaletten och ba "här är min flickvän, nu ska vi gå och knulla!" Eller hela filmen.

Lady Marmelade

Day 04 – What you ate today

Mackor, clementin, indisk ost, pasta, pepparkakor och julkalenderschoklad. Hepp!


P.s. Har givetvis även druckit glögg. d.s

Good Vibrations

Day 03 – Your parents

Mina föräldrar. Alltså, jag hade typ kunna skriva en mindre uppsats om dem, men det ska jag inte utsätta någon för nu. Mina päron brukar ibland liknas vid Mrs och Mr Cohen i O.C, då de lever i en stor villa ute i ett område som är sådär lite fancypancy och då de båda två lyckas med konststycket att vara två generösa och kärleksfulla individer while doing it. Jag tycker det är en rätt härlig liknelse, om man bortser från det faktum att Sandy och Kirstens personligheter absolut inte stämmer överens med mina pärons.

Mammas och pappas respektive bakgrund går att urskönja ur denna dialogen de hade för några år sedan:

Mamma: *berättar anekdoter om sin glada ungdoms dar* Och sen åkte jag och Dessie på en resa till Alperna! Vi åkte i jeans i backen och hade stora vantar, det såg ju helt sjukt ut men vi var ASSNYGGA! Vi gjorde mycket sådant, inte för att vi alltid hade det så fett alltså, men vi satsade på skidåkningen...
Pappa: *eftertänksam* Ja, så såg inte riktigt min vardag i den åldern ut direkt...
Mamma: Hur såg den ut då?
Pappa: Tja, jag rodde väl ut i en eka. Metade lite. Och sedan rodde jag hem igen.

Personligen tror jag att här även är ett skäl till varför de fortfarande är happily married. De är sjukt olika och har rätt olika bakgrund, men någonstans hade de såklart en gemensam värderingsbas att stå på. Exakt vad det är vet de nog bättre själva, men för mig är dem en enhet som står för trygghet, kärlek och total galenskap. Och liksom jag menar inte att allt är så jävla präktigt härligt hela tiden, kom igen, jag är också svensk och gillar att dra Norén-skämt om dysfunktionella familjer. Men ni vet, vi är alla wackos och it takes a fool to remain sane etc.

I övrigt har Mamma alltid moderna och tuffa kläder, hatar dansband och går fram igenom livet som en pansarvagn (i leopardmönster då, förstås). När jag kom hem i lågstadiet gråtandes efter att ha blivit slagen av killarna i klassen sa hon "Men slå tillbaka!" (vilket jag gör än idag). Mamma skrattar jätteofta. Pappa är mer lugn i sinnet och trivs som bäst i slitna shorts och en urtvättad t-shirt. Han är den man ringer i hysteri och får hjälp av anytime. Han är familjens bästa lyssnare och blir glad när han får spela gitarr och sjunga visor om havet och Stockholm förr i tiden.

Oavsett vem som fyller år, konfirmerar sig eller tar studenten måste mina päron och jag och syrran alltid göra en show där vi sjunger och dansar i peruker. Som en naturlig följd av detta har Mamma och Pappa ett soundsystem med mick och mixerbord hemma. Det första Mamma sa efter att hon påmint mig om att Mormor fyller år om några veckor var: DU MÅSTE KÖPA EN NY PERUK! Förutom skidåkning (som numera är deras gemensamma intresse) älskar de att segla. I somras fick jag minst 4 mms från dem när de seglade över havet och tog hand om en trött duva, som de döpte och utfodrade i en vecka. Mamma älskar även alla stadsduvor efter det och i våras när päronen var tvungna att hugga ner ett skadat träd på tomten var de jätteledsna i två dagar.

Mamma identifierar sig jättemycket med en katt så när vi pratar med varandra i familjen brukar vi ganska ofta mjaoa eller fräsa. Framförallt när vi säger hejdå, ba hejdå mullis, mjao mjao! Allting som går att döpa och sätta ändelsen -is på är välkommet i vår familj. T.ex. den trötta duvan fick namnet "Duvis". När jag var liten och skulle lära mig säga pannkakor av fröknarna på dagis sa pappa att om man inte vill säga "PANNkakor" utan "PANGkakor" går det lika bra, för fröknarna hör ändå ingen skillnad.

När man umgås med mina föräldrar får man alltid jättemycket god mat, uppassning och massa uppmärksamhet. Ibland när jag berättar saker på familjemiddagar brukar Pappa klucka glatt och säga "det var en rolig iakktagelse". Mamma brukar säga "Jag älskar att du är så bitter".

Supergirl

Day 02 – Your first love

Jag gör en Viveka Andebratt och säger mig själv. Jag var förmodligen min första kärlek. Okejrå inte på det där romantiska sättet, men ni vet, man föds och nånstans i de där första traggliga åren, parallellt med att självhatet börjar frodas, börjar man ju digga sig själv. Alla barn har ju ett mer eller mindre utvecklat drag som typ går ut på att de tycker de har rätt och att de är bäst i hela världen och alla andra som inte fattar det är typ helt sjuka i huvudet. Eller såhär, vissa kan inte ens tänka sig en värld där inte alla tycker att de är grymmast. Det är som att det alternativet inte existerar, ba "jag rockar, basta". Märkligt nog stämer beteendet in på typ alla manliga filosofer jag läst om. Märkligt nog, som sagt.

Men i alla fall: vissa växer aldrig ifrån det där. Man kan nog utan att överdriva säga att jag är en av dem. Det finns onekligen en femåring i mig som fortfarande tycker att JAG ÄR BÄST. Det finns definitivt något i mig som anser att alla andra i viss mån har FEL och är STÖRDA. Det är ett av mina charmigare drag. Not.

Om jag ska utvärdera min kärleksrelation till mig själv skulle jag väl sammanfatta det i: And baby when it's love if it's not rough it isn't fun, fun. SKOJA BARA! Nä asså, vet inte. Jag har typ skrivit 23 dagböcker och de gånger jag läser i dem skäms jag alltid vansinnigt mycket, ba GUUUUUUUUUUUUUD hur kunde jag skriva SÅDÄR?!?!?! *blir svettig av skam* Då är självhatet som bäst. Andra gånger (typ på jobbet ibland) kan jag känna: Wtf, hur är det möjligt att jag inte regerar världen? *börjar av nån anledning börja sjunga på Circle of life och tänka på Lejonkungen* Jaja, ni vet. All you need is love osv.

Puss!

Gettin' Jiggy With It

Day 01 – Introduce yourself

Kopierar ett inlägg ur min dagbok anno 2004 som jag tycker säger precis ALLT:

"Ett tomt blad gör mig alltid lite eftertänksam, som om jag skulle kunna skriva något sådär extra bra i början. Liksom, "vad ska jag börja med?", man försöker hitta en bra start för att resten ska bli bra. Det är dessvärre lönlöst i mitt fall. Jag spårar alltid ur förr eller senare."

Och då var det ändå nära att det blev:

"Typ, jag konstaterar att det är ovetskapen om mitt själsliga tillstånd som skrämmer mig, inte vetskapen. Det är bara en kokande gryta under lock. Jag vet egentligen inte vad som tillagas. Vilken skitig metafor. Jag kan nog inte bli författare. Eller cirkusartist."

Coco Jamboo

I den delen av bloggsfären jag tar del roar sig vissa med att blogga utifrån den här listan:

Day 01 – Introduce yourself
Day 02 – Your first love
Day 03 – Your parents
Day 04 – What you ate today
Day 05 – Your definition of love
Day 06 – Your day
Day 07 – Your best friend
Day 08 – A moment
Day 09 – Your beliefs
Day 10 – What you wore today
Day 11 – Your siblings
Day 12 – What’s in your bag
Day 13 – This week
Day 14 – What you wore today
Day 15 – Your dreams
Day 16 – Your first kiss
Day 17 – Your favorite memory
Day 18 – Your favorite birthday
Day 19 – Something you regret
Day 20 – This month
Day 21 – Another moment
Day 22 – Something that upsets you
Day 23 – Something that makes you feel better
Day 24 – Something that makes you cry
Day 25 – A first
Day 26 – Your fears
Day 27 – Your favorite place
Day 28 – Something that you miss
Day 29 – Your aspirations
Day 30 – One last moment

Nu ska jag, provocerande nog, också göra det. Naturligtvis på största möjliga allvar.

Pusseli

Homesick

Amen snark! Det här med att vara hemma från jobbet idag var inte alls lika kul som att vara hemma från skolan back in the days. Var är serien Lilla huset på Prärien när man behöver den?

Det mesta vägs dock upp av den fina höstpeppfesten i helgen. A hade på sig rosa tights, hawaiikjol och boa liksom <3

Wake Up And Smell The Coffee

Okej kom nyss till jobbet. Råkade sätta mig mittemot ett sånt där "gulligt par" på tuben, och ba NEJ DÖDA MIG. Pallar ej med söta små kindben och "mys" på offentlig plats.

Men så öppnade de munnen, och det visade sig att de var norska! Gud. Vilken upplevelse. Hela vagnen satt dödstyst och hade sedvanlig ångest. Utom norrbaggarna. De satt och småpratade om bra filmer de sett, spelningar de ska gå på snart och avbröt ibland diskussionen med att fnissa åt något i tidningen. Allting var morsomt! (enligt engelsk översättning typ "lovely").

Sen gick en hund på som började överrösta alla med sitt gnyande. Då blev norrisarna lite oroliga. Sen gick jag av.

Hot N' Cold

Idag pratade jag lite med K, hon ba "jag pluggar psykosocial hälsa på jobbet nu och tänker på dig". Fint ändå att man har vänner som tänker på en lite.

Buuuuuu vad jag låter gnällig då, men det FÅR jag för jag ska snart ha mens *drar pms-kortet*

Lyssnar för övrigt på Idol-Tove på Spottan. Och det var alltså dagens nyhet.

Gimme Shelter

Nackdelar med att bo i Bromma:

En Mami och hennes två kids diskuterar, troligtvis om julens önskelista

Lillkille: Mamma, jag vill ha studsbollar!
Mami: Men Alfred, kan du inte önska dig saker du inte har redan?
Lillkillen Alfred: Men jag vill ha fler! Jag samlar faktiskt på studsbollar.
Mami: Det är bättre att samla på pengar.
Lilltjejen: *beskäftig röst* AAAA DET ÄR BÄTTRE ATT SAMLA PÅ PENGAR!

Ugly

Det fina med att jobba är att man dagligen träffar människor som ger ens jobb existensberättigande.

Idag tror jag minsann att jag samtalade med en sån här:


(Nanna Johansson, fulheten.com).

Raise Your Glass

Två insikter:

* Det räcker inte med två dagars helg. Alls.

* Pink har numera kvalificerat sig från Guilty Pleasure-listan till Pk-partylistan.

Dancing On My Own

Fan vad jag är jobbig att leva med. Värsta aset.

Men nu är jag röd igen!!!!!

One, Two Step

Kära läsare. Jag har inte övergett er. Jag är alldeles för underhållen av mig själv dessutom för att lägga ner den här bloggen än på ett tag i alla fall.

Idag när jag gick till tuben tänkte jag på den gången när jag gick i lågstadiet och ville vara med i tv och skickade in min teckning till Bollibompa. Jag förstod att det krävde något extra för att få Bolibompa-Johan eller Bolibompa-Karin att visa upp just min teckning, så jag gjorde givetvis en som jag visste att de inte kunde motstå. Jag tejpade ihop två papper och klippte små luckor i det främre bladet så det såg ut som en julkalender, och så ritade jag olika figurer i luckorna. Jag tog slut på flera av de mörkblå tuschpennorna för att kunna måla hela.

Naturligtvis gick min briljanta plan i lås. Bolibompa-Johan valde ut just min teckning bland alla andra dumma ungars teckningar. Jag hade däremot inte räknat med hans mycket dåliga läskunskaper, så när han läste upp mitt namn, vilket btw stod i tydliga versaler på baksidan av "kalendern", sa han fel namn! Jag satt i tv-soffan med grannbruden som barnvaktade mig och ba JAHA? Is this it?

Jag vet inte riktigt vad poängen var här men ni fattar.

It's A Fire

Lite det här att det som förra veckan var värsta fräcka hårfärgen den här veckan är nåt som mest liknar en dassig version av en Pippi Långstrump-peruk. Jahaja.

Där fick jag för antalet gånger jag googlat Cyndi Lauper och Poison Ivy de senaste dagarna *suck*

True Colors

Jag har gjort en helt fantastisk upptäckt! Det här mossiga, förvaltningsuråldriga, fullkomligt LIVLÖSA stället jag jobbar på. Jag vet hur man får uppmärksamhet av folket där.

*konstpaus*

...Man färgar håret illrött!

De flesta blir jättechockade. En hel del rätt provocerade. En person helt klart rädd. Och några ganska underhållna. Oavsett vad, SÅ HAR JAG ÄNTLIGEN FÅTT DEN UPPMÄRKSAMHETEN JAG FÖRTJÄNAR! SOM VI VÄNTAT! HURRA!

Road To Nowhere

Jag missade hela skunktesteran, så jag tar igen den nu!

Namn: Lembit

Piercingar och tatueringar: Nope på det första och nej tyvärr på det andra.

Längd: I mitt pass står 168 cm men jag VET att jag nån gång har mätt 168,5.

Skostorlek: 39

Hårfärg: Artificell. Just nu röd!

Önskar du att du bodde någon annanstans: Asså nej. Jag tror på att man ska vara nöjd med det man har. Asså skoja!!! Men i alla fall, jag tror inte det. Det är ju det här med att jag inte har varit på så många ställen direkt (av förklarliga anledningar, t.ex. att jag är sjukt onormal och typ inte gillar att reda så mycket. Guuuud, tänker ni nu men det är alltså sant!), och om man har varit det, hur vet man om man vill bo där? Mami har i och för sig berättat att jag (ca 3 år) en gång när familjen var på Lanzarote frågade: Ska vi bo här? Jag vet inte egentligen vilken känsla jag ställde frågan i, men jag har i alla fall en illusion om att jag minns att jag gillade plejset. Landskapet bestod typ av vattengrottor och var...rött och kargt. Eh.

Dricker du alkohol: När andan faller på dårå. Men man är väl inte 14 år längre... *panshis_for_life*

Röker du: Nä

Vilket shampoo använder du: Barnängen, det för volym eller för färgtrashat hår

Vilken parfym använder du: DKNY äpplet och en rosa jag fått av Mami (en jul önskade jag mig en "fräsch och sportig" parfym, för att slippa alla sliskiga och blommiga "tjej"-parfymer. Jag fick en som gick under namnet "Young, sexy, lovely". Epic!)

Vad är du rädd för: Människor som går runt och brölar i "gäng", lönediskriminering, att i ett allvarlig situation inte förstå vad nån säger för att personen pratar en dialekt jag inte hajar, rymden.

Gillar du att tvätta: Eh nej. Jag är alltså sämst på att tvätta :(

Gillar du Berg-och-Dalbana: Vägen upp vill jag dö, vägen ner skriker jag JAAAAAA! i personen bredvids öra!

Antal...

Husdjur du haft: ÅH! I ordningen: En katt, två möss och två marsvin. Vill ha fler!

Gånger ditt namn varit med i tidningen: Omeh, typ en gång?

Ärr du har på kroppen: Ett på tummen av en ond hund

Senaste...

Film du hyrde: Om en kille som fotade bröllop och var lantis och hade hårdrockarstil, sen träffade han Tuva Novotny och blev en hipster på söder i motljus.

Film du köpte: Hairspray

Låten du lyssnade på: You keep me hangin on med Kim Wilde

Personen du ringde: Alexander

Tv program du tittade på: Planet Earth (gissa vem i hushållet som valde?:D)

Personen du tänkte på: En kvinna på en konferens jag var på i fredags som pratade typ Östgöstska och som redogjorde för sina senaste julklappar till sin familj de senaste fem åren. Man skulle vart där, liksom.

Personen du fick mail av: Erika

Personen du fick brev av: Min mormor

Personen du fick sms av: Anjis

Gången hela din familj åt middag tillsammans: Rätt länge sen om man tänker hela familjen, i och med att sizz bor i Amsterdam men annars rätt frekvent. Vi är en typisk "middags-familj", vad det nu betyder.

Saken du köpte: En kjol och ett par strumpbyxor! Kommer vara så himla *höstfin* på jobbet!

Och...

Vad har du gjort idag: Färgat håret, häcklat småbarnsföräldrar i Vasastan med Alexander, veckohandlat, städat, ätit hemlagad pizza.

Var det kul: Ja! Allt utom städningen typ.

Hur tidigt stiger du upp: Halv 7 på vardagar, ca 9 på helger *fortfarande panshis*

Gillar du att slåss: Asså ja. Därför försöker jag inte att göra det för mycket, för att inte väcka den björn som sover, så att säga.

Är du seriös: Nä!!!

Vad är du allergisk mot: Nada!

Var har du ont: Just nu ingenstans, man är väl rehabiliterad:D

Använder du hårspray: Jävligt mycket. Om jag skulle vara med i typ Bingolotto skulle jag vilja vinna en årsförbrukning hårspray.

Bad Moon Rising

Bild ur mitt liv: Gruppsamtal på jobbet om "personalproblemen" på avdelningen. Folk skruvar på sig på stolar i ring och andas upp all dyrbar luft. Två konsulter försöker berätta pedagogiska liknelser, medarbetarna vill mest gå och fika. Vi skriver gula lappar och sätter på en tavla. Folks kommentarer får mig att tänka: undrar om alla här gick ut mellanstadiet?

Andra intryck:

Min mormor som berättade om att hon gjort illa foten på en gardinstång och att hon faktiskt har en väldigt vulgär humor.

Kommentaren "Norrlänningen passar alltså inte in i bilden av den urbane svensken" som alldeles nyss sas på Nyheterna.

Back Back Back

Fantastiskt moment igår när några vänner konstaterade att jag gör personbeskrivningar som kan platsa i random old school flickbok. T.ex: Hon har en pigg blick och en uppriktig uppsyn. Alla ba: Vadå BLICK?!?! Jag ba: Jomen asså...*Anne På Grönkulla_wannabe*

Sedan blev jag typ spådd igår av en av Mammas trollvänner. Sjukt kul! Jag fick bl.a. reda på att mitt uppdrag här är att inspirera och att komma med energi. Tänker givetvis se bortom ironin i det och självbelåtet tycka att det låter rimligt.

Food Is Still Hot

Jag vet inte hur ni känner, men det bästa med att resa enligt mig är när man flådar till det och bor på hotell. Hotell betyder nämligen: chans till HOTELLFRUKOST!

När jag och A var i Warszawa bodde vi på ett rätt bra ställe. Det bästa av allt var givetvis den enorma HOTELLFRUKOSTEN! Asså jag vet inte hur ni blir när ni går in i en hotellmatsal och ser en frukostbuffé torna upp sig framför er. Jag vet i alla fall hur jag blir. Jag flippar ur.

Första morgonen var värst. Jag kände hur det pirrade i mig redan när vi gick ur hissarna och sedan när vi kommit in i matsalen insåg jag läget. Det fanns MASSA mat; bröd av alla dess slag, massvis med pålägg, olika frukter, egg och bacon, flingor och yougurt. A gick lugnt och hämtade kaffe åt oss båda, lite juice och en tallrik med lite bröd och pålägg och satte sig vid ett bord.

Jag sprang vilt mellan bufféborden, hämtade lite bröd, började ta frukt, kom på att det var bäst att ta pålägg först, gick loss på alla småskålar med olika sorters ost, gav till ett litet tjut när jag hittade sillskålen, kutade och hämtade en ny tallrik och började lassa upp den rinniga äggröran och råkade lägga croissinten i den så den blev alldeles mosig, hittade ingen bra ny men tog en polsk kaka istället. Sedan satt jag och frossade i tio minuter från fyra olika sorters tallrikar, medan A sansat åt från sin enda. Jag var naturligtvis tvungen att kasta i mig maten så jag inte skulle hinna känna mättnadskänslan.

Min tanke vid sådana här tillfällen är lite som Rudolfs i Sunes Jul ni vet: ät så mycket ni kan barn! Och dessutom: försök äta sådant som ni inte vanligtvis äter, särskilt om det är lite lyxigt.

Döm av min förvåning när A liksom prioriterar att knapra på såna där små rynkiga minigurkor ni vet, och avslutar frukosten med ett äpple. Ett ÄPPLE!
Jag ba: Men vad GÖR du?!?!?! Varför äter du det DÄR?
A ba: För att det är fräscht! *sneglar på mina fyra slabbiga tallrikar med sill, ägg, pastej och bacon*

Sen fick jag ledas upp till hotellrummet.

Nothing Compares 2 You

Jag och A käkade här i lördags. Det var en av alla de oförglömliga upplevelser vi hade i helgen, för att låta som en Ving-katalog. Men ändå. Pöss

Don't Fucking Tell Me What To Do

Det är planeringsdagar på jobbet två dagar framöver. Avdelningen ska umgås, ha djupa diskussioner och hålla på med nån form av "improvisationsteater". Alla har naturligtvis panik.

Själv ska jag leva good life i Warzawa. In your face!

Igen

Okej, det enda man vet är att man alltid kan nå nya bottnar *teatraliskt utspel*

Nämen liksom. Det där jag babblade om i förra inlägget, insikten om att arbetslivet genomsyras av personer med en sån stor avsaknad av verklig kompetens att alla ens grupparbeten om rymden i trean verkar vara sjukt välgjorda. Den insikten. Den här dagen har det varit pinsamt påtagligt.

Och såklart sätter det mig helt ur spel. Istället för att Scenario 1 händer, dvs att jag ba "Jaha, life is a bitch, fan vad alla här e korkade, tur att jag är så himla skarp asså, nu jobbar jag på ändå och går vidare i mitt härliga liv" *går vidare, blir lycklig, lyckad etc* så händer givetvis scenario 2, dvs. att jag ba "Jaha, life is really a bitch och vad fan ska jag göra åt det? Vad betyder allt egentligen? Skaffade jag mig jävligt mycket studieskulder för det här? Vad ska jag göra om 6 månader/ett år/6 år/hela livet om det ska vara såhär jämt? VEM ÄR JAG EGENTLIGEN?!?!?!?!

Och om nån tänker "Men hadendudandej då, vilka i-landsproblem" så kan jag säga att ja, det är det. Man ska vara jävligt glad att man ens har jobb. Men det är fan inte så jälla enkelt alltid! *drama_queen_2010*

It Takes A Muscle

Asså gud. Ibland är jag så hjärtligt glad över att jag under min studietid var så lyckligt omedveten om vissa av de insikter man kommer till när man blir en hard workin' gal. En av dessa insikter är: alla vuxna människor du möter i det s.k "arbetslivet" kommer inte vara mognare än en random snorunge du hade som bänkgranne i femman.

Det är alltså helt sant. Sorgligt? Jovars. Irriterande? Hell yeah it is!

Idag har jag alltså varit på ett individuellt samtal med en organisationskonsult som alla på mitt jobb måste prata med för att det är så dålig stämning. Om en månad ska konsulterna berätta för oss vad de kommit fram till att vi behöver jobba med och sen ska alla sitta i grupp och reflektera över det. Slutligen ska vi alla skriva under en slags "kulturpolicy".

Man ba, hur skulle det vara om ni gått ut GRUNDSKOLAN?! Sånt där gjorde jag i mellanstadiet! Ever heard of Friends? Vill även poängtera att jag inte är involverad i några av de här konflikterna egentligen, min chef tyckte mest att jag skulle vara med och samtala för att jag har varit med en del och flippat på en del grejer när jag praktiserade. Plus att jag lagt näsan i blöt en del. Ehe.

Hursom var samtalet väldigt fint, haja min totala lycka när konsulttanten ba "Jag vill ändå säga till dig att du måste UNNA dig att vara rädd om dig själv" *utövar sin kloka tantyness på den flaxiga ungdomen* Jag ba *blir alldeles varm, flaxar lite till osv*

Jag skulle vilja tillägna min dagisfröken Rigmor med igelkottsfrillan den här bilden (hon var alltså jättebra,obs ingen ironi obs):

Här var tidigare en bild på M.I.A. Men den dog. Så ni får väl tänka er den. Hon har röd klänning och en svart tass med klor på sig och gör en "morrig" min.

Atomic

Nu har jag rest mig ur askan igen! Det finns liksom ingen tid att vältra sig i all skit längre. Kampen fortsätter. Det här är stämningen jag vill förmedla i min kommande motståndskamp:



Haja asså! Så jävla fint. Typ "Jag skiter i alla auktoriteter, går min egen väg i jakten på lite vanlig jävla rättvisa, tvekar inte att vara sjukt lömsk, men låter alltid det goda hjärtat styra och bryr mig om andra människor. And looking damn good at the same time".

Jepp, där har ni mig den kommande tiden. Borde lära mig att knyta ett körsbärsskaft med tungan bara.

Ingen kommer undan politiken

Jag har nån form av break-down här. Kan man ha annat?

Holding Out For A Hero

Satte på mig en Byt-regering-pins för att provocera päronen igår. Det gav givetvis önskad effekt.

Mamma ba: Jag har närt en ORM vid min barm!
Jag ba: Men tänk på att det är en ganska söt välfärdsorm?

Vad jag borde sagt:
Ingen orm, men en kommunist!

LIVET!

Oh! Sweet Nuthin'

OMG, det är en grej jag helt har glömt bort att säga!

Jag var med om en helt psykadelisk upplevelse härom veckan. Jag, päronen och mormor gick på en föreställning på en utav de där små teatrarna i stan. Ni vet som luktar kultur och gammalt bryggkaffe och är typ inredda i röda tyger. Mamma, som inte är van vid sådana kulturella instanser, kallade det hela "spännande". Till saken hör också att jag och mamma fram till sista stund trodde att det var en slags experimentiell teaterakt vi skulle se på. Det var först när vi hade trängt in oss bland alla gamlingar i de pyttesmå oergonomiska sätena som jag noterade orkestern på scen. Pappa förklarade då tålmodigt för oss att det vi skulle se var en slags musikföreställning, blandat med skämt och allmänna "trevligheter".

Och det var det ju verkligen. Sångaren var en kuf från Dalarna och han snålade verkligen inte på gamla tokroliga historier om sina gubbpolare från bygden. Gemensamt med alla hans vänner tycktes vara att de var riktiga karlakarlar, minst en gång suttit inne samt hade nån form av nickname eller mellannamn i stil med "Hammar-Anders" eller "Norsk-Olle". Det tyckte publiken naturligtvis var jätteroligt. Ibland tog dalslänningen upp uråldriga saker som slutat finnas och som alla gamlingar i publiken hade vuxit upp med och tillika saknade oerhört, i och med att allt som vi alla vet var bättre förr. Pappa, som satt bredvid mig, hummade igenkännande i allt som dalslänningen sa.

Bandet var en samling lantisar och musiknördar som spelat med varandra i en herrans massa år. Ibland experimenterade de lite och gick totalt loss på grejer de hittade i ett dragspel, eller gjorde en jazzig cover av en visa från förr i tiden. En gång när de spelade på något som lät som en låt tagen ur Ronja Rövardotter yttrade mamma att hon gillade "medeltidsmusiken". Spelemansstämningen var helt enkelt uppenbar. Utöver detta var mormor fullkomligt överlycklig för att den resterande delen av klientelet var i hennes ålder. Mamma och pappa blev i gengäld superglada över att komma undan som "unga". Jag själv däremot har nog aldrig känt mig mer malplacé.

När vi kom ut därifrån var min hjärna helt överkörd. Vad var det där för kulturella uttryck egentligen? Och vad ville de mig? Varför måste alla gamla visor sjungas som att man vore en knarkad Cornelis? Och hur skulle jag lyckas förtränga att jag tycke att vissa bitar av föreställningen var rätt trivsam, till och med ganska rolig?

Ville bara dela det här med er. Så ni förstår lite mer vad jag gör på fritiden, menar jag.

I Am Not A Robot

Kära läsare! Ordningen är återställd (som om den nånsin var ruckad på). Mitt hat vet inga gränser.

Från fejjan:
Lembit gick in på den lokala second-hand butiken för att titta lite på en kanna som stått i fönstret jättelänge, men kunde inte köpa den för hade bråttom och nga cash och butiken stängde om en halvtimma. Men när en Brommamami hörde att kannan hade ett fint märke såg det ut som att hon skulle köpa den, och jag fick springa där...ifrån med ilskan och andan i halsen. JAG HATAR BROMMA!!!!!

*myzig_tjej_86*

Happy Boys And Girls

Skrämmande insikt idag på tuben var när jag tänkte att min innerliga avsky för småbarnsföräldrar kanske har nått sin hatkulmen och istället har utvecklats till nån slags allmän trist känsla av likgiltighet. Flera Brommamamisar och papisar hade gått på och slängde tvättlappar, nappar och regristreringsskyltar (!) omkring sig och jag ba: jaha *suckar uppgivet* *lyssnar vidare på aquas hits på podden*

Inte ens när en rödmosig och välgödd treåring gallskrek SNOPP!!!!! så att alla i alla andra vagnar måste ha hört det kände jag nån egentlig irriterad känsla. Jag ba: jo precis. Det brukar låta så *byter låt (Roses are red, reds anm)*

Jag vet inte vad som har hänt med mig?! Varför blir jag inte fullständigt vansinnig, vilket brukar vara min absolut första känsla i sådana här sammanhang annars?

På sin höjd kände jag lite förakt när en femåring nåt säte bort från treåringsmosfamiljen ba: paaaappaaaa, visst har ALLA i HELA världen rumpor?" varpå papin stelt svarade: eeeeeeh, vi kan prata om det snart!

Har jag tappat greppet?

Zombie

Jaha, Lembit här igen. Mucklan knypplar. Typ.

Scen ur mitt liv: Tittar på tv. Zappar bort ifrån saker som har med det s.k. "valet" att göra. *insert skämt om den borgerliga regeringen* Missar Ullared med en hårsmån och inväntar nästa vardagsunderhållning. Ser en reklam för resor där allting är väldigt färgglatt och där en knarkad speakerröst väser "UPPLEV....". Stänger av tv:n.

Puss på er

Hideaway

Debut

Hej alla! This is Mucklan calling. Lembit har tagit en liten "time-out", men här har ni mig!

Jag är en fin snigel i mina bästa år. Söker vänner och bekanta som inte får mig att krevera och som bekräftar mig villkorslöst. Ni får gärna ha tentakler, gardinuppsättningar eller andra dylika avarter som ert feature. På fritiden gillar jag att läsa svår rysk litteratur, bära hatt och slicka på Lembits sambos skinnskor. Jag blir aldrig besvärad i sociala sällskap, snarare besvärande. Kort och gott: jag är allt ni någonsin har drömt om!

Puss/ Mucklan

Put That Pussy On Me

Hej Lembit. Detta är bloggen som talar. Sluta genast försöka publicera inlägg om huruvida du är vuxen eller inte. Det är bara för trist. Och dessutom en helt vansinnig frågeställning. Det är du, naturligtvis, inte. Jag vill istället rekommendera dig att låta någon annan överta bloggandet ett tag. Varför inte Baltazar? Eller Mucklan? Eller en sten du hittar på innergården? Vem och vad som helst lämpar sig bättre, känner jag. Och ta nu inte detta så himla personligt. Jag kommer som vanligt bara med ett allsmäktigt och nödvändigt råd. Sådärja. Hepp!

Vänligen Bloggen

Love Me Or Leave Me

Vill ni veta något mystiskt? I förrgår publicerade jag ett inlägg enligt praxis, och när jag går in på bloggisen idag så finns det inte. Putsväck. Non-existent, fast jag vet att jag publicerade. Jättekonstigt.

Ska jag ta det som ett tecken? Är bloggen emot mig nu? Tog den illa upp över imlägget (som för övrigt handlade om vuxenpoäng)? Tycker den jag bör censurera mig mer? Och vem ska egentligen svara på alla dess frågor?

Jag förstår ingenting *är än en gång outsmartad av "tekniken"* *blir lite sur* *vågar inte bli för sur ifall bloggen blir jättearg då*

For Your Love

- Jag måste ju hålla på med en del "anger management", så att säga.
- Jaha, hur då menar du?
- Ja asså, bearbeta min ilska lite mer. Jag är nog inte så bra på det jämt. Det är t.ex. kanske inte så moget att argt hälla ett glas vatten över sin partner när vi är på kräftskiva ihop...
- Nääääe, men det var ju inte rödvin i alla fall!

Utdrag ur dialog mellan mig och två personer på kräftskivan i helgen. Känner mig så förstådd. Och väldans nöjd med att man som en drama queen och icke-kräftätare ändå kan finna sig så väl tillrätta i ett sådant sammanhang.

Beautiful, Dirty, Rich

Det här är inte bara en fallossymbol (se kommentar på förra inlägget, reds anm). Det är även ett ballt hus på ett ballt ställe som jag och A ska till i höst! Yeeeayj!

Cobrastyle

Asså ärligt. Det här är typ en av de bästa picsen. Älskar!

Love The Way You Lie

HALLÅ!!!! Nu vill jag ha lite uppmärksamhet! Kan ni inte kommentera lite? Sneeeeeeeeella? Som muta publicerar jag ödmjukt en bild. Gissa på vem och när den togs, om ni kan! *brister ut i "se mig för här är jaaaaag...."* *okej det gör jag inte men kom igen nurå* *desperat* *men ganska göllig ändå väl?*

Baby Love

Idag ska lottiz * skördas! Känslan:







* Odlingslotten

Girlfriend In A Coma

Det här är jag om några veckor:

Happiness Is A Warm Gun

Asså gud! Jag har en fbmejlkonversation med H om hipsterkulturen, (post)iroisk humor, 70/80-talistgenerationerna och begreppet pretto. Typ. Men egentligen har jag mest läst Hanna Fahls krönika för ett tag sedan (amen ni får söka på DN), den som handlar om att vissa av hennes vänner är med i fb-gruppen "Menlösa facebookvänner". Där ondgör sig gruppmedlemmarna över folk som tillhör någon slags kärnfamiljsidyll, skriver gladsnuttiga statusuppdateringar med diverse hjärtan och stavfel samt kommer från en "liten eller mellanstor hemstad".

Hanna Fahl kallade gruppen för ett uttryk för rent klassförakt. J kallade folket som är med i gruppen för ängsliga. Åh, jag kan verkligen inte hålla med mer.

Jag blir verkligen upprörd! Är det någon form av illa vald ironi? I så fall köper jag det inte. Det är bara så enormt oskönt och pretto att man smäller av. Och det här med ironi och postironi överlag, ställer jag inte upp på. De som orkar och vill kan ju läsa på och ge mig ett enda vettigt argument till att vi fortfarande tror att Killinggängets "ironiska" glansdagar var humorpeaken på den svenska humorscenen. För övrigt skrev Sandra Nelson en utmärkt artikel om typ det här i förra numret av Nöjesguiden.

Nu kanske nån liten läsare i sitt stilla undrar om jag inte kastar sten i glashus? Nejrå, det gör jag inte! Det ÄR skillnad mellan att småfnissa åt "Menlösa Facebokvänner" och att roas av Fredrik Strages kommentar om att det värsta han har varit med om är Takida live, eller att gapskratta åt Mia och Klaras figur Tabita. Eller vad tycker ni?

Jag tror i alla fall att det handlar om vilka man hela tiden väljer att slå på och vilka som kommer undan. Samt hur nyanserad och utmanande man vågar vara. Vet ej om jag gjort mig förstådd, men nu känner jag att det är dags för en morgontoalett!

Give It Up

I väntan på den förväntade massiva responsen (!) på föregående inlägg tänkte jag än en gång ge er mina tänkvärda vardagsbetraktelser såhär på morgonkvisten (Obs! ironi)

Imorse på väg till tuben gick jag bakom en tanty som typ vaggade fram. Jag ba *tänker snälla saker om henens blommiga kjol* *går om tanty för att hinna med tuben* Tanty ba *tyst för sig själv men hörbart* Jaha, jag visste det!!! Man ba VA?! Dumma tanty.

I övrigt på västfronten intet nytt *teatralisk gest à la den där bögen i Ingen bor i Skogen* *förstår dock ej svart ironisk svt-humor* *är för glad för att vara indie osv*

Pöss!

Update: Måste bara få det här sagt. Det här med att min framtida arbetsplats till stor utsträckning kommer vara statliga myndigheter. Och det här med att jag har valt att jobba med vad man i sådana sammanhang brukar kalla för "jämställdhets- och mångfaldsfrågor". Jag kan nästan inte i ord uttrycka hur stor uppförsbacke jag känner av här. Mitt råd till alla som fortfarande lever i villvarelsen om att Sverige är "världens mest jämställda land" eller brukar slå sig för bröstet om att man borde "exportera den svenska jämställdheten", är helt enkelt att ta anställning på en statlig myndighet.

T.ex: idag möttes jag av totalt oförstående blickar när jag nämnde att jag skulle på nästa veckas Pride-festival, samt skojade om att A är lite sugen på snubben i the Tudors. Alla ba *KAN INTE TÄNKA UTANFÖR DEN HETERONORMATIVA TVÅSAMHETEN*

*blir obstinat* *spyr lite i en kräkpåse* *vill gråta med bloggar om ilskan istället*

So What

Vuxenpoäng:

* Bor i hyresrätt i första hand med sambo

* Jobbar 9-5 (i alla fall i några månader)

* Är förlovad

* Har en gång fastnat framför Så ska det låta. Men aldrig Allsång på Skansen!

* Har en odlingslott med sambon

* Fnissar ibland åt serien Berglin (i svenskan)

* Går oftast och lägger min i tid

* Kan flera långa, svåra ord

* Kan uttala och stava (!) till Bourdieu och Nietzsche


Minuspoäng:

* Har ej tagit körkort

* Äger inget bonuskort eller dylikt på nån mataffär

* Ser hellre på nåt gammalt Kalle Anka-avsnitt på Disney Channel än På spåret

* Tycker alla klädaffärer/ avdelningar på klädaffärer som inte är typ H&M Divided är för "damiga" och "vuxna", handlar fortfarande mer på BikBok än på Zara, ser hellre ut som en fjortis än en präktig 25-åring etc

* Har inte riktigt lärt mig att cykla ordentligt än, kan bara cykla i lugna förorter och helst på icke-bilvägar. Skulle ej banga stödhjul

* Blandar ut de långa, svåra orden med stockholmsslang och taskig high school-amerikanska

* Läser mest barnböcker

* Kan ej uttala exhibitionistisk korrekt, och stavar alltid registrera fel

The Sun Always Shines On TV

Hej alla kära läsare!

Känner mig nästan lite töntig som säger det, men jag skulle gärna få hjälp med att designa min blogg lite. Jag börjar tröttna på det här, men vet liksom inte vad jag ska göra istället som blir bättre. Ibland klickar jag lite på bloggers mallar och ba "omg vad ugly". Det hjälper alltså inte. Kan inte ni hjälpa? Snälla?! Jag kan inget och jag orkar inte lära mig själv, buhu!

Fun Fun Fun

Har fått låna "Hetero i Hägersten" (Sofia Olsson) av K och skrattar hela vägen till jobbet! (Obs! Olsson har gjort flera serieböcker med olika ortsnamn. Hägersten är tydligen samlingsalbumet). Exakt såhär var min och A:s flytt för ett par månader sedan:

She's My Man

Morgonblöggiztime!

Idag kom jag nästan hela vägen till jobbet utan några större bekymmer. Höll däremot på att inte komma ut genom spärrarna. Hatar när sånt händer! Man känner sig så himla dum och som man lksom måste förklara för alla andra idioter att SL visst "godkänner" att man vistas i t-banan. ÄH!

Måste också berätta: gjorde i jobbets räkning en efterlysning efter kvinnliga föreläsare genom Rättviseförmedlingen (asså jag suger på att länka. Det vet ni, och jag gör därför inte det, men man kan googla!). Så himla värt. Jag fick in asmånga svar. Blir så himla peppad! Lina Thomsgård är fan bäst!

Det här gör mig också sjukligt peppad:
"det trippas så jävla mycket på tå kring feminism och jämställdhet. man ska dela ut morötter till höger och vänster, dunka folk i ryggen för att dom vaknar upp ur sina dvalor och äntligen inser att kvinnor faktiskt utgör hälften av befolkningen. jag vill ba NEJ, nu får ni ta och SKÄRPA er. morötter kan ni plocka nån annanstans, här är det gestapo-stilen som gäller och inget annat. har varken lusten eller orken till att dalta med folk. framförallt så har jag inte tålamodet till det. jag säger som det är, och sen är det upp till var och en att hantera det. jag jobbar inte på ett dagis, jag ska inte behöva vara pedagogisk med vuxna människor. skärpning för FAN!" finns på samma bloggportalen under namnet unnasaj (!!!)

Gud, vad jag sprider sweet love i det här inlägget, blir typ stolt över mig själv! Låg senast igår kväll och grinade i sängen och titulerade mig själv "världens mest negativa människa", så ni förstår ju.

Så Får Du Mig Ändå

Ja hej igen (höll just på att kalla mig er "favvobyråkrat", men hejdade mig lyckligtvis i sista stund).

Så mitt rafflande liv fortsätter! Idag ägnade jag morgonprommen åt att skaffa mig två praktfulla KÖTTSÅR av mina nya "bra gåskor". Var dessutom tvungen att köpa kaffe av en annan 7-eleventjej än den vanliga! *surar* Den som aaaalltid brukar stå där annars har en gång kallat mig för "snygg insekt", så jag gillar henne ganska mycket.

Den nya 7-eleven tjejen försökte dessutom skapa en sån där TJEJOR!-stämning som vi gick igenom sist. Vår konversation:

Jag: Har du Compeed?!?!?!?!
Ny tjej: Nej...
Jag: Men vanliga plåster då?!?!?!?!
Ny tjej: Ja... *går och hämtar*
Jag: Tack gode gud, mina fötter håller på att dö! Jag har jätteont, jävla nya skor! etc.
Ny tjej: *hänger med i kundens skämt* Ja, man är ju TJEJ! Så himla TYPISKT oss!
Jag: *EH* Ja asså, det är GÅSKOR. Skulle vara i alla fall. Men nu gör de ont. Äsch! *tar kaffet och plåstren och haltar iväg*

En bra sak nuförtin är i alla fall att jag har fått en ny cykel, som är rosa och världens megafinaste! När jag cyklade på den häromdagen låtsades att jag var med i ett photo shoot i Top Model, ett sånt där när de poserar med saker och djur ni vet. När de ska se sådär härligt sunda, glada och naturliga ut. Jag ba *cyklar och smizar*

Sommaren I City

Tjipp och haj och välkomna till hajk, eller nåt! Klockan är 20 i 8 och sitter själv på kontoret och glor.

Hade nyss ett ca 35 sek långt samtal med städerskan som är tillbaks från sin semester. Hon ojade sig över att jag hade jobbat hela juli. Vi har en bra kontakt eftersom jag brukar hälsa och att jag lägger mina använda glas och gamla tepåsar där de hör hemma, dvs. i diskmaskinen och i papperskorgen! *städbitch*

Min arbetsmoral har alltså nått så nya bottnar att jag bloggar om tristessen.

Stämningar jag får lite småpanik av:
- En sån där myselimysig tjej-stämning, som gärna uppstår i tjejhomogena grupper när brudar vill bonda över sitt kön (dvs. konstruerade genus, reds anm). Det brukar inte sällan främst artikuleras genom att nån tjej/kvinna helt plötsligt utbrister TJEJOR! Tjejorna pratar t.ex. om vad himla STÖRIGT det är när killar inte FATTAR att man vill att de ska "hjälpa till" att gå ut med soporna, eller hur TOKIG man är som under lördagsshoppingen bara måste köpa ett läppglans till fast man har ett likadant hemma!

- En sån där höhö:ig grabb-stämning, som t.ex. kan uppstå när Jamie Oliver åker runt i världen och ska filma färgglad, köttig mat, tillsammans med ett (presumably) manligt kamerateam, manliga kompisar och andra män. Stämningen kan vara något svårare att märka då man kan förledas av att Jamie läspar och har lite ruffsigt hår. Men sitter man och väntar i några minuter så kan man gott räkna med att han ska köpa lite örter av några arabiska gubbar som säger att örterna kommer få Jamies fru att älska honom, vara följsam och hålla tyst, och se då blir Jamie glad som en femåring och höhö:ar extra mycket till den (manliga) kameramannen och ler sitt allra bästa västerländska/hegemoniska/patriarkala/ leende.

Men nu till väsentligheter! Flera snubbar har frågat mig det senaste halvåret om jag är hårfrissa. Lyckan jag känner när jag får höra det. Mami och sandri, festa amma ftw! *gulletussan_4life*

Genom Eld

En sak som är så sjukt värd just nu: Jag och sambon har skaffat en odlingslott. Så himla skojigt, något oväntat och peppigt inför framtiden.

De goda vännernas reaktioner var minst lika värda.

- Åh herregud! Först var det lättölen till lunch, sen minisemestern i Nynäshamn och nu en odlingslott. Jag dör.

- Men nu får du väl skärpa dig!

:D

Det hela utmynnade även i en diskussion huruvida jag är en tant-tönt eller en tönt-tant. Vi var eniga om det sistnämnda, då jag på det stora hela är mer töntig än tantig. Kort därefter hade jag även ett fantastiskt samtal med H när vi konstaterade att det är tur att vi inte behöver ligga med varandra.

Silly Ho

Jag måste vara störd på riktigt. Idag ville jag seriöst gå in och "styra upp" ett samtal mellan två random hipstersnubbar på tuben. De snackade typ om "de färska råvarorna på kontinenten" och hur många spanjorskor de dejtat när de pluggade i Uppsala/Malmö/whatever, och hur tufft det skulle vara att ha en vingård. Jag satt bredvis och ba !!!! Vet inte ens varför jag blir så provocerad ibland. Läste min dagbok igår och insåg att det verkar vara ett genomgående personlighetsdrag. *insiktsfull*

Om jag nån gång skaffar hund vill jag se ut såhär när jag gosar med den:

Dressed For Friend Requests

Hej och välkomna till min modeblogg! Idag ska vi prata om vad statsanställda har på sig om dagarna, med fokus på politiska tjänstemäns (och kvinnors) klädstil. Se det som en guide till ett liv som en välklädd statstjänsteman!

Frågeställningar vi kommer behandla är: Vad brukar vara de genomgående trenderna i de här kretserna? Vilka är basic plaggen, och vad är mer säsongsbetonat? Hur gör statsanställda när de riktigt tokar till det? Vari ligger skillnaderna mellan olika grupper inom sektorn? Finns det några big no no's?

Here it goes: Det finns helt klart en del olikheter inom den här sektorn. Man kan säga att ju mer ekonomisk utbildning den anställda har i bagaget, desto fler tendenser till att slänga på sig en kavaj då och då på jobbet. Ungefär samma formel gäller för de som läst något tekniskt eller naturvetenskapligt, då är kavajen oftast i GRATTIS-ALLA-MÄN!-Batistini-modell (ni vet). En annan tendens i den här gruppen är att ha extremt missklädsamma jeans och skor. Om du inte vet var man köper sånt, gå bara in på valfri affär nånstans i City i Stockholm.

Men om man skulle söka utvinna den röda tråden för alla yrkesgrupper inom sektorn, kan man ändp konstatera ett det tycks finnas en outfit som slår alla andra. Basic plagget för alla politiska tjänstemän är nämligen: en tunika. Sedan kan man naturligvis variera outfiten efter tycke och smak på olika sätt.

Är man lite mer konservativ kan man med fördel välja en offwhite skjortlik historia. Känner man däremot för att spexa till det kan man gå loss på MQ-rean för att hitta tunikor i färgen apricot sunset. Vill du put yourself helt out there; fråga efter tunikor med "strass" i affären. Är du en kvinna över 55 kan du med trygghet endast bära lila plagg, gärna i linne. Och ett absolut måste under sommarmånaderna är ett par capribyxor till tunikan. Utan dem är man totalt ute! Under resten av året rekommenderas ett inköp av en grå och en beige kofta. De kan du ha hela tiden, till allt!

Vad man har för skor kan variera väldigt mycket från arbetsplats till arbetsplats, så om du vill passa in bör du kolla in vad dina arbetskamrater har. En huvudregel brukar vara att man har på sig inneskor, sedan kan det variera om det är en Birkenstock-kultur man hamnat i, eller om man bör glida runt i en preppy form av Din Sko.

Är du man är det inte riktigt lika krångligt, då kan du välja mellan en solkig skjorta eller en urtvättad tisha. Ett big no no är helt enkelt att bära något annat än det. Är du kvinna och inte har pluggat ekonomi eller dylikt kan det betraktas som något "butchigt" att ha svassa runt i kostymbyxor, skjorta och kavaj. "Butchigt" betyder på politiskt tjänstemannaspråk "dåligt" och "opassande", så se upp. Använd hellre lite omotiverade blombroscher på kavajslaget, scarves, kjolar i skirt material och läppstift.

Nu ligger ju det här lite utanför området, men när det kommer till frillan behöver du absolut inte oroa dig. Du behöver nämligen inte ha någon.

Sådärja! Det var allt för mig idag, puss!

Baba O'Riley

Den senaste veckans diskussionsämnen:

* Tragedin SATC 2

* Vilken sill som är godast

* Hur svettig en SÄPO-vakt i kostym torde vara efter en hysterisk språngmarsch efter kronprinsessparet under cortegen

* Exakt hur extatisk man kan bli av att tredje säsongen av True Blood har börjat (!!!)

* Vilken val man helst skulle vilja vara om man måste välja (se bild!)



* "Livet", framtiden etc.

* Och som vanligt: Lady Gagas kläder

Uptown Girl

*dricker rosé*

TiK ToK

Skrev nåt inlägg om att jag typ borde lägga ner, pga bristande inspiration etc. Sen kom jag på: jag är ju ingen konstnärssjäl, så vem behöver egentligen sånt? Problemet är nog ofta att jag känner att jag inte kan skriva om sånt som verkligen INTRESSERAR mig. Men så kom jag på: med i genomsnitt ca tre läsare, vem bryr sig egentligen om sånt? (dvs. hänsyn)

Okej, here it goes, Lembit uncut, kidz do not try this at hime osv.

Päronen har en (gubb)kompis som kallar sin gamla fru för "super-exet". Jag vet inte varför, men jag mådde seriöst illa när jag hörde honom säga det första gången. Typ "jag och super-exet delar på avgiften till lilltjejens voltegelektioner". Man ba VA?! Finn ett stort jäkla avgrundsdjupt fel i den menningen! (förutom att säga "lilltjejen" och att betala för att ens stackars avkomma ska behöva stå på ett vilddjur i lustig utstyrsel). Hade jag fått veta att nån hade kallat mig det, eller hade min partner sagt det, hade jag seriöst hoppat.

Men så tänker man, vad har man inte stått ut i relationer? Tjugo dagböccker senare och en del terapitimmar är i alla fall mina relationsproblem ännu inte avhjälpta. Man kan ju se det positivt, typ "Yeay, jag kommer vara en stor inkomstkälla för framtida terapivård", dvs. ungefär som den sittande regeringen formulerade sitt finanskrishjälppaket ni vet; "Hjälp den svenska ekonomin för bövelen, konsumera mer gott folk!"

Eller så kan man se det smått tragiska i att man är en himla hysterika vid 24 års ålder. Liksom hello. Tro nu inte att jag helt gett upp eller inte har en handlingsplan för det här. Jag har alla orsakssamband, förklaringsmodeller och åtgärdspaket klara redan. De är mindre intressanta i sammanhanget dock.

Eller okej, här kommer ett sjukt värt Mia Törnblom tips: När du är ledsen, sådär riktigt sjukt jäkla ledsen och förbannad över nåt fruktansvärt dåligt i livet, och inte ens blir glada av se ett avsnitt True Blood eller äta ost, DÅ SKA DU: Håll ett mentalt tacktal. Det hjälpter. Håll ett tacktal till Världen, med syfte att ödmjukt tacka fantastiska människor som hjälpt dig framåt till din obeskrivliga framgång. Avsluta hela talet med att ironiskt och belevat hänga ut alla de som INTE hjälpt dig och från och med den stunden får leva med den offentliga skammen av att inte ha hyllat dig till fullo. Gråt gärna lite också, så får du alla på din sida. Efter den mentala showen är du redo att äta lite ost och bli glad igen.

Snipp snapp slut, så var relationsblöggen slut!

FanMail

OMG! Två inlägg på en dag! Jag vet att jag är efter, men nu ska jag göra Hanna Fridéns Hur könsstereotypt är ditt förhållande-test. Jag hade ju aldrig Skunk, så jag hann liksom aldrig komma på (säger vi) att det bara är kul att göra dem själv, aldrig läsa dem om någon annan.

Namn: Lembit
Kön: Kvinna
Ålder: 24
Bor: Stockholm
Bor ihop med partner: Jepp

Vem är bäst på tekniska saker i ditt förhållande?
Båda är rätt kassa, känns det som. Han är förmodligen något mer skillad på datan, men det är nog mycket för han läst nån datakurs i skolan precis *intalar mig* En gång köpte han en skrivare som han inte kunde få igång. Detta var i och för sig för att han inte pallade läsa instruktionerna. Därför använder vi min skrivare som jag får SPUNK på varje gång jag försöker använda den. Eh.


Vem är bäst på matlagning?
Ja, vem fan tror ni? Jag är alltså tillsammans med en mästerkock, no kiddin'. Men häromveckan gjorde jag i alla fall en ganska god soppa. I övrigt har jag samma övertygelse som Brasse i Fem myror är fler än fyra elefanter, det här "om man tar flera saker som är goda och blandar dem borde det bli jättegott", ni vet.


Vem lagar vardagsmaten?
Båda, han mest. Han ligger alltid steget före och kan laga nåt gott inom halvtimmen, medan jag själv efter tio minuter fortfarande stirrar stint in i skafferiet och funtar på om man kan göra något med tomatkross, havregryn och knäckebröd. Fast vi har faktiskt pratat om det där, jag tog upp att vi inte får fastna i att han hela tiden tar mer ansvar. That's not jämställdhet, you know.

Vem lagar lyxmaten?
Han skulle säkert säga, "jag mest, men vi hjälps åt". Jag säger: han.

Vem städar?
Jag vill tro att det är vi båda. Men vi gör lite olika saker. Han är nog bättre på vardagsstädandet, vilket delvis kan ha att göra med att han ibland är hemma mer under själva dagarna och alltså hinner bli mer irriterad på stöket. Men också att han är mer roddig. Jag är nog mer grundlig när vi väl gör det, älskar när allting luktar rengöringsmedel och när listerna är dammfria.

Vem sköter avloppet?
En gång fick vi stopp i duschen, då tittade jag på medan han lyfte på locket och rensade lite. Men det hade lika gärna kunnat vara jag.

Vem är bäst med bygg?
Han, solklart. Asså det är svårt att vara mer obegåvad än vad jag är på den här punkten. Han har typ hjälpt sin morfar att bygga ett hus en gång, jag fick be om hjälp var femte minut när jag skulle sätta ihop våra Billy-bokhyllor.

Vem är mest mån om att inreda?
Asså jag tror vi är lika måna, alternativt lika slappa. Båda vill ha det fint, och ibland betyder det lite olika saker. Mitt ideal är ju nåt slags retrochict Villa Villekulla, gärna med dramatiska inslag, medan han eftersträvar lite mer dämpade färger i någon slags konsekvent färgsättning och stil. Men vi är skitbra på att synka med varandra där tycker jag, dvs. vi låter den andra få ha sin smak. Och man lär sig också digga den andras smak litegran.

Vem har mest kläder?
Jag. Men det är bara för att jag typ aldrig kastat något och alltid handlat på lågpriskedjorna, a.k.a. har ett överskott på H&M-linnen à 79,90kr. Han gör regelbundna utrensningar, har massa kvalitetskläder och använder en mängd skor och jackor per säsong.

Vem tjänar mest?
Han. Jag har bara jobbat i en månad, mind you.

Vem tar oftast initiativ till sex?
Okej, känsliga läsare kan ju hoppa över den här frågan. Men båda i alla fall.

Vem vill oftast mysa?
Enda gången vi använder termen "mysa" är när vi försöker skämta grovt. I min värld (och tillika i vårt förhållande) heter det t.ex. mulla eller snuffa. Och det vill vi båda. Men jag är ju liksom The Master of Mull.

Vem ringer mest?
Båda tror jag.

Vem SMS:ar mest?
Samma.

Vem festar mest?
Asså typ ingen av oss. Han går ut ibland med klassen eller jobbet, medan jag jobbar med oldie's, samtidigt som jag går ut mer efter jobbet och dricker vin med folk.

Parmiddagar?
Alltså det händer ju. Men inte så ofta.

Vem har svårast för att möta den andras vänner?
Asså på ett sätt kan man se det som dött lopp. Jag är mer "minglig", men samtidigt lättare att provocera och få sjujäkla arg. Eller bara nervös och obekväm. Han är mer lugn och tillbakadragen, men har svårt för en viss typ av folk.


Föräldrar?
Min familj inklusive min mormor dyrkar honom, och vi hänger med dem ofta. De gånger vi besökt hans familj har det gått bra och det känns om man är godkänd och omtyckt. Båda är nog väldigt nöjda med den andres familjeförhållanden.

Vem tycker bäst om barn?
Vet ej. Jag gillar bara barn när de inte skriker, inte luktar bajs och inte äter snor. Och när jag slipper tänka på allt som har att göra med graviditeter och födslar. Samtidigt kan jag ändå digga dem på avstånd, de är liksom småbarnsföräldrarna jag hatar mest intensivt. Han är mer obekymrad och rätt positiv.

Din partners intressen?
Mat, djur, naturen, dricka vin, odling, musik, åka snowboard, shoppa.

Dina intressen?
Det mesta inom genusvetenskapen, samhälle/politik, musik, dricka vin, dansa, djur, åka skidor, segla.

Unpretty

Hej alla (tre?) som läser min blögg. Jag är inte död. Jag andas fortfarande. Även om att jobba 9-5 typ tar kol på mig. På ca två veckor har jag knappt hunnit gå in på fejjan eller bloggläsa! Det är fan helt sjukt.

Och då ska man veta att jag brukar prioritera fb och bloggar före allt annat viktigt, förutom själva jobbet då, samt regelbundna måltider. Jag hinner liksom INGENTING. Att ha tid, lust och ork att träna, fila naglarna så de inte flikar sig, småstäda lite i troslådan så den inte blir överfull och komma ihåg att handla bröd efter jobbet blir nästintill omöjligt.

Att ha koll på alla nyöppnade uteserveringar, köpa rätt sorts sommarshorts, kunna koppla av med ett glas rosé efter jobbet, och vingla hem i sprillans nya klackar i gryningen, är än så länge endast en avlägsen dröm. Jag fattar verkligen inte. Hur gör alla andra?

För att inte fastna i den här lätt neggiga och trista diskussionen, tänkte jag stoppa här. Såhär vill jag må:

Pure Shores

Okej, nu har Beo satt upp en lapp där det står: "Hellre en villaägare i handen än tio lattefolk i skogen"

Han är SÅ min nya IDOL!!!

I'm Still Standing

Iband får jag frågan av mina kompisar som pluggar: Guuud, hur orkar du jobba? Det är en högst vanlig fråga i pluggkretsar, jag har själv ställt den otaliga gånger till knegande folk.

Min direkta reaktion är oftast: Jag har inget val. Jobbar man heltid, är man följaktligen på jobbet hela dagen. Börjar man 8, ser man till att vara där då. Om det innebär att man måste gå upp 6, gör man det. Om det innebär att man måste lägga sig runt 10 varje kväll, gör man det.

Bra dagar tänker jag: För att det är så himla kul! Trots att man kanske var mer flexi när man pluggade, och trots att det känns som att man får mindre tid över för playtime, är det overall så himla värt det.

Ibland (och idag) tänker jag: Jag orkar faktiskt inte riktigt. Det gör jag inte. Men det är inte jobbets fel, det är pluggets. Eller, det är väl mitt eget fel, då jag fortfarande har en del skolgöra att slutföra innan jag helt och rent kan definiera mig som en "praktiker". Det gör att jag för närvarande dubbelarbetar lite, och har minimalt lite ledig tid.

Men buhu, liksom. Jag har i alla fall ett jobb i några månader till. Så jag tänker I'm still standing och försöker visualisera mig själv såhär:

When You Looking Like That

Jag har hittat en ny lyckokälla i vardagen. Det är inte nån ny tv-serie eller träning. Inte heller en ny hobby eller ett samlingsobjekt.

Det är second hand - möbel affären på gatan ner till tuben. Den drivs av en helt fantastisk människa vid ett helt fantastiskt namn: Beo. Det bästa med honom är att han aldrig har öppet. Varför? Jo, för han menar att Gud konspirerar med honom och gör så att det regnar och då kan han inte ställa ut sina korgar som är fyllda med saker à 10 kr utanför dörren. Och då vill han inte ha öppet.

Och hur vet man det? Jo, för det skriver han på lappar utanför dörren. Hela förra veckan satt en lapp uppe med handskriven text: Under förutsättning att Gud vill har jag öppet 14/5 och 15/5. Annar är det stängt. Ej regn!!! Hälsningar Beo.

Annars sitter det uppe en lapp där det står att han tar hem allt värdefullt när han går hem, så det är ingen idé att stjäla. Bredvid sin tuschpenneskrivna text har han skrivit till med bläck; Paranoid, jag?

För några veckor sedan sa A att det satt uppe en lapp med texten: Stängt pga tristess och dåligt kundflöde.

Asså jag älskar det! Här har vi en man som
1. Tror på konspirationer
2. Tycker att kunderna är till för honom och inte tvärtom
3. Verkar allmänt ilsk

Såna måste man ju embrejsa, menar jag. Tyvärr har jag alltid missat när han har öppet, i och med att jag är en hard workin' woman numera. Döm om min lycka när vi gick förbi där idag och det var öppet! 10 kr-korgarna stod prydligt placerade utanför på trottoaren, och jag kastade mig genast innanför dörren. Och där var han, Beo!

En vithårig lönnfet man med skägg som satt och kollade på tv längst in i den inrökta affären. Vår interaktion:
Jag: HEJ!!!
Beo: *vänder sig slött om* Hejhej...
Jag: *lycklig* Ja hej!

Sen kollade vi runt lite, och gick ganska snart. Man vill ju inte göra honom upprörd sådär första gången. NÖJD!!!

Update: Nu har Beo lagt i en högre växel och satt upp massa nya lappar! Först erbjöd han alla ordinarie kunder 50 % rabatt om de kommer i helgen. Sen ändrade han sig och skrev 25 % ("ps. alla tidigare erbjudanden annuleras"). Dessutom hade en av lapparna en fantastisk formulering om att Beo ibland "känner sig som en avdankad (och bitter) ica-handlare i en norrländsk avfolkningsbygd". Asså den innerliga beundran jag känner för den här människan vet snart inga gränser!

Paper Bag

Nu har jag alltså knegat en vecka på mitt nya jobb. Känner mig på det stora hela rätt nöjd. Inga nya Färjan-Håkan, men smygkommunister, Queenlyssnare och Maria Montazami-lovers. Var även med på firmafecken, vilken kryddades med kommentarer som "Har du varit på Golden Hits?" och "Jag tycker Takida gör djup musik" och dansande till Y.M.C.A innan klockan slagit 22.

Kollar på VH1 och de kör nån grej med låtar från 90-talet. En kvinna dansar just nu i nåt som ser ut som en blöja. Ärligt, vad hände med genialiteten?

Köpte ljusblå mascara idag. Är ej säker på vad jag ska göra med den.

Slice Me Nice

Idag är det (troligtvis) sista veckan på min praktik. Fick värsta stora blomman idag på avslutningsfikat. Den såg lite ut som ett känselspröt, blev jätteglad!

Två av mina kollegor är som variationer på två b-kändisar: Färjan-Håkan respektive I en annan del av Köping-Linda.

Man hajar ju att jag har haft det lajbans!

Dancing Barefoot

Imorrn är det Feministiskt Forum på ABF-huset. Förutom det fullspäckade programmet med massa intressanta grejor, är det här några anledningar till att gå:

"Feminister är sådana manshatare! De tycker ju att män är djur, för de sa dem på tv en gång"

"Den här "genusvetenskapen" är ju bara politiska åsikter och lösa tyckanden. Dessutom är alla som läser det flator. Och de är fula."

"Men är det inte trist att gå runt och vara så negativ jämt? Sluta vara en sådan bitterfitta!"

"Jo, jag ska vara pappaledig, men jag ska nog vänta ett tag. Så barnet blir lite större och man kan ha det i vagnen, gå ut och hänga med polarna i parken. Nu är det ju bara jobbigt, när det kryper omkring och håller på."



"Svenska skolan är verkligen bara anpassad efter tjejerna. Det är så himla synd om alla killar!"

"Här tror vi inte att kön borde gå före kompetens. Varför vi inte har en enda kvinna i styrelsen då? Jomen det finns inga kvinnor att rekrytera."

"Kan vi inte glädjas åt att vi nästan har lika höga löner?"

"När tjejer börjar med de här feministtjafset brukar jag säga: Kom på en enda kvinnlig uppfinnare! Då blir de tysta, haha."

"Jag lyssnar mest på 60-70-tals musik, typ pop/rock. Att jag bara namedroppar killar? Jomen det fanns ju nästan inga kvinnliga artister under den tidsperioden."

"Jag har inget emot gayfolk. Särskilt inte när de är kvinnor. Och är snygga och hånglar. Haha!"



"Varför hade du kjol?"

"Men varför sminkar du dig och rakar benen då? Är inte det lite dubbelmoral om du nu är feminist och allt?"

Jag tycker inte att homosexuella ska få adoptera. Det är inte naturligt! Vad som är min bästa sexuella fantasi? Att ta min tjej i röven."

"Alltså jag förstår inte varför homos måste skylta med sin sexualitet jämt. Kan de inte bara klä sig som alla vi andra?"

"Det var skitjobbigt att du inte åt p-piller när vi var ihop, så hoppas verkligen inte du gör det med din nya!"

"Men jag diskar visst!"

"I andra länder visst, men här har vi inga jämställdhetsproblem. Här är det snarare männen som är diskrimminerade!"

"En kvinna kan aldrig göra någon förändring. Det har heller aldrig funnits några kvinnliga ledare. Margaret Thatcher? Men var hon verkligen kvinna?"

"Många kvinnor överdriver ju det här. Jag menar, man kan ju inte älta rösträtten hela tiden. Nu har ni ju fått den, det är väl bra i alla fall?"

True story.

Oh My Gosh

Måste bara berätta en grej. En av mina gamla barnflickor (ja, jag och syrran har haft ca fem barnflickor), tog för ett tag sedan kontakt med mig via fejjan. Hon hade då bytt namn och hade värsta posebilden och ville prata nostalgiskt om alla sjukdagar i vår tvoffa hon haft med oss när vi var små. Hon verkade vara en brud som liksom var "singel och sökande" om ni hajar.

Men nu så har hon tydligen träffat nån, för helt plötsligt startar hon och sin (numera) fästman en blogg! En blogg om hans yrke och hennes...ja, liv typ. Och om vad de gör i sin tvåsamhet, typ byter däck på bilen, påskpyntar eller dricker morgonkaffe. Allt i bilder och text.

Det hela är givetvis mycket, mycket tråkigt. Hon var inte ens vår bästa barnflicka. Men varje gång hon länkar till ett nytt inlägg kan jag bara inte låta bli att klicka. Det är liksom bra på det där FÖR dåliga sättet. Jag vet att det är ute att vara postironisk eller vad det nu heter, men det går bara inte att släppa det. Jag hade liksom inte kunnat göra det bättre själv.

P.s Fick en sådan där surdeg i en burk i present. Den dog. D.s

P.s igen. Flippade ur totalt på gårdagens kvällskursföreläsning. Hade sedan uppenbarligen ett behov att lite skyla över mitt utbrott och sa därför: "Inte meningen att döma ut er totalt, jag låter såhär när jag pratar och det kan vara ett problem!" Det var ljug. Jag dömde ut dem totalt.

Ain't No Mountain High Enough

Asså vilket breakthrough jag hade i veckan, när jag insåg att jag kunde vara skadeglad över alla som winar om att de minsann inte kan åka på sin välförtjänta semester nu när en vulkan på Island bestämt sig för att sätta p för allt resande den närmaste tiden.

En sådan glädje!*





* Och kasta nu inte den förnumstiga första stenen. Kom igen, ni vet lika bra som jag att så länge ingen blir skadad och man inte är en del av förödelsen, kan man skratta åt den. Mycket.

Bad Romance

Tonight I'm not takin no calls 'cause I'll be dancin'!

Trick Me

Det var ju första april för en halv evighet sedan. Läste tidningarna och ba "Hallå, ska de inte försöka lura en? Har hela media tappat all form av humor?"

Sedan har några veckor gått och jag har fått reda på att jag visst blev lurad. Varje gång. T.ex. gick jag på att internet skulle börja kontrolleras av EU om några år. 4 real. (Min reaktion: Va? Vad sjukt. Kanske kommer skära ner på alla onödiga statusuppdateringar på fejjan i och för sig....)

Det är sådana här saker som gör att jag aldrig kommer bliva stur.*




*Och för den som inte fattar parafrasen får tamej sjutton läsa på sin Pippi Långstrump bättre.

The Logical Song

Rätt ofta drabbas jag tankar som: Bullen, är jag onormal? What have I done to deserve this? Vad sjutton är poängen med allt egentligen? Ska jag bara inse att det egentligen är mig det är fel på, sluta att vara en arg bitch i sina mest aggressiva år, lägga av med att klippa mig i "konstiga" frisyrer och typ lära mig hur man hittar till Eslöv och hur man skaffar en pensionsförsäkring och bara vara som en mänska?

Och sedan läser man Mia Skäringers bok (någonting med kåt i titeln) och ba: Aha. Ännu en "känslomänniska" och nu går det ju lite bra för henne, i alla fall. Men jag saknar ju asmycket hon har liksom. Hon kan härma dialekter - det kan inte jag. Hon kan finna ro på en ö på västkusten - det kan inte jag. Hon kan förmodligen tvätta sitt hår med schampo som gör håret glansigt - det kan inte jag. Etc.

Så då hamnar man återigen i känslan då man frågar guden man inte tror på vad man håller på med egentligen. Ska man gå i terapi? Ska man återuppta dagboksskrivandet? Ska man kanske gå ner sina vinterkilon ändå? (Hell yeah, om andan faller på, inte förrän det sista påskägget är uppätet)

Men. Sedan. Går man. På ett jobbmöte! (Notera här min lite moderna ungdomsboksstil, Grejen är att. Man ska. Prata i korta. Meningar. Och punktera. Mycket. reds anm)

Och då sägs de här kommentarerna på mötet:

Haha, sexuell läggning låter så konstigt!

Så sexuell läggning är när man är gay, och könsöverskridande identitet är när man typ INTE VET VEM MAN ÄR?!?! Hahahaha!

Eh, kan man verkligen bli diskriminerad i en hiss?

Och då förstår man plötsligt. Vem man är, vad man håller på med, varför man klipper sitt hår i jävligt för en själv rationella frisyrer och varför man är den där arga och aggressiva bitchen. Varje dag, och allt mer och mer. Amen.

Hard

Har haft mycket psykadeliska drömmar det sistone. Ska inte gå vidare in på dem här, men ibland kan jag ha mina undringar om hur mycket päronen mörkar om att de tappade mig som barn.

I övrigt är det bobyggande som gäller den här veckan. Känslan är en blandning av extrem tillfredsställelse och extrem frustration, kan man väl säga. Men mest gottigt ändå.

Största insikten idag: Jag hinner troligtvis inte shapa upp mig till Beach 2010, kanske satsar på Beach 2011 istället.

Största insikten i veckan: Luktar det klorin tror man att det är rent.

Största insikten under det senaste halvåret: Jag håller på att bli vuxen.

Against All Odds (Take A Look At Me Now)

Hade en sådan där natt när man vaknar av att typ en myra andas utanför huset, och sedan ligger och obsessar över diverse grejer. T.ex. vad den kommande kandidatuppsatsen egentligen ska heta. Mitt arbetsnamn är för trist för att ens skriva här.

Men jag kom på den briljanta idéen att jag ska "poppa" till det lite. Liksom ta fyndigheterna till en ny nivå och låta mig inspireras av låttitlar och dylikt. För den oinvigda kan jag avslöja att min uppsats handlar om statliga myndigheters jämställdhetsarbete.

Mina bästa titelförslag hittills:

1. Jag minns alla mina jämställdhetssatsningar och hur de brukade ta på mig

2. Another One Bites The Dust eller "Jag har jobbat med det här i 30 år och jag tycker inte att vi har något problem"

3. Så många byråkrater och politiker kan inte ha fel - en studie i hur man vänder på papper på kontoret utan att faktiskt inte göra någonting. Alls

4. Aldrig har så många skitit så mycket i halva befolkningen (eller jo förresten, det har de alltid gjort)

5. The Only Way Is Up eller Att Koka Soppa På En Spik - jämställdhetsarbete i praktiken

Bitter much? Oh yes indeed. Puzz

Eight Days A Week

Nyss hemkommen från jobbkonferens på annan ort. När vi anlände såg jag att jag fått ett hotellrum med fönster som vätte ut mot den snöslaskiga parkeringen. Tro nu inte att jag lät mig nedslås av detta! Som den lady jag är gick jag genast ut till macken bredvid och köpte Salt&blandat och låg sedan på rummet och moffade i mig påsen medan jag zappade mellan de fem tvkanalerna. *high life*

I övrigt kan jag säga att sämst var alla tråkiga föredrag på knagglig engelska som hölls av svenskar, finnar och ester.
Det bästa var helt klart när en estnisk tant berättade om att hon var säker på att vi mötts i ett tidigare liv och att hon träffat flera spöken i sina dar.

I helgen flyttar vi!

Det firar vi med en fin bild från Nanna Johanssons fulheten.com (rekommenderas starkt)!

D.A.N.C.E

Jorden Runt I Motvind

Min dröm (obs! sanning) just nu är att prinsessan Victoria kommer se ut såhär efter bröloppet:

Love Etc.

Förra veckan var jag på en konferens med jobbet som handlade om motstånd och förändringsarbete. Det känns även som det är det övergripande temat för min fas i livet just nu.

I förrgår föreläsade, demonstrerade och kalasade jag, allt med den härliga vetskapen om att det är så sjukt skönt att befinna sig i sin bubbla där alla typ tycker, tänker och känner som en själv. Åtminstone vad gäller makt och kön i alla fall (enligt mig de två viktigaste förståelsefaktorerna i livet). Igår frukostmötade* och lunchsamtalade jag, allt med den lite tristare vetskapen om att man inte alltid kan gömma sig i den bubblan. Ibland är det stört omöjligt.

Ja. Har för övrigt gjort mig en ny bekantskap på jobbet, som i vårt senaste samtal bredvilligt och ingående berättade om sin jättesnabba och jättehäftiga motorbåt. Kommentar ur den diskussionen: Ja, det kostar ju bara 2000-3000 kr till och tillbaka från Sandhamn!

Det är då man känner att ens jobb är en Mia och Klara-sketch. Ba Jaha? Nej, nu vill inte Jennifer mer! *gulletussan_love*
Update: När jag berättade för A att jag gått och skanderat i demonstrationståget undrade han om jag ropat "Mami ska ha sitt!". Nästa år, säger jag bara. Eller första maj!



* Behöver typ terapi för det där. Frukostdeltagarna utgjordes av 150 företagskvinnor och en manlig finanspamp. Kände mig som ett sjukt jäkla ufo. Och inte ens för att mina kläder jag hade på mig kostade mindre än bordkamratens klocka, eller för att alla där förmodligen alltid kommer tjäna multipelt mer än jag. Nej, min ufoness berodde mest på att jag hade en helt annan akademisk bakgrund, och att jag praktiserar inom offentlig sektor. Och för att jag inte hajade att när det på minglet pratades om en "fest" från föregående dag (Internationella Kvinnodagen, reds anm), var det inte Bangs stödfest som åsyftades, utan Veckans Affärers.

Kaskelåten

I veckan fick jag världens finaste fölsisuppvaktning! Tack alla.

Sagt av min kollega (i en ganska flams-hetsig diskussion) ang. en bokad lokal: Finns det väggar? :D

Igår var jag på en hotelltoalett där de hade svartfärgat toapapper som luktade! På toadörren stod det att man kunde få KÖPA pappret i receptionen som en lämplig GÅBORTPRESENT! Dog lite inombords.

I övrigt förfestar jag med min värmedyna till Var och varannans värld och planeten Pi på Spottan. Värt!

It Pays To Belong

Igår var det än en gång dags för en "breakdown" i mitt så kallade, cykliska, liv. Som cykeln föranleder är idag en dag av rekreation och förberedelser inför morgondagens fantastiska återuppståndelse. Lustigt nog sammanfaller den med att jag kommer ett år närmare förruttnelsen.

Okej, förlåt. Lyssnade på Nick Cave förrut och hamnade i en "morbid" stämning. Här är i alla fall en bild på mig imorrn:

Perfect (Exceeder)

Okej, stoppa pressarna. Jag har hittat ett nytt fantastiskt motto, jämte "Värme på min bak!" och "En elefant glömmer aldrig!".

Det är: "Man föds inte negativ, man blir det."

Älskart!



Update: Jag vet att jag försökte go all happy med att jag hittat ett nytt motto (vars punchline i och för sig handlade om huruvida min negativitet var medfödd), men måste bara säga att jag känner hur hjärncellerna typ börjar värka när jag läser en av Reinfeldts kommentarer på "väderläget" (vilket kollektivtrafiken försökt maska med att kalla för "snöoväder". Man kan säga att det finns inga dåliga (snöo)väder, bara dåliga tåg och kollektivtrafiksavtal.) Han: "Vi måste ställa oss frågan om vi har gjort något fel."

Ba jaha? Ser framför mig hur Freddan vispar ihop en powerpoint, kallar ihop sina kollegor på Rosenbad, släcker ner i rummet och låter overheadapparaten sprida sitt vita ljus i den begynnande flinten, allt medan han med tydlig stämma skanderar: "Väderläget. Vi måste våga prata om väderläget." Not very likely so.com.