Everyday Is Like Sunday

A gör en PPP till skolan. Den får handla om vadsomhelst. Om jag skulle göra en PPP idag skulle den handla om Saker Som Gör Mig Arg (Det är nämligen rätt mycket. Om man skulle lista de tre vanligaste sakerna jag säger om dagarna är det nog, typ i kronologisk ordning:
1. Mullis
2. Fest!
3. Jag blir så arg/förbannad)

Och som ni kanske vet är jag dessutom väldigt förtjust i PPP:s. Känner därför att jag ska spåna lite på det här ämnet här nedan.

Saker Som Gör Mig Arg:

* Bootcutjeans.
* Ord som "måltidskreatör", "it-girl" etc.
* När det är så kallt så det känns som huden krymper! Då måste man använda massa äcklig kräm som täpper till porerna och det gör mig GALEN!
* Latte mocchacino-fondväggar.
* Prettoattiraljer. Typ "speciell kopp att slå ut espressokaffet i" eftersom en vanlig kopp kan gå sönder och det blir kaffekladd i sinken om man slår ut det där.
* Svenska caféers ebarmerliga vurm för det italienska språket. Det heter inte foccacia, det heter TOAST!
* När folk säger "men hörrö, det finns ingen anledning att bli arg".
* Harmoniska människor.
* Alla filmer med Adam Sandler.
* Alla nittontusen saker/dagen som gör att jag måste definiera mig som feminist. Och en jävligt bitterfittig sådan. Allt som gör att jag inte kan öppna tidningen utan att bli ledsen. Eller slökolla på tv, lyssna på Spotifyreklamen (!), överhöra (läs: tjuvlyssna på) samtal i t-banan etc.
* Sådana där handtorkar på offentliga toaletter. EUW!
* Etc.

Nomineringar? Jag fyller på om ni svarar *lock lock*

I övrigt är det extremt tryckande söndagsstämning hos mig. Man vet att det är söndag när man kollar på alla smutsiga klädhögar, dammtussar i hörnen och högar av disk och ba "men nu känns det i alla fall inte så ensamt".

You Came

Här kommer min "lista" över året som gått.

Så här har kan en väsentlig del av 2009 sammanfattas:



Och det här är känslan inför nästa år:



Tolka det om ni kan, bitches. Gott nytt, loves you!

Mer Jul

Ärligt talat, Boney M:s version av Mary's Boychild är rätt underskattad. Just sayin'. Och det här med att folk lyssnar på "alternativa" jullåtar. Kom loss. Sånt sysslar jag ej med. Absolute Christmas for life!

Trodde det skulle vara asmycket kaos i barndomshemmet såhär dan före dopparedan, men så kommer man hit efter timtal på kollektivtrafiken och ba "hallå eller?". Då är det helt nersläckt och ingen här, finns bara lite färdigskurna ingredienser till sillsalladen som ligger på matbordet. Men jag klagar inte! Jag och lille sillen lyssnar på musik och äter upp all ost ur kylen så länge.

Igår var jag i Uppis för första gången. Och så har jag en ring på fingret!

God Jul hörni!

Eh Eh (Nothing Else I Can Say)

Nu ere fredagsmys!

Sitter och dregglar framför tv:n. Nivån: blev överlycklig när jag insåg att Ullaredreprisen gick. Det är en jättesöt förortsbög med som pyntar sig i julgransglitter och sminkar sig med sin Mami! Vill typ gå med i "de glada väninnornas" fanclub.

*lyssnar på Lady Gaga på repeat*

Haft mycket roliga och fina samtal med mycket roligt och fint folk lately. En av höjdpunkterna var när jag och H lunchade och jag fick berätta om min värsta antagonist i min förra klass och vad jag brukade kalla henne. Plus vad hon brukade kalla mig! Genom en annan klassis fick jag nämligen reda på att hennes nickname på mig var att nynna på The Final Countdown. Och enligt den andra klassisen räckte ibland bara att härma trumsolot. Sånt känns ändå så himla värdigt. H höll med om att det hade kunnat finnas så himla mycket värre låtar. Typ allt med Povel Rammel och Robert Broberg. Fatta att typ liknas vid låten Uppblåsbara Barbara.

Skapade ett konto på Second opinion för att kunna börja kaxa på heltid. Vet ej om det var så jättesmart. Grejen är att den artikel jag mest vill klaga på som jag läst nyligen är den som skrev att Idol Erik inte kan fortsätta sjunga 80-tals rock, då det känns "ofräscht". Ord kan inte beskriva hur jag känner för det uttalandet.

Drabbades just av en jättejobbig tanke: Tänk att hamna i samma hiss som Amanda Jensen. Och båda skulle till högsta våningen! Hade typ börjat utstöta obehangliga ljud.

Pöss!

Update: Asså f'låt att jag tjatar. Men såhär: När recensionerna börjar dimpa ner om Drömmen om Herrön, eller vad Killinggängets senaste projekt nu heter. Då ska jag skriva minst ett inlägg på Second Opinion om att ingen jiddrar om att pjäsen skildrar "den manliga erfarenheten" så bra. För det tror jag nämligen inte att landets kulturkår kommer göra. De kommer ba "Åh, vad drabbande. Exakt såhär är livet etc". Upp till bevis alltså, vi ses på Internet folks<3

Train In Vain

Hej tjuvlyssnat.se!

Mitt bidrag:

På 6:ans spårvagn, Göteborg
Det kommer in en fullgubbe på vagnen och sätter sig bredvid blond tjej, 23. Tjejen har massa grejer på sätet och ser lite obekväm ut när fullgubben sätter sig på allt och hon får maka undan och trycka sig och grejerna mot fönstret. Sedan börjar fullgubben utstöta ljud, som så småningom utvecklar sig till en dialog.
Fullgubben:dbhihj...sohnsa...jahadu TJEJEN...jag har ju varit på julbord...
Tjej: Jaha.
Fullgubbe:... har du varit det?
Tjej: Ne...
Fullgubbe: *avbryter* vad du ser FRODIG ut!
Tjej: Jaha.

Han ska få se på frodig, liksom.

White Wedding

Fäst!

Jorå, nu e man på fötter igen! Och för att fira det med mig själv tänkte jag ta upp en viktig iakttagelse jag gjort den senaste tiden. Det här med att svenskar slänger sig med engelska uttryck i dagligt tal, och är allmänt vänligt inställda till att byta ut svenska glosor mot andra utländska, är ju såklart gammal skåpmat. Att undertecknad själv brukar göra det känns ju också som ganska föråldrad ost. Men på senaste tiden har jag faktiskt märkt av en viss skillnad hos mig själv angående det här. Jag skulle t.o.m. kunna gå så långt som att säga att jag anar att ett visst motstånd bubblar upp inom mig. Och det gäller nog framförallt matglosor.

Typ såhär: Man hänger med ett middagssällskap som vill ha salsa eller caprese som tillbehör till maten. Då börjar jag genast muttra nåt om vad det är för fel på tomatröra eller tomat och mozzarellasallad.

Och läste precis en blogg som frågade sig vad skillnaden är på muffins och cupcakes. Mycket bra fråga I say!

Little Lies

Little Lies av Fleetwood Mac*

If I could turn the page
In time then I'd rearrange just a day or two
Close my, close my, close my eyes

But I couldn't find a way
So I'll settle for one day to belive in you
Tell me, tell me, tell me lies

Tell me lies
Tell me sweet, little lies
(Tell me lies, tell me, tell me lies)
Oh, no, no you can't disguise
(You can't disguise, no you can't disguise)
Tell me lies
Tell me sweet little lies

Although I'm not making plans
I hope that you understand there's a reason why
Close your, close your, close your eyes

No more broken hearts
We're better off apart, let's give it a try
Tell me, tell me, tell me lies

Tell me lies
Tell me sweet, little lies
(Tell me lies, tell me, tell me lies)
Oh, no, no you can't disguise
(You can't disguise, no you can't disguise)
Tell me lies
Tell me sweet little lies

If I could turn the page
In time then I'd rearrange just a day or two
Close my, close my, close my eyes

But I couldn't find a way
So I'll settle for one day to belive in you
Tell me, tell me, tell me lies

Tell me lies
Tell me sweet little lies
(Tell me lies, tell me, tell me lies)
Oh, no, no you can't disguise
(You can't disguise, no you can't disguise)

Tell me lies
Tell me sweet little lies
(Tell me lies, tell me, tell me lies)
Oh, no, no you can't disguise
(You can't disguise, no you can't disguise)
Tell me lies
Tell me sweet little lies
(Tell me, tell me lies)


* 23 år och fortfarande Lunarstormpubertal. Eller bara lite ledsen.

Update: har till råga på allt en dålig hårdag.