Igen

Okej, det enda man vet är att man alltid kan nå nya bottnar *teatraliskt utspel*

Nämen liksom. Det där jag babblade om i förra inlägget, insikten om att arbetslivet genomsyras av personer med en sån stor avsaknad av verklig kompetens att alla ens grupparbeten om rymden i trean verkar vara sjukt välgjorda. Den insikten. Den här dagen har det varit pinsamt påtagligt.

Och såklart sätter det mig helt ur spel. Istället för att Scenario 1 händer, dvs att jag ba "Jaha, life is a bitch, fan vad alla här e korkade, tur att jag är så himla skarp asså, nu jobbar jag på ändå och går vidare i mitt härliga liv" *går vidare, blir lycklig, lyckad etc* så händer givetvis scenario 2, dvs. att jag ba "Jaha, life is really a bitch och vad fan ska jag göra åt det? Vad betyder allt egentligen? Skaffade jag mig jävligt mycket studieskulder för det här? Vad ska jag göra om 6 månader/ett år/6 år/hela livet om det ska vara såhär jämt? VEM ÄR JAG EGENTLIGEN?!?!?!?!

Och om nån tänker "Men hadendudandej då, vilka i-landsproblem" så kan jag säga att ja, det är det. Man ska vara jävligt glad att man ens har jobb. Men det är fan inte så jälla enkelt alltid! *drama_queen_2010*