Oh My Gosh

Måste bara berätta en grej. En av mina gamla barnflickor (ja, jag och syrran har haft ca fem barnflickor), tog för ett tag sedan kontakt med mig via fejjan. Hon hade då bytt namn och hade värsta posebilden och ville prata nostalgiskt om alla sjukdagar i vår tvoffa hon haft med oss när vi var små. Hon verkade vara en brud som liksom var "singel och sökande" om ni hajar.

Men nu så har hon tydligen träffat nån, för helt plötsligt startar hon och sin (numera) fästman en blogg! En blogg om hans yrke och hennes...ja, liv typ. Och om vad de gör i sin tvåsamhet, typ byter däck på bilen, påskpyntar eller dricker morgonkaffe. Allt i bilder och text.

Det hela är givetvis mycket, mycket tråkigt. Hon var inte ens vår bästa barnflicka. Men varje gång hon länkar till ett nytt inlägg kan jag bara inte låta bli att klicka. Det är liksom bra på det där FÖR dåliga sättet. Jag vet att det är ute att vara postironisk eller vad det nu heter, men det går bara inte att släppa det. Jag hade liksom inte kunnat göra det bättre själv.

P.s Fick en sådan där surdeg i en burk i present. Den dog. D.s

P.s igen. Flippade ur totalt på gårdagens kvällskursföreläsning. Hade sedan uppenbarligen ett behov att lite skyla över mitt utbrott och sa därför: "Inte meningen att döma ut er totalt, jag låter såhär när jag pratar och det kan vara ett problem!" Det var ljug. Jag dömde ut dem totalt.