Hanna Fahl kallade gruppen för ett uttryk för rent klassförakt. J kallade folket som är med i gruppen för ängsliga. Åh, jag kan verkligen inte hålla med mer.
Jag blir verkligen upprörd! Är det någon form av illa vald ironi? I så fall köper jag det inte. Det är bara så enormt oskönt och pretto att man smäller av. Och det här med ironi och postironi överlag, ställer jag inte upp på. De som orkar och vill kan ju läsa på och ge mig ett enda vettigt argument till att vi fortfarande tror att Killinggängets "ironiska" glansdagar var humorpeaken på den svenska humorscenen. För övrigt skrev Sandra Nelson en utmärkt artikel om typ det här i förra numret av Nöjesguiden.
Nu kanske nån liten läsare i sitt stilla undrar om jag inte kastar sten i glashus? Nejrå, det gör jag inte! Det ÄR skillnad mellan att småfnissa åt "Menlösa Facebokvänner" och att roas av Fredrik Strages kommentar om att det värsta han har varit med om är Takida live, eller att gapskratta åt Mia och Klaras figur Tabita. Eller vad tycker ni?
Jag tror i alla fall att det handlar om vilka man hela tiden väljer att slå på och vilka som kommer undan. Samt hur nyanserad och utmanande man vågar vara. Vet ej om jag gjort mig förstådd, men nu känner jag att det är dags för en morgontoalett!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar