Absolute Beginners

jag har blivit med blogg.

först vill jag tacka kungen. sedan vill jag be samtliga som tar åt sig om ursäkt. förlåt, ty hon vet icke vad hon gör. tillåt mig ändå att vara oförskämt fåfäng och besvärande menlös genom att beskriva lite hur jag tänkt mig att denna s.k. bloggverksamhet ska drivas. det tycker jag vore på sin plats.

i bästa fall hoppas jag att läsaren kommer uppleva min blogg som en vass småsten i skon, en som bara rullar runt runt mellan tårna och skapar allmänt obehag, många gånger omedvetet. om inte det går hoppas jag på känslor som frustration, dödslängtan eller djup melankoli. i sämsta fall slutar det väl med att vi allihopa lever lyckliga i alla våra dagar och kulturfenomen som bloggande blir stämplat som något progressivt för det moderna samhället.

i och med att jag inte vet vad jag svamlar om tänkte jag fortsätta med det. låt oss prata existentiella frågor. eller nej förresten. låt oss prata mer om mig. me me me. en liten böna i min närhet sa en gång att blogga är att kräva lite mer uppmärksamhet och att vilja ta lite mer plats. och jag kunde väl inte ha formulerat det bättre själv! jag vältrar mig i egoism dagligen, och njuter till fullo av det. men så en dag frågade jag mig; "hur kan jag vara ÄNNU mer enerverande för mina stackars medmänniskor?" the rest is history, som vi säger.

händerna på täcket barn.