Det ironiska i att jag var i nån form av "ålderskris" när jag var 17. 8 år senare är man liksom "jaja". Inte för att jag har en allmänt skön inställning till åldrande, förändring osv, utan känner väl mest att jag inte orkar ha så intensiva känslor om mitt "åldrande". Okej, vet inte riktigt vad poängen med detta var.
Häromdagen gick jag in på den lokala videobutiken för att shoppa lösgodis. Köpte även ett kinderägg med muminmotiv. När jag la upp godiset på disken slog det mig att kvinnan bakom disken skulle kunna tro att det var till mitt barn, i enlighet med logiken att vissa i min ålder faktiskt har barn, eller sitter barnvakt eller nåt sånt. Kvinnans reaktion: *studerar mig uppifrån och ner* Sååå, hur går det med kinderäggssamlingen?
Man ba HERREGUD HUR FÖRUTSÄGBAR ÄR JAG? (Obs! Retorisk fråga, behöver således ej besvaras). Jag erkände i alla fall för kvinnan att det går asbra. Har ställt upp alla mina figurer på radion hemma. Hon berättade då om att hon haft en jättefin samling som "Robert" (förmodligen kollega från videoaffären) ville skulle "bo i papperskorgen". Men hon hade skapat en ny samling på ett hemligt ställe (bakom typ en skärm bakom disken) som hon visade mig, och en av figurerna var en jättesöt grön dinosaurie. Sen betalade jag mitt godis och gick hem! Älskar när man hittar likar in da hood!
P.s Figuren i muminägget var Snusmumriken. Måste köpa en till snart, det fanns flera jättefina enligt bladet man fick med. T.ex. Hemulen och Morran.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar