Born This Way

Kunde typ inte sova igår kväll för låg och grubblade på vad jag ska ha på mig på min fantastiska födelsedagsfest som är snart (tema dragshow!). Så efter jobbet var jag tvungen att gå lite på stan och ba "fönstershoppa" lite. Som den urbana tjajen man är. Not! Tråkigt nog är jag en sån där som hatar att shoppa. HATAR. Hey i-landsproblem men liksom, såhär va, i'm telling you a story. Anyways, jag var alltså på stan och upplevde den sedvanliga känslan som jag gör där, dvs. en desperat längtan efter nåt urtjusigt att sätta på kroppen kombat med ett växande hat mot precis allt och alla som befinner sig inom ca tio meters radie.

Efter ett tag börjar jag göra som jag alltid gör, dvs. börjar prata för mig själv. Typ går och mumlar och suckar ilsket för mig själv. Eh. Utdrag ur dagens monolog: Men vad...är det här för grej? *drar lite i ett omotiverat snöre på en oversized klänning/linne/top/linne-skjort-klänning etc* Okeeeeeeeeej, vad håller jag nu på med? *stannar upp i rulltrappan och börjar spana åt vilket håll jag ska gå* Gode gud! Jag blir galen! Har modet alltså blivit så ätstört att FÖTTERNA numera är för feta för ett par H&M-jeans i Storlek 38! *i H&M:s provrum och försöker utan framgång "ta på mig" ett par jeans*

Jaja, sådär håller jag på. Fatta glad jag blev när det stapplade förbi en liten tanty på Åhlens som muttrade hörbart: vilken skitmusik! Man ba YES! Det är du och jag tantyn! Ville nästan ta henne i armkrok och ba "kom ska vi äta dammsugare och dricka kaffe och hata allt och alla, och sen gå och köpa en liten gullig tantbasker till dig?"

Men man har ju nån slags självbehärskning trots allt.

I alla fall gjorde jag en annan insikt idag. Trots att jag alltså inte får in FÖTTERNA (och än mindre vaderna. Man ba okej om jag inte får in asset eller låren i vissa skinny jeans, men liksom där går gränsen!!!) i vissa byxor som alltså säljs i min storlek på en av Sveriges största klädkedjor (väl?), finns det liksom inte så mycket alternativ för mig på killavdelningen. Jag MÅSTE ha kvinnokläder. Jag har helt enkelt inte en sån där kropp som liksom passar i en s.k. "androgyn" stil. Detta är en stor sorg! Men ett faktum. Den insikten kom till mig idag ungefär tredje gången som jag roffat åt mig ett par chinosliknande brallor in i ett omklädningsrum och ba "jomen det här borde gå".

Ett annat ännu större problem egentligen är väl att jag typ förlorat förmågan att ha ett par byxor. Jag har liksom bara tajts numera. Störig grej, för jag hade ju tänkt vara värsta snygg i typ nån kostymhistoria på festen! Jag ville liksom se ut såhär typ:



Dream on liksom. Elegant Garbochic i kostym, not happening! Alternativet var annars detta:



Vilket heller inte funkar, då såna där snortajta svarta rockjeans som slutar strax ovanför röven är för OBEKVÄMA! (Dock att jag kommer behöva köpa ett par såna jeans i sommar, för det är ju snyggt trots allt) Så jag köpte svarta tajts istället och får typ göra nåt mellanting med tajts, skjorta och slirre. Risken är att man ser ut som en wannabemodebloggare, vilket skulle innebära epic fail. Åh suck. Okej det var allt för mig idag dårå!

Pusshaj!