I min familj identifierar vi oss väldigt mycket med djur. Jag och A pratar rätt mycket om det oxå, vad man vill vara för djur och så. Ett målande exempel är Mamis comeback på Papi idag vid middagsbordet, när hon tyckte han var lite dum: "Ser du inte min långa tjocka svans? Jag är en snöleopard och jag använder svansen till att balansera när jag attackerar mina offer..."
Jag själv är annars rätt dålig på comebacks. Som för några veckor sedan, när jag satt och pluggade på ett fullproppat stadsbibliotek, och det kom fram en främmande man till mig och ba:"You look like someone from outer space. God bless you!" Då kollade folk upp från sina böcker och granskade mig rätt grundligt. I sådana stunder önskar man att man hade nåt att säga, typ nåt klatschigt litet utrop som liksom visar att man är en härlig och free spirit som inte alls störs av att främmande karlar på bibblan liknar en vid en alien.
Och! Häromdan var det en snubbe på universitetet som hade en DÖD GIRAFF som sin bakgrundsbild på datan. Asså jag har sagt det förrut och säger det igen: det är dags att börja ställa upp delar av folket mot väggen och börja skjuta. I all välmening, förstås. Peace and love.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
det är det här med att vi i familjen alltid mordhotat genom användandet av djur. fint att mamma fått mer inspiration av planet earth. även väldigt skrämmande...
en död giraff!?!?! nä nu jäklar.
Jag hämtar bössan.
Skicka en kommentar