Kom in genom dörren nyss och kände en viss peppighetskänsla bubbla i mig. OMG, tänkte jag sen, why oh why? *tänk tänk* Vet ej, men känner att jag måste göra nåt med det här....jag måste blogga om'et!
Jepp, så här är vi nu. Joråsatteh.
Var i alla fall på min kvällskurs idag för första gången och fick frågan "Är du ny här?" i hissen av en kursare och kommentaren "Du har inte betalat kåravgiften, det ser jag på dig!" ropat till mig UNDER UPPROPET av kursadministratören. Mitt svar både gångerna: EHhHhHehehehe, syns det SÅ tydligt?
Livet alltså. Sen försökte jag återfå lite ära inför de nya kursarna, så när jag i rasten fick den obligatoriska frågan "Jaha, statsvetenskap sa du. Vad blir man då?" så knyckte jag på nacken och ba "Arbetslös, lille vän" *2 cOoL foR scHoOl*
I övrigt var föreläsaren en sådan där som identifierar sig själv med att hon är "rolig". Upplever alltid en smärre identitetskris när jag träffar såna människor. Är det liksom moraliskt försvarbart att bekräfta en sådan rätt störig person, typ skratt med och så? Svaret blir ofta ja. Vi är alltför lika för något annat.
Hittade en skojig bild när jag bildgooglade. Den sammanfattar nog mina känslor över det allmänna läget rätt bra just nu. *djupsinnig tjej*
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar