Hört på ladys room på campus idag:
Random tjej med LillaMy-tofs: "Jag har en sån där röd rååååsch, man ser ut som en BÄRPLOCKARE i den!"
Random tjejs kompis: "Gawd!"
Jag: *vet ej om jag blir stum av beundran eller förakt*
Lite senare på dagen, i ett samtal med min handledare om en annan person jag borde träffa:
Min handledare: Så kontakta xx, han kan säker hjälpa dig blablabla etc. Du kommer alldeles säkert träffa honom ikväll om du går på det där eventet yy blablabla etc.
Jag: Super! Men hur ska jag känna igen honom?
Min handledare: Han sitter i rullstol
Jag: Gawd vad bra! Eller eh, jag menar...*blir stum och vet varför*
torsdag 26 november 2009
tisdag 24 november 2009
Nothing Better
Häromdagen gick hela min familj på barnfilmsbio. Det gör vi ibland. Vi gillar sånt. Den här gången var anledningen att jag ringt och ba "Uääääää allt är skiiiiiit etc" och att min snälla familj ba "Okej vi ställer in allt annat och går på bio istället". Så himla mulligt.
Föga anade vi dock the amount of hapiness vi skulle drabbas av vid inträde i biosalongen. Man fick nämligen 3D-glajjor. Och det, mina vänner, det är grejer det! Familjen drabbades av ett slags lyckorus. Tänk vad bra man såg i dem! Och allt blev ju så mycket roligare!
Den första kvarten gick åt att sitta och oj:a och wow:a åt alla rörelser och effekter man såg i 3D i reklamen. Sedan följde en film av regelbundna kommentarer och högljudda garv. Kombinerat med popcorn- och godisätande samt colasurplande. Allt till resten av publikens stora nöje givetvis.
Sist men inte minst avslutades biosessionen med att alla posade och tog mobilpics på varandra i brillorna. Sedan mejlade Papi ut en bild också. Resultatet ser ni nedan:
Ni ser. Hur kul som helst!
Föga anade vi dock the amount of hapiness vi skulle drabbas av vid inträde i biosalongen. Man fick nämligen 3D-glajjor. Och det, mina vänner, det är grejer det! Familjen drabbades av ett slags lyckorus. Tänk vad bra man såg i dem! Och allt blev ju så mycket roligare!
Den första kvarten gick åt att sitta och oj:a och wow:a åt alla rörelser och effekter man såg i 3D i reklamen. Sedan följde en film av regelbundna kommentarer och högljudda garv. Kombinerat med popcorn- och godisätande samt colasurplande. Allt till resten av publikens stora nöje givetvis.
Sist men inte minst avslutades biosessionen med att alla posade och tog mobilpics på varandra i brillorna. Sedan mejlade Papi ut en bild också. Resultatet ser ni nedan:
Ni ser. Hur kul som helst!
onsdag 18 november 2009
Shelter Your Needs
Ni får tänka att det här är en videoblogg.
Jag tänkte att jag skulle gå igenom några ord som man måste kunna för att förstå vad jag skriver om på blöggen. De kommer dessutom vara jätteinne i höst!
Det första ordet är mullig. Det betyder inte, som många kanske förleds att tro, tjock eller lite rund i kanterna. Nejnej, det är en kärleksförklaring och kan snarare jämställas med ord som snuttig och gosig. Exempel: Du är så mullig!
Ordets stam är mull. Det fungerar även som substantiv, jämte mullis, mullen, mulie och mula/n. Man kan även göra det till adjektiv och säga mulligt. exempel: Gud vad mulligt mulan!
Några andra ord är dörr, förkläde och mörker. De måste uttalas durr, furkläde och murker (obs! jätteviktigt).
En annan uttalningsregel gäller ordet smoothie. Här på bloggen säger vi småtti.
Om nu inte hajar det här är ni så UTE! Toodels!
p.s Måste bara berätta: Blev så himla upprymd häromdagen. Läste nämligen en av stans gratistidningar (ej Metro). Den hade en sån där kul-men-ändå-tillrättavisande-artikel om hur man som svenssonarbetare överlever firmafesten utan att göra bort sig totalt. Så himla matnyttig information. Man fick t.ex. lära sig att man inte ska bli för "överförfriskad" (och om man blir det ska man be om ursäkt OFFENTLIGT. För det anses tydligen trevligt. Va?), och att man ska ställa öppna frågor när man minglar med sina arbetskamrater(varav flera förslag angavs, t.ex. "Hur kommer det sig att du blev civilingenjör?"). Men det bästa var ändå tipset: Lägg inte beslag på chefen, tänk på att fler vill prata med honom.
So many suckers, so little time.
Jag tänkte att jag skulle gå igenom några ord som man måste kunna för att förstå vad jag skriver om på blöggen. De kommer dessutom vara jätteinne i höst!
Det första ordet är mullig. Det betyder inte, som många kanske förleds att tro, tjock eller lite rund i kanterna. Nejnej, det är en kärleksförklaring och kan snarare jämställas med ord som snuttig och gosig. Exempel: Du är så mullig!
Ordets stam är mull. Det fungerar även som substantiv, jämte mullis, mullen, mulie och mula/n. Man kan även göra det till adjektiv och säga mulligt. exempel: Gud vad mulligt mulan!
Några andra ord är dörr, förkläde och mörker. De måste uttalas durr, furkläde och murker (obs! jätteviktigt).
En annan uttalningsregel gäller ordet smoothie. Här på bloggen säger vi småtti.
Om nu inte hajar det här är ni så UTE! Toodels!
p.s Måste bara berätta: Blev så himla upprymd häromdagen. Läste nämligen en av stans gratistidningar (ej Metro). Den hade en sån där kul-men-ändå-tillrättavisande-artikel om hur man som svenssonarbetare överlever firmafesten utan att göra bort sig totalt. Så himla matnyttig information. Man fick t.ex. lära sig att man inte ska bli för "överförfriskad" (och om man blir det ska man be om ursäkt OFFENTLIGT. För det anses tydligen trevligt. Va?), och att man ska ställa öppna frågor när man minglar med sina arbetskamrater(varav flera förslag angavs, t.ex. "Hur kommer det sig att du blev civilingenjör?"). Men det bästa var ändå tipset: Lägg inte beslag på chefen, tänk på att fler vill prata med honom.
So many suckers, so little time.
onsdag 11 november 2009
Heavy Cross
Tre insikter:
* Lagade just lite lunch. Känner verkligen att måltiden skulle kunna utgöra ett tvärsnitt av all min matlagning. Proteinet representeras av linser/bönor och blandas med tomatkross. Däri hamnar också alla grönsaker, då jag resonerar som så att det är för jobbigt att göra matlåda och lägga sallad i en separat burk. Blandningen är gärna slightly sönderkokt, medan måltidens kolhydrater däremot inte är tillräcklig tillagade. Det är ganska starkt och innehåller flertalet kryddor, men är egentligen högst intetsägande och inte särskilt njutbart att äta.
* Jag kan dela upp nästan alla bloggar jag läser i två kategorier. Första gruppen utgörs av feministist-politiska bloggar, som flitigt kommenterar allt som händer i samhället. De drivs ganska uteslutande av superambitiösa och driftiga tjejer som i sina profilbeskrivningar verkar försöka battla i hur många olika medier de kan referera till att de har publicerats i. Andra gruppen utgörs av folk som jag inte känner, men som skriver rätt mycket om sitt privatliv och gör det på ett så sjukt underhållande vis att jag bara måste läsa, gärna med många asterisker (*). Skribenterna är inte sällan gay och är intresserade av ämnen som jag inte vet nåt om/skiter rätt mycket i, t.ex. inredning eller mode/smink.
* Mitt sjukdomstillstånd har i alla fall fört med sig en god sak, nämligen enormt välprocessade Spotifylistor. Min kärlek för listor har verkligen nått perversa nivåer lately. Börjar snart tycka att all form av kommunikations- eller informationsutbyte ska ske i listform. T.ex. min kandidatuppsats. Eller det här blogginlägget *metafilofisk*
* Lagade just lite lunch. Känner verkligen att måltiden skulle kunna utgöra ett tvärsnitt av all min matlagning. Proteinet representeras av linser/bönor och blandas med tomatkross. Däri hamnar också alla grönsaker, då jag resonerar som så att det är för jobbigt att göra matlåda och lägga sallad i en separat burk. Blandningen är gärna slightly sönderkokt, medan måltidens kolhydrater däremot inte är tillräcklig tillagade. Det är ganska starkt och innehåller flertalet kryddor, men är egentligen högst intetsägande och inte särskilt njutbart att äta.
* Jag kan dela upp nästan alla bloggar jag läser i två kategorier. Första gruppen utgörs av feministist-politiska bloggar, som flitigt kommenterar allt som händer i samhället. De drivs ganska uteslutande av superambitiösa och driftiga tjejer som i sina profilbeskrivningar verkar försöka battla i hur många olika medier de kan referera till att de har publicerats i. Andra gruppen utgörs av folk som jag inte känner, men som skriver rätt mycket om sitt privatliv och gör det på ett så sjukt underhållande vis att jag bara måste läsa, gärna med många asterisker (*). Skribenterna är inte sällan gay och är intresserade av ämnen som jag inte vet nåt om/skiter rätt mycket i, t.ex. inredning eller mode/smink.
* Mitt sjukdomstillstånd har i alla fall fört med sig en god sak, nämligen enormt välprocessade Spotifylistor. Min kärlek för listor har verkligen nått perversa nivåer lately. Börjar snart tycka att all form av kommunikations- eller informationsutbyte ska ske i listform. T.ex. min kandidatuppsats. Eller det här blogginlägget *metafilofisk*
måndag 9 november 2009
Heebie Jeebies
Om jag skulle låta en festivals namn få sammanfatta och benämna mitt liv i stort skulle det nog ändå bli Where the action is. För i mitt liv är det action, ska ni veta.
Som idag t.ex., när jag och Mami satt och måndagshängde lite random på Sösakuten. Först tjuvlyssnade jag på en halt och lytt tant som snackade skit om sin läkare i telefon. Tanten ba "Och det var så himla MÄRKLIGT, för han hade PORMASKOR på hela hakan!" *ställer krav* Jag ba "You go, tanten!"
Sedan när Mami undrade om jag ville dela på chokladkakan Papi köpt och jag tackade nej, avbröt en man i byggjobbarkläder mig och ba "Säg ja och ät så får du hår på bröstet!" *blink med ena ögat* Jag ba "ehhh....okej."
Sa ju det. ACTION.
Som idag t.ex., när jag och Mami satt och måndagshängde lite random på Sösakuten. Först tjuvlyssnade jag på en halt och lytt tant som snackade skit om sin läkare i telefon. Tanten ba "Och det var så himla MÄRKLIGT, för han hade PORMASKOR på hela hakan!" *ställer krav* Jag ba "You go, tanten!"
Sedan när Mami undrade om jag ville dela på chokladkakan Papi köpt och jag tackade nej, avbröt en man i byggjobbarkläder mig och ba "Säg ja och ät så får du hår på bröstet!" *blink med ena ögat* Jag ba "ehhh....okej."
Sa ju det. ACTION.
torsdag 5 november 2009
Father Figure
Nu när jag är hemma hos päronen har ju tv-kanalsutbudet utökats drastiskt. I mitt sjukdomstillstånd är det givetvis ett stort happening *lättroad*
Har dock precis övergett alla andra kanaler till förmån för koll av musikvideosar på VHI Classic. Den senaste timmen har de bara spelat 80-tal. Gud vad fina alla var då! Alla är jättetjusigt sminkade och har supersnygga kläder i massa material och färger och liksom utstrålar LYX. Hade varit så roligt att bara för en dag se ut som någon ur Dynastin! *drömmer mig bort*
Har dock precis övergett alla andra kanaler till förmån för koll av musikvideosar på VHI Classic. Den senaste timmen har de bara spelat 80-tal. Gud vad fina alla var då! Alla är jättetjusigt sminkade och har supersnygga kläder i massa material och färger och liksom utstrålar LYX. Hade varit så roligt att bara för en dag se ut som någon ur Dynastin! *drömmer mig bort*
måndag 2 november 2009
Always On My Mind
Först tänkte jag börja sjukdomsblogga igen. Jag har så att säga material för det. Gamla läsare vet att mitt nick i sjukdomsblogglägena är Bråcket, av förklarliga skäl.
Men sen ändrade jag mig. Låt oss i alla fall konstatera att jag har otillbörlig smärta i ett organ just nu (och nej, det är inte hjärtat. Jag är varken hjärtsjuk eller försöker vara emo). Så kan vi titta på den här fina bilden, som jag tror jag måste fått skickad till mig nån gång. Eller så har jag bara som vanligt snott den.
Ibland bara inser jag varför jag älskar marsisar så mycket. För såhär förflyttar sig nämligen alltid en marsvisflock. På led. Det är ordning och reda på de här djuren, vet ni. Jag tänker att den här bilden även kan få symbolisera mig och mitt bohag när jag gör min slutgltiga flytt norrut imorgon. Man kan nog säga att jag och mitt bohag är en "flock" (eh). Om iinte annat är det ju jag och Baltazar. Och det är ju sjukt mycket ordning och reda på mig och Baltazar, som ni vet.
Men sen ändrade jag mig. Låt oss i alla fall konstatera att jag har otillbörlig smärta i ett organ just nu (och nej, det är inte hjärtat. Jag är varken hjärtsjuk eller försöker vara emo). Så kan vi titta på den här fina bilden, som jag tror jag måste fått skickad till mig nån gång. Eller så har jag bara som vanligt snott den.
Ibland bara inser jag varför jag älskar marsisar så mycket. För såhär förflyttar sig nämligen alltid en marsvisflock. På led. Det är ordning och reda på de här djuren, vet ni. Jag tänker att den här bilden även kan få symbolisera mig och mitt bohag när jag gör min slutgltiga flytt norrut imorgon. Man kan nog säga att jag och mitt bohag är en "flock" (eh). Om iinte annat är det ju jag och Baltazar. Och det är ju sjukt mycket ordning och reda på mig och Baltazar, som ni vet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)