Poetry In Motion

Nu är det förnedringsblogg igen, folks.

Istället för att somna för att vakna imorrn och fortsätta på hemtentan, sitter jag och läser igenom mina gamla dikter igen. Blev nämligen lovad en gratis öl på andra lång, vilket var exakt den mutan jag ville ha. Hur mycket kan hon förnedra sig själv för lite vanlig sketen uppmärksamhet, tänker ni kanske nu. Precis. You're about to find out.

Men först en liten genomgång av mitt författarskap, precis som på Melodifestivalen ni vet. Jag skrev dikter mellan 2003-2007, och de är 91 i antal. Jag uppskattar att ca 88% motsvarar lösryckta och deppiga dagboksanteckningar, 15% innehåller tveksamma (julklapps)rim och 100% har pubertala titlar (smakprov: "själens spegel", "underarm" etc). Jag får ge mig själv att de jag skrev sist trots allt har något högre kvalité än de jag plitade ihop som omyndig.

Jag ska nu ge er två smakprov, ett från min tidiga karriär och ett från när jag var gammal i gemet. Okej, här kommer "Skuggbild" *ridå*

precis som dina skinande ord alltid bländar mig
förlorar jag alltid när jag är som närmast
jag tänker att jag måste låtsas
när verkligheten är så omöjlig
att försöka skapa känslor ur lösa fragment
och klistra fast dem på ytan
vad tjänar det till?
oändligt är kanske inte för evigt
men jag har flera botmedel
och min tidlösa rymd susar genom öronen*ridå ner*

Författarens kommentar: Man ser här hur jag försöker tala i bilder. Dikterna innehöll oftast ett "jag" och inte sällan ett "du" som jaget oftas var jävligt arg/känslomässigt engagerad i. Jag blev alltid lite nöjd när jag fick använda ord som "fragment" eller "tidlös". Och för de som undrar så var det ett synnerligen medvetet drag att aldrig använda stor bokstav *rebell*

Och nu presenterar vi: Var dag *ridå*

Ljuga bort vardagen
och tappa hjärtat i filmjölken

truligt, att faktiskt inte bry sig

hata litegranna, förgöra innåt

nu kokar det över

Och så alla ensamma flingor

*ridå ner*

Författarens kommentar: Man ser här hur jag in i en annan fas, låt oss kalla den postmodernistisk *vänsterintellektuell* Meningarna är lösryckta som för att antyda att man kan läsa saker "mellan raderna". Titeln rymmer två meningar, vilket jag förmodligen gottade mig hejdlöst i. Bildspråket handlar om mat, vilket är ett av mina största glädjeämnen i livet. Samtidigt tyder ordval som "ensamma" och "förgöra" på en oundviklig själslig längtan.

Där har ni. Nu vill jag ha en JÄVLA MASSA ÖL!