Vem kan stoppa mig nu jag bara rullar fram...*julmaten 4ever*
Full på juldagen, kan det bli bättre?! Wöwöwöwöwö! Nä asså, jag bah skämta.*
*Ja, som ni ser är substansen för att blogga mikroskopiskt liten. Men varför inte, tänkte jag. Det är den ju alltid, även om nya lågvattenmärken alltid tycks nåbara. Så vi kan säga att det här är en sådan gång liksom. Och när man klargjort det kan man ju skriva nästan vad som helst. Feel no shame, liksom. Vilket jag självklart inte gör. Jag fick en bok av Edith Södergran där hon skrev nån liten käck grej om att man inte kan ha insikt om vad ens värsta skam är i livet *FET LITTERÄR PRETTOREFERENS som gör att alla måste älska mig och förstå att jag också är INTELLEKTUELL*. Så då är det ju ingen idé att ens försöka inse det. Mot förnedringen och vidare alltså, som jag och en klok Kanini brukar säga.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Finemang. Jag uppskattar verkligen dina försök till att pretta till bloggen lite lagom sådär, mycket bra.. Ju mer pretto desto bättre, det sa jag en gång på krogen, så det måste ju vara sant.
Har du förresten sett att Laser är tillbaka?
omg! laser in my heart asså, länka på din blögg!
sjukt bra saker vi säger på krogen förresten. vill minnas ett annat samtal vi en gång hade. det var roligt. det handlade om monchichis, du vet såna där suspekta gosedjur man lekte med back in the days. oh the laughter.
Fick du en bok av Edith Södergran? Hur skulle det gå till? Hon är väl död?
För övrigt, fortsätt blogga full. Det är klockrent.
Skicka en kommentar