Girl Can Rock

Sa jag någonsin att jag ville bli forskare? Att jag måhända trivs med att skriva uppsats? Att jag trodde på allvar att det var en karriär att räkna med?

Eh nej. Såklart inte. Sa jag däremot att jag inlett en högst lovande bana med guran? Jepp, I fuckin' did.

Den utlösande faktorn var när jag och Anja lyssnade på en sådan där singer/songwriter-trubadur på Pustervik. Ni vet en sådan där snubbe som sjunger lite "lågmälda" låtar med "tänkvärda" texter (obs! citationstecken inte satt för att ironisera, utan för att visa på två mycket vanliga kategoriseringar som brukar förekomma i skivrecensioner av sådana här artister). Då slog det mig: om jag inte skulle ta och bli en sån däringa trubadur ändå! Fett bra. Nu gäller det bara att leva upp till konceptet.

Det kommer alltså betyda, förutom att jag måste skriva massa lågmälda låtar med tänkvärda texter, måste börja bära med mig gitarren vart jag än går och sprida reklam om mig i alla Götets undergroundfanzines. Lägg där till en mycket suspekt och dammig klädstil. Sedan ska jag boka in mig på lite random places och bara göra min grej. Dvs. trubadurgrejen: plinka lite medans jag framstår som introvert och blyg, samtidigt som jag flirtar med publiken på ett sådant där sätt att alla grabbs i publiken får faderskänslor. Mitt kroppspråk ska bara vara ett enda rop på hjälp och luggen ska ständigt falla i min alltmer trubadurfuktiga panna. In a good way såklart.