How Bizzare

Peops, I'm having a little bit of ålderskris här. Hur gammal är jag egentligen? Jag får olika signaler... Fejantestet sa 23,2 år, vilket jag tyckte kändes som en rimlig ålder. Sedan har det bara gått utför...

Det hela började med att jag inom loppet av en timme lyckades säga "Nu är det slut på sötebrödsdagarna!" och "Ack så vackert det är när syrenen blommar" på fullaste allvar, vilket fick mitt sällskap att tro att jag egentligen föddes på 30-talet. (vilket i sig är lite lustigt, för härom helgen blev jag närmast HÄCKLAD över att ha missat när Olof Palme kolade. Pff!)Skulle då min riktiga ålder vara 65+?

Nja. Sedan hände följande: Jag gick in i en sån där Bokbuss för första gången och var fast besluten om att låna en bok. Låna böcker på bussar liksom, så barockt!Så jag slog mig ner på golvet med benen i kors och började leta i korgen med bildböcker. Snubben bakom disken kastade ett diskret ögonkast mot mig, vilket jag rofyllt mötte med att börja nynna lite medans jag letade vidare. Då kom ett gäng kids in i bussen, och här menar jag verkligen kids asså; de var typ snudd på skolmogna. De kastade tveksamma ögonkast på bruden som satt och lallade vid bilderböckerna och började högljutt leta bland KP-tidningarna istället. KP, liksom! Har de ens kommit ur Freuds basic faser? Jag dånade lite, men de dånade väl å sin sida lite åt mig. Och jag blamar dem inte. Hur gammal ÄR jag?!

Nåväl. Historien slutade med att jag lånade en bok om maskar som shoppar skor och äter bakelser. Sedan drömde jag inatt att jag fick ett rosa ponnyhus. Jag blev överlycklig. Som jag sa: KRIS!