Okej, nu är det bevisat. det som vi har gått och misstänkt så länge, men aldrig riktigt förmått avslöja. ibland har vi varit nära, men så har sanningen fladdrat iväg över oss igen och lämnat oss helt dimmiga i huvudet. nu är det dock slut på tramset! idag har det alltså bevisats; shufflefunktionen på min iPod är OND! ELAK I SJÄLEN!
ja. jag var i ett mycket kritiskt tillstånd. efter eoner av hemtentaskrivande var jag på väg hem i duggregnet; hungrig, kissnödig, törstig samt allmänt folkilsk och med humanistendamm all over. jag offrade min handvärme för att fippla fram iPoden och trycka fram en bra låt i. sladden trasslade och ena hörluren fördes in med inte så lite smärta i örat, men allt för konsten! tänkte jag och tryckte envetet vidare på poddisens otillgängliga knappar. just som jag tryckte ner shuffleknappen tänkte jag:
"åh, låt det nu bli en bra låt. jag orkar inte trycka igenom massa, eller fastna för nån som sedan bara visar sig vara helt fel. jag har förvisso inga dåliga låtar på min iPod, för jag har så djävulsk stabil musiksmak, men ändå. vissa dagar vill man dansa gatan fram till Brittans nya skiva, andra dagar vill man bara höra den där sorgliga låten från sista O.Cavsnittet 2:a säsongen. så, do your thang nu shufflen."
tänkte jag alltså. eh. på dessa två sekunder det tog mig att fullborda trycket. och vad tror ni hände?!
jo, shufflen väljer ut en Winnerbäcklåt! och nu inte vilken som helst, utan den där som han skrovlar fram med Miss Li som jag högaktningsfullt dissat hela hösten, för jag står ju över det svenska mörkret och depressiva texter etc. men nu så passar den på. den rackarns shufflen, nu när den vet att jag är så bräcklig. så jag var helt enkelt tvungen att lyssna på låten hela vägen hem. och ni vet ju själva hur man mår efter nåt sånt. pure evil I tell you.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar