Is It Wicked Not To Care?

Av hänsyn till känsliga bloggläsare, men i synnerhet till mitt eget goda humör, så kommer jag inte bre ut texten om jobbutbildningsdagen. Låt oss nöja oss med att konstatera att pinsamheten nådde nya multipla nivåer. Lås oss dock nämna att jag faktiskt höll mig i skinnet, förutom ett par obstinata frågor jag var tvungen att ställa, samt ett par kritiska kommentarenr på utvärderingen man gjorde i slutet av dagen.

Vet att jag kan verka rätt hysterisk med det här, och flera säger med rätta "men det är ju bara ett sommarjobb" när jag går igång. Jag ba "JA?!" *ser oförstående ut* Amen asså jag hajar det, men ni vet. Jag blir ju vansinnig för mindre.

Låt mig istället delge en ordväxling mellan mig och Mami när vi var på tandläkarkonferens på Berns med hennes gäng (och hur jag blev medbjuden dit är en annan historia). Hon hade just stått och snackat med en pompös och valkig man som tydligen var försäljare av något slag, varefter vi stod och snackade skit om honom när han gått.

Mami: (inkompetens blabla...helt vidrig yadayada...) Han har säkert en sån där liten fezkuk!
Jag: Mm. Kanske skönt då att magen är i vägen så han slipper se eländet.

Känns som en så himla värd diss liksom.

Whiskey In The Jar

Okej alla kära och ivriga bloggläsare!

Jag har alltså varit på mitt första riktiga personalmöte på ett jobb. Det finns inga ord för att ordentligt beskriva hur (SJUKT UTAV BARA HELVETE) det var. Under 2,5 h diskuterade vi:

* Regler för alla våra kommande möten. De skrev frö...jag menar chefen upp på tavlan. Lustigt nog var de misstänkt lika de ordningsregler min klass hade i lågstadiet. Förutom att "inte kasta suddigum i huvudet på folk" så var alla klassiker med: "respektera varandras åsikter", "låt alla komma till tals" etc.

* Mötets tema: Hur man som människa och serviceanställd lär sig nya saker bäst i vardagen. Det skrev vi också upp på tavlan. Det smarta var att jobbets centrala ledning hade ett facit för hur folk i allmänhet lär sig saker ("utföra saker praktiskt"). Så sen läste chefen upp det och ifall någon (hrm) i personalen mot förmodan ansåg att det fanns andra sätt att lära sig saker ("läsa en manual kan ju vara bra ibland...") var det alltså fel och skrevs inte upp på tavlan.

* Fenomenet "feedback". Ja, kära läsare, vi hade ett autentiskt Görel-moment! ("Idag ska vi alltså prata feedback. Det handlar inte om mat.") Ingen fattade ett skit. Så då tyckte chefen att vi skulle göra övningar på det i en halvtimme. Sen fick alla hemläxa till nästa personalmöte, då alla ska redovisa sina respektive "feedbacks" till personalen.

* Tre olika djurs egenskaper och vilket djur man mest var lik om djuren vore människor (Här började folk få svårt att hålla isär djur och människor. Man fick t.ex. säga att en uggla var "klok" men inte "råttätare"), samt om de andras identifikationer med djuren överensstämde med ens egna åsikter. Det slutade med att alla slutade kalla varandra vid namn, började låta som djur och använda djurnamnen istället.

Och det här var alltså endast ett axplock! FATTAR NI?!?!?! Och imorrn ska jag på en heldagskurs om typ samma sak. Sjukt! *sveper en whiskey*

Ice Ice Baby

Nästa gång jag handlar ska jag köpa glass *nom nom* liksom.

Papaya Coconut

Okej, kan vi nu reda ut det här EN GÅNG FÖR ALLA: Är bananen en frukt, ett bär, en ört, eller ett frö? Olika källor påstår olika saker.

Står inte ut med denna ovetskap!

Happiness Is A Warm Gun

Tja. Ponera att man precis blivit nyanställd på ett jobb. Ponera att det är i statlig regi, och att man tillbringar rätt många timmar i kassan. Ponera även att det är i ens egna hemtrakter, där kunderna tenderar att vara villaägare och jobba i privat sektor, men att alla någon gång i veckan avlägger en visit på det statsägda plejset och träffar mig i kassan.

Min nya tes är att man då har rätt att jämställa god service med mobbning. Jepp. Ponera att jag t.ex. skulle lägga mig i och säga emot vad kunderna pratar om, eller anmärka på vad de köper. Utifrån ovanstående premisser är det alltså rätt och endast ett uttryck på god service från min sida. Det kom jag på idag.

Blame It (On The Alcohol)

Jaha, ni kanske undrar på vad jag tänker på. Jo, om man borde Blame It On the Bossa Nova eller Boogie? *klurar*

Hello Goodbye

Hårddiskkrasch, helvete, hårfärgning och Home sweet home i typ samma andetag.

Update: Älskar att min familjs bästa uttryck i alla lägen just nu antingen innehåller orden "backup" eller "hårddiskkrasch". Exempel:

Mami: Jaha, har du tagit mitt pajrecept? Jag la det ju precis här vid micron.
Jag: Har du gjort en backup på det?
eller
Jag: *winar om hur x person är dum i huvudet*
Papi: Du kan ju trösta dig med att x person inte kommer komma långt. Han/hon kommer nämligen få en hårddiskkrasch.