Not Ready To Make Nice

Asså, det bästa med min familj är att den är så full av dolda talanger. En grej jag vet att åtminstone jag och min Mami är grymma på är att författa klagobrev. Vi njuter självklart obeskrivligt mycket medan vi gör det också. Nu har Mami tagit det till nya fantastiska höjder, i en reklamation av en lägenhet familjen hyrde för ett tag sedan. Några smakprov ur brevet:

"En fruktansvärd stank slog emot oss när vi öppnade dörren till lägenheten. Stanken visade sig härröra från en obeskrivligt rutten golvmopp som fanns på toaletten. Eftersom den fortfarande var blöt drog vi slutsatsen att de stenbelagda golven försökts göras rent med den. Vi förpassade den ut på balkongen."

"En av de utvikningsbara sängarna i sovrummet hade en specialmadrass avpassad för en person med någon slags ryggåkomma. Fullständigt omöjligt för en normalt frisk person att sova i. STENHÅRD!"

"Alldeles för mycket textilier i vardagsrummet. 22 lösa kuddar samt två filtar av det ulligare slaget. Samlar damm! Sprider damm!"

Som dotter till denna klagobrevsförfattare, kan man inte bli annat än otroligt nöjd (och sjukt underhållen).

Some Unholy War

Har sett så himla många bra dokumentärer på sistone. Förra helgen fastnade jag framför en otroligt fängslande brittisk (vad annars?) dokumentär om en sån där hård-men-rättvis-skön-snubbe som skulle rädda alla feta och olyckliga brittiska barn. Framför allt en var särskilt fet och olycklig. Snubben och han blev typ bästisar. *bölar lite*

Och för en tid sedan stannade jag uppe typ hela natten för att kolla på en amerikansk dokumentär om en whitetrash kvinna som var drugaddict och åkte in och ut på hem, medan hennes familj inte gjorde annat än att göra interventions och jogga till pantbanken för att hämta hennes vigselring. Vet inte varför, men identifierade mig asmycket i henne, for real liksom.

Såna dokumentärer och typ allt man någonsin har lärt sig i skolan bygger ju typ på tanken: "Gud vad konstigt att såna här grejor händer asså, skitskrämmande verkligen. Men kom ihåg kids, det kan hända här, närsomhelst. P.s men let's face it det är ju extrema människor som gör det/blir drabbade av det. D.s" Målande ex: feta barn med dålig matkultur, drugaddicts i amerikanska södern, hur Förintelsen kunde hända, varför folk går med i sekter etc.

Min tanke har alltid varit, och är fortfarande, pure identifikation. Ni får gärna spinna vidare på temat, blev ju lite *djup* här.

Lägger upp en idolbid också, på den riktiga vinnaren ikväll:

Baby Goodbye

Samtidigt någon annanstans i Sverige:



Emd-pöjksen blir fotade och fotografen ba *make love to the camera* Han i mitten ba *skrevar*

La Tortura

Jaha, av kommentarerna döma av någon (SYRRAN) så är jag lika "korvig" som en snigel. Av vidare kommentarer i telefon av samma någon fick jag höra att jag är rätt lik en ölkorv faktiskt.

Typ en sådan här:



Och efter ännu en kvick genomgång av mina bilder är jag benägen att hålla med. Liksom:



Nåväl, det mesta är bättre än Jill, faktiskt.

A Whiter Shade Of Pale

Okej, KRIS!!! Biggest identifikationskris ever coming up här, vänner. Igår på partajet var det nån som sa att jag var lik Jill Johnsson. Ja, ni hörde rätt! Jill Johnson. Seriöst?! När jag dessutom ifrågasatte förslaget ljudligt så fortsatte personen ifråga att mena att "våra ansiktsdrag var lika och så...". Det har självklart gjort att jag inte kunnat göra en endaste vettig sak på hela dan. Men nu ska jag göra upp med uttalandet. Vi ska ha en liten jämförelse här på bloggen. Här ser ni först en bild på Jill:



Och här är en på mig när jag t.o.m. har brunt hår:



Slutsats: Inte det MINSTA likt!!!

Bra, då hade vi det avklarat. När vi ändå är i farten kan vi ju lika gärna reda ut om den senaste månadens uttalanden om att jag är lik Kitty stämmer.

Så här ser hon ut:



Och efter inte jättemycket letande i bildmappen hittar man faktiskt en del såna här pics på mig:



Slutsats: Vi är inte lika, men har tydligen lite påminnande minspel. Så, nu kan vi alla gå tillbaks till det normala.

Update: Har fått lite kommentarer om att jag inte är lik mig själv på kortet som jämfördes med Jill. Må så vara, jag ser ut som en gnagare av något slag. Och det kanske jag inte gör annars? (svara inte förresten). Hursom, jag anser fortfarande att bildanalysen är komplett. Ni som misstycker, speak now eller hold your breath forever.

Sweet Child O'Mine

Hör upp!

Det är med ära och stolthet jag kan presentera den nya familjemedlemmen.



Snigeln Mucklan.

Välkommen till the residence of Lembit!

My Baby

Lägesrapport:

* Känner glädje över en braig vecka med tjusigt sällskap, skidåkning, flerfaldigt fölsisfir, kulturella utsvävningar, själstankning och mer därtill.

* Ombyggnaden av Olofshöjds fönster har gjort att min dator skadat sig. Det är den ledsen för. Det ramlade nämligen ner en tung bok på den när de började borra i morse, närmare bestämt på siffran 4-tangenten. Stackars tangent 4 *gör typ ont för den att jag trycker* *vill trycka lite till* 444 *sado!*

* Har lagt till Fukuyama på Words ordlista. The only way is up, eller hur var det nu?

* Peppar för presentationen av den nya familjemedlemmen!!!