* Att börja träna på good ol' Friskis igen är verkligen en promme down memory lane. Varje träningspass är som ett remenissande av 70-talets glansdagar. I alla fall nästan. På danspassen är speglarna övertäckta t.ex. Så att folk ska kunna "släppa loss" liksom. Eh. (Nu har ju jag vanligtvis inga problem med att "släppa loss" i en träningslokal. Vid tillfälle kan jag redogöra för er vilken träningsprofil jag är. För er som inte redan lärt er den hårda vägen menar jag).
* Varje dag (förfest) är en påminnelse om att jag egentligen inte kan umgås med människor. Eller, ännu mer, att de inte kan umgås med mig. Den här devisen om att att lika barn leka bäst har jag alltid tyckt varit en massa bull. Snart 24 år visare har jag insett att det kanske stämmer. Och jag säger som Nour: Om jag låter bitter, så är det för att jag är det. Höpp!
* Varje dag på en ny praktikplats är också en insikt i att man faktiskt kan trivas på andra ställen än i plugget. Särskilt om de mossat ner sig i samma saker som en själv.
* Två päron som är snälla och kommer förbi med en påse medicin till A:s förkylning är otroligt bra att ha. I synnerhet om påsen innehåller vitaminer, smärtisar och whiskey.
* En resa till svenska fjällen mitt i februari bidrar helt klart till High Life-stämningen.
* Jag blir märkligt uppspelt när man minglar med nån främling och personen efter två minuter hasplar ur sig: Gud, du pratar som min mamma gör när hon skämtar.
Pöss! Hälsar Tabitalovern
2 kommentarer:
jag <3 din blogg :D
håller med föregående talare!
Skicka en kommentar