Receptet för en misslyckad start på veckan:
Köldrekord i söderförorten.* 2 timmars väntetid i kylan och på en smockfull pendel. Alltihopa medan man läser SL:s rekommendation: Ni som kan: STANNA HEMMA! Vetskapen om att jag kommer sitta på SJ på torsdag drar lika kallt om benen som snöyran när pendeltågsdörrarna inte går att stänga.
Kommer till jobbet och märker att typ alla skolkar. Plus att stämningen på stället är rätt avslagen. Vad är det för fel på vuxna människor? Läser en bok om makt och motstånd. Tackar av den trista praktikanten som suttit i mitt rum i med de som är där i fikarummet. Tycker att allt jag läst i motståndsboken stämmer in på beteendet hos folket. Pratar med min "handledare" om att myndigheten är en rätt manlig organisation. Känner att jag trots allt kommer sakna det trista praktikantsällskapet. Blir ännu mer nere.
Struntar i träningen. Har bitit ner naglarna. Måste mejla jobbiga saker och förbereda mig inför den resterande veckan som kommer SUGA. Inget går på tv. Har inte ens distans nog att inse att det är ett i-landsproblem och inte alls mest synd om mig. Etc.
* Ca - 32 grader, mina vänner.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar