Perfect (Exceeder)

Okej, stoppa pressarna. Jag har hittat ett nytt fantastiskt motto, jämte "Värme på min bak!" och "En elefant glömmer aldrig!".

Det är: "Man föds inte negativ, man blir det."

Älskart!



Update: Jag vet att jag försökte go all happy med att jag hittat ett nytt motto (vars punchline i och för sig handlade om huruvida min negativitet var medfödd), men måste bara säga att jag känner hur hjärncellerna typ börjar värka när jag läser en av Reinfeldts kommentarer på "väderläget" (vilket kollektivtrafiken försökt maska med att kalla för "snöoväder". Man kan säga att det finns inga dåliga (snöo)väder, bara dåliga tåg och kollektivtrafiksavtal.) Han: "Vi måste ställa oss frågan om vi har gjort något fel."

Ba jaha? Ser framför mig hur Freddan vispar ihop en powerpoint, kallar ihop sina kollegor på Rosenbad, släcker ner i rummet och låter overheadapparaten sprida sitt vita ljus i den begynnande flinten, allt medan han med tydlig stämma skanderar: "Väderläget. Vi måste våga prata om väderläget." Not very likely so.com.

Destination Calabria

Receptet för en misslyckad start på veckan:

Köldrekord i söderförorten.* 2 timmars väntetid i kylan och på en smockfull pendel. Alltihopa medan man läser SL:s rekommendation: Ni som kan: STANNA HEMMA! Vetskapen om att jag kommer sitta på SJ på torsdag drar lika kallt om benen som snöyran när pendeltågsdörrarna inte går att stänga.

Kommer till jobbet och märker att typ alla skolkar. Plus att stämningen på stället är rätt avslagen. Vad är det för fel på vuxna människor? Läser en bok om makt och motstånd. Tackar av den trista praktikanten som suttit i mitt rum i med de som är där i fikarummet. Tycker att allt jag läst i motståndsboken stämmer in på beteendet hos folket. Pratar med min "handledare" om att myndigheten är en rätt manlig organisation. Känner att jag trots allt kommer sakna det trista praktikantsällskapet. Blir ännu mer nere.

Struntar i träningen. Har bitit ner naglarna. Måste mejla jobbiga saker och förbereda mig inför den resterande veckan som kommer SUGA. Inget går på tv. Har inte ens distans nog att inse att det är ett i-landsproblem och inte alls mest synd om mig. Etc.



* Ca - 32 grader, mina vänner.

Miss Fatty

Vi avbryter ordniarie sändningar med ett litet musikquiz. Nämn låt och artist:

1. "Hon försvinner runt hörnet, och sedan finns bara längtan kvar. Hon säger att hon lever ensam, och kanske vill hon ha det så."

2. "When I look back upon my life, it's always with the sense of shame, I've always been the one to blame."

3. "Mamamama!"

För att betona min nya mogna Nine to five-livsstil har jag alltid ett läppstift i handväskan numera. Har fått det av Mami, det är av märket Dior och har nån odefinierbar metallic-beige-rosa-såsig färg. Varje gång man smetar på det infinner sig en genomträngande känsla av att känna sig otroligt dyr och billig på samma gång. Den bästa känslan i världen, om ni frågar mig. Mums! *maria montazami-girl*

Gotta Work

Okej, jag funtar på att ansluta mig till resten av communityvärlden och helt enkelt börja skriva regelbunda statusuppdateringar på fejjan. Jag menar, jag är ju redan kommersiell så det förslår, ett barn av min tid etc. Fram tills nu har jag liksom varit emot det. Stört mig nåt vansinnigt på alla folks putslustiga, präktika eller politiskt korrekta kommentarer. Men nu säger jag alltså ajöss till det sista unset av integriteten! *skriver genast nåt obstinat*

En dialog i mitt liv:

X: Jag hittade en pin hemma hos mig. Är det din?
Jag: Vet inte, vad är det på den?
X: Det står Min vagina är arg på den?
Jag: Okej, då är det min.

Annars ere all work, work på mig nuförtin. Utan the cashflow dock.

In For The Kill

I give you 2 veckors slutsatser:

* Att börja träna på good ol' Friskis igen är verkligen en promme down memory lane. Varje träningspass är som ett remenissande av 70-talets glansdagar. I alla fall nästan. På danspassen är speglarna övertäckta t.ex. Så att folk ska kunna "släppa loss" liksom. Eh. (Nu har ju jag vanligtvis inga problem med att "släppa loss" i en träningslokal. Vid tillfälle kan jag redogöra för er vilken träningsprofil jag är. För er som inte redan lärt er den hårda vägen menar jag).

* Varje dag (förfest) är en påminnelse om att jag egentligen inte kan umgås med människor. Eller, ännu mer, att de inte kan umgås med mig. Den här devisen om att att lika barn leka bäst har jag alltid tyckt varit en massa bull. Snart 24 år visare har jag insett att det kanske stämmer. Och jag säger som Nour: Om jag låter bitter, så är det för att jag är det. Höpp!

* Varje dag på en ny praktikplats är också en insikt i att man faktiskt kan trivas på andra ställen än i plugget. Särskilt om de mossat ner sig i samma saker som en själv.

* Två päron som är snälla och kommer förbi med en påse medicin till A:s förkylning är otroligt bra att ha. I synnerhet om påsen innehåller vitaminer, smärtisar och whiskey.

* En resa till svenska fjällen mitt i februari bidrar helt klart till High Life-stämningen.

* Jag blir märkligt uppspelt när man minglar med nån främling och personen efter två minuter hasplar ur sig: Gud, du pratar som min mamma gör när hon skämtar.

Pöss! Hälsar Tabitalovern

Temptation

Veckans update:

Börjat på nya praktikplatsen. Check!

Fejsbokstalkat alla nya kollegor. Check!*

Älskar att jag och A har bestämt oss för att dissa svt-satsningar som Landet Brunsås och att tycka att den där Skavlan är en överreklamerad intervjuare. Dagens program förtäljde dessutom att norrbaggen är en s.k bakåtsträvare. Sådant känns ju ungefär lika modernt som när folk klagar på att Birgitta Ohlsson ska göra EU-karriär FASTÄN hon ska ha barn, samtidigt. EH!

Och här kommer en bloggfråga: VARFÖR I HELVETE HAR MARABOU TAGIT BORT AMIGO?!?!?!?!?!



* Hittade some really pretty stuff oxå. Ni hajar inte hur gottigt!