Ni vet det här man brukar säga när man t.ex. läser om Förintelsen i högstadiet, att "våld föder våld". Och sedan ägnar man en del tid åt att prata om en "nedåtgående spiral". Man kan säga att det är samma sak med min allmänna sinnesstämning just nu, och kanske i synnerhet med mitt humör.
Jag är rätt arg nuförtiden. Eller, jag är alltjämnt typ flyförbannad. Men över vad? frågar ni. Ja, nämn något som inte driver mig till absolut vansinne just nu, svarar jag. Och ändå har jag en förmåga att föda mer ilska hela tiden.
Men det är liksom så det funkar tror jag. Det är typ som när man lär sig ett nytt ord, t.ex. poststrukturalistisk, efter det ser man det ordet nästan överallt, på t-banan, i tidningar, ja t.o.m. på innehållsförteckningen på nån himla ansiktskräm man köpte på mellandagsrean (och ändå var den alldeles för dyr) (Okej, kanske inte att innehållsförteckningar på skönhetsartiklar ofta innehåller ordet poststrukturalistisk, men ni hajar).
Och när man är arg så är det som att hela världen är ett enda stort bitterhetssmörgårdsbord. Man vaknar på morgonen och känner sig lite sur, sedan slår man upp morgontidningen och börjar frossa i världens hela elände och skit. Och sedan kommer en dålig låt på radion. Och sedan skriver man en hel dag och mejlar sin handledare, och sedan är man redo att hoppa från första bästa bro. Alltså: Våld föder våld. Ilska föder ilska. Och alltför sällan får jag använda ord som poststrukturalistisk.
Det är som att det här är min största förebild just nu:
P.s Ett stort tack till alla er i min närhet som står ut med mig. Och även till er som inte gör det. Det uppskattas verkligen. Om jag någonsin blir glad och snäll igen är ni de första som kommer märka det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Typiskt dålig känsla! Det är konstigt vad alla blir så vansinnigt fula och patetiska och dumma i huvudet såna här dagar. åååå kan inte folk sluta vara så jävla irriterande jämt!?! Eller?
Asså word på den, bigtime! "Det är ju de som är dem konstiga och jag som är normal" liksom.
som mamma mu sa, det är trädet som är för smalt inte jag som är för tjock.
samma sak som jag säger när jag försöker kränga på mig kläder i affärer och inser att M stryper all blodtillförsel i mina axlar. och när jag ser gina tricot reklamen.
Mamma mu kan vara en av mina största idoler. Diggar även Kråkan, han är så pessimistisk och orolig jämt. Bra egenskaper asså.
I feel you, verkligen. Blodtillförsel var tydligen inte klädskaparnas favvoämne i skolan. I synnerhet inte Gina Tricots.
Skicka en kommentar