Idag har det samtalats en del om alla fyllisar som ibland börjar snacka med en på typ spårishållplatsen. Men också om alla de där lite knasiga mötena man är med om med random okänt folk (och som folk i tv- och filmbranschen tenderar att göra "tänkvärda" talkshows och filmer om. Ni vet såna där personliga dramer om livet och relationer och fyra helt för varandra okända och väldigt olika personer, varav minst två har grova trustissues/obskyra ticks/är hopplösa lantisar. Och så helt plötsligt möts dem på/i en nerlagd terminal/tandläkarväntrum/buss till Borås och sedan blir inget sig likt. Eller bara en talkshow med nån blond svt-programledare som ska komma såna där mysiga kändisar inpå livet. Okej, jag vet att det är typ såna filmer och tv-program jag typ gillar allra mest MEN ÄNDÅ).
I alla fall. Jag har varit med om massa såna möten. Det är man väl, mer eller mindre, beroende på vad man är för mänska och utstrålar för karma, som det så vackert heter. Så om jag blir kändis nån gång och får sitta i en sån där fåtölj hos Kattis, jag menar en blond svt-programledare, kan jag ju berätta om kvinnan på Chalmers som efter ett artigt leende från mig började prata om alla hennes Eva Dahlgren-skivor med mig, och var man kunde lyssna på hennes låtar ifall man mot förmodan inte ägde dem (youtube). Eller om kvinnan på bussen som jag hjälpte med väskan och som sedan berättade om alla sorters yoga som hon provat och vilka sorter som passade hennes vän bäst.
Fast ännu intressantare är ju när man själv är den där lite wackiga personen. Som liksom lättar sitt hjärta lite på ett socialt avvikande sätt, och som kanske ger upphov till lite roade leenden hos den som råkar ut för en.
Jag kände att jag definitivt var den personen när jag tog min och 7-elevenbrudens "Hej, hur mår du? -Tack jag mår bra, och du? -Jo tack bra, hrm jag tar en kaffe. Okej, en chokladbit också" - relation till att på frågan hur jag mår hålla en monolog om att SGS byter mina fönster under dagen och att jag därför har möblerat om i hela rummet, lagt lakan över skrivbordet och bokhyllan och lagt gitarren i badkaret. Hon dolde sin chock ganska väl ändå. Hoppas hon tänker på mig när hon hamnar i kändissoffan.
tisdag 31 mars 2009
fredag 27 mars 2009
Lemon Tree
Bollywooddans e ju så sjukt underskattat! Man borde göra sånt oftare *feeling orjäntalisk*
Och kungahuset är fortfarande cp (JO DET ÄR DEM!). När de ska äta middag i Rom flyger hovlakejen ner träd dit. TRÄD?! Säga vad man vill om Italien, men de har väl egna träd att tillgå? Trädens syfte sades i alla fall vara att skapa en känsla av "svensk vår". Jaha. Skönt att vi lobbar för att italienarna ska få en känsla av den i alla fall. Det är ju inte riktigt grejen här hemma *bitterfitta*
Nu ska jag lyssna på Vacker utan spackel på repeat.
Och kungahuset är fortfarande cp (JO DET ÄR DEM!). När de ska äta middag i Rom flyger hovlakejen ner träd dit. TRÄD?! Säga vad man vill om Italien, men de har väl egna träd att tillgå? Trädens syfte sades i alla fall vara att skapa en känsla av "svensk vår". Jaha. Skönt att vi lobbar för att italienarna ska få en känsla av den i alla fall. Det är ju inte riktigt grejen här hemma *bitterfitta*
Nu ska jag lyssna på Vacker utan spackel på repeat.
tisdag 24 mars 2009
Trouble Sleeping
Jag satt och randomraderade lite sms på min mobil på spårisen *kul liv* Hittade ett sms från syrran.
Guess what, du har en mask i analen. I planted it there when you were sleeping. This is why I exist - to plant the worms.
*Livet lite roligare*
Guess what, du har en mask i analen. I planted it there when you were sleeping. This is why I exist - to plant the worms.
*Livet lite roligare*
söndag 22 mars 2009
Poetry In Motion
Nu är det förnedringsblogg igen, folks.
Istället för att somna för att vakna imorrn och fortsätta på hemtentan, sitter jag och läser igenom mina gamla dikter igen. Blev nämligen lovad en gratis öl på andra lång, vilket var exakt den mutan jag ville ha. Hur mycket kan hon förnedra sig själv för lite vanlig sketen uppmärksamhet, tänker ni kanske nu. Precis. You're about to find out.
Men först en liten genomgång av mitt författarskap, precis som på Melodifestivalen ni vet. Jag skrev dikter mellan 2003-2007, och de är 91 i antal. Jag uppskattar att ca 88% motsvarar lösryckta och deppiga dagboksanteckningar, 15% innehåller tveksamma (julklapps)rim och 100% har pubertala titlar (smakprov: "själens spegel", "underarm" etc). Jag får ge mig själv att de jag skrev sist trots allt har något högre kvalité än de jag plitade ihop som omyndig.
Jag ska nu ge er två smakprov, ett från min tidiga karriär och ett från när jag var gammal i gemet. Okej, här kommer "Skuggbild" *ridå*
precis som dina skinande ord alltid bländar mig
förlorar jag alltid när jag är som närmast
jag tänker att jag måste låtsas
när verkligheten är så omöjlig
att försöka skapa känslor ur lösa fragment
och klistra fast dem på ytan
vad tjänar det till?
oändligt är kanske inte för evigt
men jag har flera botmedel
och min tidlösa rymd susar genom öronen*ridå ner*
Författarens kommentar: Man ser här hur jag försöker tala i bilder. Dikterna innehöll oftast ett "jag" och inte sällan ett "du" som jaget oftas var jävligt arg/känslomässigt engagerad i. Jag blev alltid lite nöjd när jag fick använda ord som "fragment" eller "tidlös". Och för de som undrar så var det ett synnerligen medvetet drag att aldrig använda stor bokstav *rebell*
Och nu presenterar vi: Var dag *ridå*
Ljuga bort vardagen
och tappa hjärtat i filmjölken
truligt, att faktiskt inte bry sig
hata litegranna, förgöra innåt
nu kokar det över
Och så alla ensamma flingor
*ridå ner*
Författarens kommentar: Man ser här hur jag in i en annan fas, låt oss kalla den postmodernistisk *vänsterintellektuell* Meningarna är lösryckta som för att antyda att man kan läsa saker "mellan raderna". Titeln rymmer två meningar, vilket jag förmodligen gottade mig hejdlöst i. Bildspråket handlar om mat, vilket är ett av mina största glädjeämnen i livet. Samtidigt tyder ordval som "ensamma" och "förgöra" på en oundviklig själslig längtan.
Där har ni. Nu vill jag ha en JÄVLA MASSA ÖL!
Istället för att somna för att vakna imorrn och fortsätta på hemtentan, sitter jag och läser igenom mina gamla dikter igen. Blev nämligen lovad en gratis öl på andra lång, vilket var exakt den mutan jag ville ha. Hur mycket kan hon förnedra sig själv för lite vanlig sketen uppmärksamhet, tänker ni kanske nu. Precis. You're about to find out.
Men först en liten genomgång av mitt författarskap, precis som på Melodifestivalen ni vet. Jag skrev dikter mellan 2003-2007, och de är 91 i antal. Jag uppskattar att ca 88% motsvarar lösryckta och deppiga dagboksanteckningar, 15% innehåller tveksamma (julklapps)rim och 100% har pubertala titlar (smakprov: "själens spegel", "underarm" etc). Jag får ge mig själv att de jag skrev sist trots allt har något högre kvalité än de jag plitade ihop som omyndig.
Jag ska nu ge er två smakprov, ett från min tidiga karriär och ett från när jag var gammal i gemet. Okej, här kommer "Skuggbild" *ridå*
precis som dina skinande ord alltid bländar mig
förlorar jag alltid när jag är som närmast
jag tänker att jag måste låtsas
när verkligheten är så omöjlig
att försöka skapa känslor ur lösa fragment
och klistra fast dem på ytan
vad tjänar det till?
oändligt är kanske inte för evigt
men jag har flera botmedel
och min tidlösa rymd susar genom öronen*ridå ner*
Författarens kommentar: Man ser här hur jag försöker tala i bilder. Dikterna innehöll oftast ett "jag" och inte sällan ett "du" som jaget oftas var jävligt arg/känslomässigt engagerad i. Jag blev alltid lite nöjd när jag fick använda ord som "fragment" eller "tidlös". Och för de som undrar så var det ett synnerligen medvetet drag att aldrig använda stor bokstav *rebell*
Och nu presenterar vi: Var dag *ridå*
Ljuga bort vardagen
och tappa hjärtat i filmjölken
truligt, att faktiskt inte bry sig
hata litegranna, förgöra innåt
nu kokar det över
Och så alla ensamma flingor
*ridå ner*
Författarens kommentar: Man ser här hur jag in i en annan fas, låt oss kalla den postmodernistisk *vänsterintellektuell* Meningarna är lösryckta som för att antyda att man kan läsa saker "mellan raderna". Titeln rymmer två meningar, vilket jag förmodligen gottade mig hejdlöst i. Bildspråket handlar om mat, vilket är ett av mina största glädjeämnen i livet. Samtidigt tyder ordval som "ensamma" och "förgöra" på en oundviklig själslig längtan.
Där har ni. Nu vill jag ha en JÄVLA MASSA ÖL!
lördag 21 mars 2009
Across The Universe
Hejhej. Jag har bautatråkigt. Jag sitter på KTB. Ville typ bara säga det.
P.s. jag har inte ens fått använda "våldsmonopol" i tentan ännu. Buhu. D.s
P.s. jag har inte ens fått använda "våldsmonopol" i tentan ännu. Buhu. D.s
onsdag 18 mars 2009
tisdag 17 mars 2009
söndag 15 mars 2009
Not Ready To Make Nice
Asså, det bästa med min familj är att den är så full av dolda talanger. En grej jag vet att åtminstone jag och min Mami är grymma på är att författa klagobrev. Vi njuter självklart obeskrivligt mycket medan vi gör det också. Nu har Mami tagit det till nya fantastiska höjder, i en reklamation av en lägenhet familjen hyrde för ett tag sedan. Några smakprov ur brevet:
"En fruktansvärd stank slog emot oss när vi öppnade dörren till lägenheten. Stanken visade sig härröra från en obeskrivligt rutten golvmopp som fanns på toaletten. Eftersom den fortfarande var blöt drog vi slutsatsen att de stenbelagda golven försökts göras rent med den. Vi förpassade den ut på balkongen."
"En av de utvikningsbara sängarna i sovrummet hade en specialmadrass avpassad för en person med någon slags ryggåkomma. Fullständigt omöjligt för en normalt frisk person att sova i. STENHÅRD!"
"Alldeles för mycket textilier i vardagsrummet. 22 lösa kuddar samt två filtar av det ulligare slaget. Samlar damm! Sprider damm!"
Som dotter till denna klagobrevsförfattare, kan man inte bli annat än otroligt nöjd (och sjukt underhållen).
"En fruktansvärd stank slog emot oss när vi öppnade dörren till lägenheten. Stanken visade sig härröra från en obeskrivligt rutten golvmopp som fanns på toaletten. Eftersom den fortfarande var blöt drog vi slutsatsen att de stenbelagda golven försökts göras rent med den. Vi förpassade den ut på balkongen."
"En av de utvikningsbara sängarna i sovrummet hade en specialmadrass avpassad för en person med någon slags ryggåkomma. Fullständigt omöjligt för en normalt frisk person att sova i. STENHÅRD!"
"Alldeles för mycket textilier i vardagsrummet. 22 lösa kuddar samt två filtar av det ulligare slaget. Samlar damm! Sprider damm!"
Som dotter till denna klagobrevsförfattare, kan man inte bli annat än otroligt nöjd (och sjukt underhållen).
lördag 14 mars 2009
Some Unholy War
Har sett så himla många bra dokumentärer på sistone. Förra helgen fastnade jag framför en otroligt fängslande brittisk (vad annars?) dokumentär om en sån där hård-men-rättvis-skön-snubbe som skulle rädda alla feta och olyckliga brittiska barn. Framför allt en var särskilt fet och olycklig. Snubben och han blev typ bästisar. *bölar lite*
Och för en tid sedan stannade jag uppe typ hela natten för att kolla på en amerikansk dokumentär om en whitetrash kvinna som var drugaddict och åkte in och ut på hem, medan hennes familj inte gjorde annat än att göra interventions och jogga till pantbanken för att hämta hennes vigselring. Vet inte varför, men identifierade mig asmycket i henne, for real liksom.
Såna dokumentärer och typ allt man någonsin har lärt sig i skolan bygger ju typ på tanken: "Gud vad konstigt att såna här grejor händer asså, skitskrämmande verkligen. Men kom ihåg kids, det kan hända här, närsomhelst. P.s men let's face it det är ju extrema människor som gör det/blir drabbade av det. D.s" Målande ex: feta barn med dålig matkultur, drugaddicts i amerikanska södern, hur Förintelsen kunde hända, varför folk går med i sekter etc.
Min tanke har alltid varit, och är fortfarande, pure identifikation. Ni får gärna spinna vidare på temat, blev ju lite *djup* här.
Lägger upp en idolbid också, på den riktiga vinnaren ikväll:
Och för en tid sedan stannade jag uppe typ hela natten för att kolla på en amerikansk dokumentär om en whitetrash kvinna som var drugaddict och åkte in och ut på hem, medan hennes familj inte gjorde annat än att göra interventions och jogga till pantbanken för att hämta hennes vigselring. Vet inte varför, men identifierade mig asmycket i henne, for real liksom.
Såna dokumentärer och typ allt man någonsin har lärt sig i skolan bygger ju typ på tanken: "Gud vad konstigt att såna här grejor händer asså, skitskrämmande verkligen. Men kom ihåg kids, det kan hända här, närsomhelst. P.s men let's face it det är ju extrema människor som gör det/blir drabbade av det. D.s" Målande ex: feta barn med dålig matkultur, drugaddicts i amerikanska södern, hur Förintelsen kunde hända, varför folk går med i sekter etc.
Min tanke har alltid varit, och är fortfarande, pure identifikation. Ni får gärna spinna vidare på temat, blev ju lite *djup* här.
Lägger upp en idolbid också, på den riktiga vinnaren ikväll:
onsdag 11 mars 2009
Baby Goodbye
Samtidigt någon annanstans i Sverige:
Emd-pöjksen blir fotade och fotografen ba *make love to the camera* Han i mitten ba *skrevar*
Emd-pöjksen blir fotade och fotografen ba *make love to the camera* Han i mitten ba *skrevar*
måndag 9 mars 2009
La Tortura
Jaha, av kommentarerna döma av någon (SYRRAN) så är jag lika "korvig" som en snigel. Av vidare kommentarer i telefon av samma någon fick jag höra att jag är rätt lik en ölkorv faktiskt.
Typ en sådan här:
Och efter ännu en kvick genomgång av mina bilder är jag benägen att hålla med. Liksom:
Nåväl, det mesta är bättre än Jill, faktiskt.
Typ en sådan här:
Och efter ännu en kvick genomgång av mina bilder är jag benägen att hålla med. Liksom:
Nåväl, det mesta är bättre än Jill, faktiskt.
söndag 8 mars 2009
A Whiter Shade Of Pale
Okej, KRIS!!! Biggest identifikationskris ever coming up här, vänner. Igår på partajet var det nån som sa att jag var lik Jill Johnsson. Ja, ni hörde rätt! Jill Johnson. Seriöst?! När jag dessutom ifrågasatte förslaget ljudligt så fortsatte personen ifråga att mena att "våra ansiktsdrag var lika och så...". Det har självklart gjort att jag inte kunnat göra en endaste vettig sak på hela dan. Men nu ska jag göra upp med uttalandet. Vi ska ha en liten jämförelse här på bloggen. Här ser ni först en bild på Jill:
Och här är en på mig när jag t.o.m. har brunt hår:
Slutsats: Inte det MINSTA likt!!!
Bra, då hade vi det avklarat. När vi ändå är i farten kan vi ju lika gärna reda ut om den senaste månadens uttalanden om att jag är lik Kitty stämmer.
Så här ser hon ut:
Och efter inte jättemycket letande i bildmappen hittar man faktiskt en del såna här pics på mig:
Slutsats: Vi är inte lika, men har tydligen lite påminnande minspel. Så, nu kan vi alla gå tillbaks till det normala.
Update: Har fått lite kommentarer om att jag inte är lik mig själv på kortet som jämfördes med Jill. Må så vara, jag ser ut som en gnagare av något slag. Och det kanske jag inte gör annars? (svara inte förresten). Hursom, jag anser fortfarande att bildanalysen är komplett. Ni som misstycker, speak now eller hold your breath forever.
Och här är en på mig när jag t.o.m. har brunt hår:
Slutsats: Inte det MINSTA likt!!!
Bra, då hade vi det avklarat. När vi ändå är i farten kan vi ju lika gärna reda ut om den senaste månadens uttalanden om att jag är lik Kitty stämmer.
Så här ser hon ut:
Och efter inte jättemycket letande i bildmappen hittar man faktiskt en del såna här pics på mig:
Slutsats: Vi är inte lika, men har tydligen lite påminnande minspel. Så, nu kan vi alla gå tillbaks till det normala.
Update: Har fått lite kommentarer om att jag inte är lik mig själv på kortet som jämfördes med Jill. Må så vara, jag ser ut som en gnagare av något slag. Och det kanske jag inte gör annars? (svara inte förresten). Hursom, jag anser fortfarande att bildanalysen är komplett. Ni som misstycker, speak now eller hold your breath forever.
lördag 7 mars 2009
Sweet Child O'Mine
Hör upp!
Det är med ära och stolthet jag kan presentera den nya familjemedlemmen.
Snigeln Mucklan.
Välkommen till the residence of Lembit!
Det är med ära och stolthet jag kan presentera den nya familjemedlemmen.
Snigeln Mucklan.
Välkommen till the residence of Lembit!
fredag 6 mars 2009
My Baby
Lägesrapport:
* Känner glädje över en braig vecka med tjusigt sällskap, skidåkning, flerfaldigt fölsisfir, kulturella utsvävningar, själstankning och mer därtill.
* Ombyggnaden av Olofshöjds fönster har gjort att min dator skadat sig. Det är den ledsen för. Det ramlade nämligen ner en tung bok på den när de började borra i morse, närmare bestämt på siffran 4-tangenten. Stackars tangent 4 *gör typ ont för den att jag trycker* *vill trycka lite till* 444 *sado!*
* Har lagt till Fukuyama på Words ordlista. The only way is up, eller hur var det nu?
* Peppar för presentationen av den nya familjemedlemmen!!!
* Känner glädje över en braig vecka med tjusigt sällskap, skidåkning, flerfaldigt fölsisfir, kulturella utsvävningar, själstankning och mer därtill.
* Ombyggnaden av Olofshöjds fönster har gjort att min dator skadat sig. Det är den ledsen för. Det ramlade nämligen ner en tung bok på den när de började borra i morse, närmare bestämt på siffran 4-tangenten. Stackars tangent 4 *gör typ ont för den att jag trycker* *vill trycka lite till* 444 *sado!*
* Har lagt till Fukuyama på Words ordlista. The only way is up, eller hur var det nu?
* Peppar för presentationen av den nya familjemedlemmen!!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)