Circus

Det är med största glädje jag kan återuppta mitt sjukdomsbloggande. Det är även med stor förnöjsamhet jag konstaterar att det jag har att meddela i sjukdomsväg inte gäller några nya spännande sjukdomar, utan samma gamla vanliga infektioner, som jag alltså dragits med nu i typ tre-fyra veckor. Det känns verkligen jättebra, då jag känner att det ger så mycket mer tyngd åt min semisjukdomsblogg.

För att tala ur skägget besöks jag alltså fortfarande av munherpes samtidigt som det dröjer sig en liten glad svinkoppslirare kvar. Om ni nu är sådana outbildade typer som inte vet hur man smittas av sådant, rekommenderar jag wiki. Och till alla er som fortfarande går och tror att herpes bara är en könssjukdom och att man får munherpes den vägen vill jag bara säga: Fel, fel, fel! *Brasse i Fem Myror*

Då jag under julhelgen bor hemma beblandar sig även mina kära päron i mina sjukdomar och framförallt hur vi ska råda bot på dem. Det hela är faktiskt ganska intressant. Mamma tvångssmörjer mig med nitton salvor varannan timme och ger mig orders om att sitta med den pestsmittade armen rakt upp i luften en timme om dagen. Pappa ger mig c-vitaminsbrustabletter och säger med sin allvarligaste röst att jag borde köpa badtofflor.

Nåväl, snart är det nyår i alla fall. Nytt år, nya sjukdomar!

Shame On You

Vem kan stoppa mig nu jag bara rullar fram...*julmaten 4ever*

Full på juldagen, kan det bli bättre?! Wöwöwöwöwö! Nä asså, jag bah skämta.*






*Ja, som ni ser är substansen för att blogga mikroskopiskt liten. Men varför inte, tänkte jag. Det är den ju alltid, även om nya lågvattenmärken alltid tycks nåbara. Så vi kan säga att det här är en sådan gång liksom. Och när man klargjort det kan man ju skriva nästan vad som helst. Feel no shame, liksom. Vilket jag självklart inte gör. Jag fick en bok av Edith Södergran där hon skrev nån liten käck grej om att man inte kan ha insikt om vad ens värsta skam är i livet *FET LITTERÄR PRETTOREFERENS som gör att alla måste älska mig och förstå att jag också är INTELLEKTUELL*. Så då är det ju ingen idé att ens försöka inse det. Mot förnedringen och vidare alltså, som jag och en klok Kanini brukar säga.

Mouthwash

Hej alla glada (hata folk som säger/skriver så PÅ RIKTIGT. En jobbig grej är att när jag mejlar typ min dansgrupp kan jag verkligen känna krav på att jag ska vara sådär trevlig och go. Inte för att jag NÅNSIN skulle skriva hej alla glada PÅ RIKTIGT men ändå).

Responsen för idéen om en sjukdomsblogg var så positiv att jag bestämt mig för att köra lite på den grejen. I och med att jag trots allt är en fertil och förhållandevis kry (obs inte mentalt obs) kvinna i mina bästa år kommer jag dock inte kunna göra det på heltid. Det får helt enkelt bli en semisjukdomsblogg, med förhoppning om att det ska kunna bli en helhjärtad sådan när jag blivit lite äldre och skruttigare. Tills vidare får väl Baltazar fortsätta blogga ibland liksom.

Jag har just skrivit en lista över alla rafflande grejer jag ska göra idag. Eller såhär; det var så jävla trista saker (typ: "handtvätta t-shirt", "skriv viktiga saker på dattan", "fixa den jäkla bh:n -VAD ÄR PRBLEMET?!" etc.) så jag la till i slutet: Gå ut och bli FÖLLER woho!

Sen önskade jag mig Mia och Klara-dvd:n i julklapp. Serri, om jag får den ska jag knarka den hela julhelgen *vill prata som Gulletussan "HEJJE!"*

I'm A Man Of Constant Sorrow

Skulle precis inleda dagens inlägg och fick i samma stund en uppenbarelse om vad min blogg skulle kunna utvecklas till att bli. Vad Lembit bör placera sig på bloggartan bland alla modebloggar, politikbloggar, matbloggar, sexbloggar och latteföräldrarbloggar liksom. Jo lyssna nu: det här skulle mycket väl kunna bli en sjukdomsblogg. Jag hade kunnat älta vilka åkommor jag lider av, samt skriva lite allmänt om sjukdomar jag kan lite om (eller kan kolla upp på wiki). Vore inte det intressant så säg? Kanske rentuatv ett lite nytt bloggrepp?

Uppenbarelsen föddes ur tanken om att jag skulle skriva lite om hur min feber och virusrelaterade infektion lagt sig, men att jag istället fått ett knasigt eksem som jag ringt till vårdcentralen för och allt. Fick prata med kommunens i särklass mest obegåvade idiot. Ja ba *ynklig och ensam i världen* Hejhej, jo det är så att jag har ett...asså eksem och det kliar och..." Vårdpersonalskärringen: PERSONNUMMER TACK VAD GOD DRÖJ. (Bitch)

Sen efter minst två minuter när rikspuckot skrivit in mitt för- och efternamn (det tar nämligen två minuter att skriva in FEMTON bokstäver på dator) och jag förklarat och sagt vad jag tror att jag behöver (dvs utnyttja folkhemssveriges jävla sociala skyddsnät, alltså en sketen doktor som kan diagnostisera mig och ge mig ett recept på en god medicin) så låter hon asgnällig och ba: Men du har ju inte eksem/sår/ärr över hela ansiktet... *känner sig insiksfull*... det är först DÅ du behöver söka läkare, förstår du *låter beskäftig*. Använd du Apotekets svaga och meningslösa salvor först. *känner sig förtjänt av lönen och Charterresan hon och göbben ska åka på över jul*

Jaha, tack. Ja, nu kom jag helt av mig. Skulle ju bara säga att jag ämnar starta en sjukdomsblogg liksom. Tror verkligen det skulle passa mig. Ni kan ju fundera på saken.

/Bråcket (...)

4 Minutes (To Save The World)

4 onsdagsinsikter:

* Anledningarna till att tro på konspirationsteorier blir ständigt fler. Bevisen idag är att jag, endast för att jag är sjuk och att det följaktligen är rätt synd om mig, därtill drabbas av den månatliga kvinnliga synden en hel arbetsvecka för tidigt SAMT att min 6-månaders prenumeration på dagstidningen uppenbarligen slutade gälla igår.

* Det går verkligen bara apbajs på Barnkanalen nuförtin. Ja, låt oss dra "Det var bättre förr" och 90-nostalgin ett varv till. Back in the days lärde vi oss saker av dubbade afrikanska barn, sjöng med i bokstavssånger och insåg glädjen i att två huvudroller i ett barnprogram kunde utgöras av två olikfärgade strumpor. VI LEKTE MED KOTTAR!

* Jag har sjukt bra fruntimmerssmak. Härom sistens blev jag ju påminnd om den genialiska såpan Models Inc. Via youtube blev jag sedan även medveten om att en av mina topp 3 snyggaste kändisar tillhörde rollistan, nämligen Carrie-Ann Moss (pallar inte ens länka, gooogla för sjutton). Men mest känd är hon väl för sin roll Trinity i Matrix. Hursom, påminnelsen om hennes blotta framträdande i såpan får henne att återigen äntra min lista.

* Man har så mongomycket tid att blogga när man är hemma sjuk, att det nästan vore värt att börja liveblogga. En dokublogg liksom. Se Lembit pilla navelludd och bråka med Scarlet om tv-kontrollen liksom. Eller inte.

Until We Bleed

Okej, nu mår jag skit. Ingenting är roligt. Var fan är Baltazar och när ska han laga sjukmat åt mig?

Fever

Haha, jag är typ full. Är hemma från jobb och skola idag och käkar piller för en liten sjukdom som plötsligt drabbade mig. Igår kväll drack jag glögg, idag en halvliter cola och nu sitter jag här och undrar om kombinationen piller och dryck kan göra en berusad på riktigt?

Har läst massa roliga bloggar och kollat på massa roliga bilder på bloggar och typ bah skrattat högt i en timme. Allt är roligt hahaha lalalala!

Home For The Holidays

Utdrag ur ett 4 min långt samtal med Mimmi (mormor, för de oinvigda):

M: Heeej lilla gullsnoppan!
J: Hej Mi...
M: Är du på krogen?
J: ...mi. Eh, nä? Det är måndag?

J: Jag känner mig så postpubertal.
M: Det är du. Men bättre det än pre!

J: Hade familjen skoj igår på födelsedagsmiddagen?
M: Jadå, de fick ju sprattelvatten och rödvin i grytan.

Otroligt klok kvinna.

Helter Skelter

Det här med förvaringsmöjligheter, hörni. Det är en grej jag tänkt på ett tag. Jag har nämligen noterat att i mitt eget hem är det inte hyllor, lådor eller galgar i en garderob som dominerar. Nej nej. Här förvaras allt av värde i påsar eller väskor. Ja, ni hör ju. Jag är således lite bagladychic.



Det känns...sådär.

Little Drummer

Asså jag börjar misstänka att den är nåt skumt med den här grejen Internet som alla visst håller på med nuförtin. I alla fall med sökfunktionerna. Häromdan hittade jag inte mitt ord på wiki och när jag googlat (obs! uttalas inte "goggla") lite grejor den senaste tider har ju massa suspekta saker dykt upp (se även inlägg lite längre ner på sidan).

Som idag t.ex. När jag skrattade tidigare under dan sa Matilda att jag lät som en nervös åsna, så jag gick hem och tänkte googla fram en bild på en sån för att visa alla i skolan. Och vad får jag då se? Bilder på 1. En hund. 2. En lama. 3. Perez Hilton. Etc.

What?! Man blir ju seriöst orolig för cyberspace.

Brown Sugar

Jag läste en upprörd insändare i dagens Metro som handlade om att Filip och Fredrik erbjuder sugig underhållning. De var amerikaniserade och pubertala töntar som skämtade om konstiga gubbar och åt på sina egna skinkor, var budskapet. Jag fnissade rätt gott åt det hela.

Döm om min förvåning när jag sedan såg vem det var som hade undertecknat den. Baltazar.



BALTAZAR?!?!?!?!?!