I Wanna Rock

På vacker efterfrågan har jag nu bestämt mig för att berätta historien om När Jag och Päronen Åkte Till Sweden Rock. En otroligt spännande berättelse, om jag får säga det själv. Värt att notera är att det hela även kan betraktas som en deltagarobservation, dvs som en del av någon slags forskning av interaktion och socialiserande.

Alltså: vi åkte på rockfestival i en stackars lantisstad. Hardcore, tänker ni. Dräggighet i tält och snortning av lera medans man headbangar till nåt band som spikar upp kattungar på väggarna. Nja, säger jag. Nu var det ju så att mina föräldrar inte var tältmaterial. Inte ens material nog att bo på vandrarhem. Så det blev lantisstadens typ enda hotell (Jävlit tjusigt faktiskt, särdeles god frukost, fyra stjärnor för både pannkakor och scrambled eggs). Sedan hade den allmänna torkan gjort att ingen lera hade bildats på marken. Skönt faktiskt. De hade i och för sig kompenserats med att det låg nåt som såg ut som hö på typ varenda liten markbit, som hela tiden flög runt i luften och landade på ens kläder och i ens ögon (och öl!). Så hade man inte vetat bättre hade man kunnat tro att man befann sig i nån slags hage och att folket runt omkring en var kreatur (eh).

Inget tält och ingen lersnortning alltså. Band som spikar upp kattungar? Nja, alltså, nu såg ju vi aktivt(dvs öldrickandens en bit bort från scenen, medan vi sjöng falskt och klappade i otakt) Whitesnake. Kolla youtube, they ain't killin' no kittens there asså. Och tur är väl det. De band som möjligtvis aspirerar på någon form av rituell aktivitet hörde vi bara i bakgrunden när jag tvingade mina föräldrar att köpa dyr och sanslöst fettig (dvs megagod) festivalmat till oss.

Ett intressant kapitel i berättelsen/deltagarobservationen är definitivt när jag och päronen gick och kollade i alla festivalstånden. En kulturbög i Stockholm sa nyligen till mig och syrran att vi borde skriva en bok om vår familj och dess egenheter, när
mamma och pappa blir för gamla att protestera. Sedan tyckte han att ett kapitel skulle heta När Mamma och Pappa Skulle Klä Ut Sig Med Discotema. Jag kommer promota starkt att ett annat kapitel ska heta När Mamma och Pappa (och Jag Själv) Köpte Souvernirer på Sweden Rock. Jag sparar således den långa versionen till den boken. Men nämnas ska väl att kommentarer som "Vanliga familjer har inte fem peruker hemma. Märkligt." och "Ser jag tjock ut i den här nätbrynjan?" och "Nej mamma han är dansk, så han går inte att kommunicera med, men jag tror att han menar att glasägonen är nördiga. Fast på ett bra sätt." haglade.

Sedan vill jag nämna lite om klientelet. För det var nog mer än halva festivalupplevelsen. Jag vill samtidigt passa på att föra fram lite aktuell statistik som jag hittat (hm, gjort själv).
Medelålder: 42,3
Yngsta deltagare: Typ på väg ut att födas (EUUUUW!)
Äldsta deltagare: Typ död
Övervikt och allmänn mullighet: 73%
Alkoholkonsumtion: 213%
Folk med attitydsproblem: 26%
Snygghetsfaktor på en skala 1-5 (1=buttugly och 5=nice fuckin' asses): 2,3 (decimalerna las till för en brud som såg ut som en Sahara Hotnightsgroupie och "de gråa tinningarnas charm" hos medlemmarna i Whitesnake)

Ja, efter den här fabulösa upplevelsen bilade vi hem. Och levde lyckliga i alla våra dagar! The end.