Asså excuse me världen, men min status har just skjutit rejält i höjden. Ni kanske tror att jag är er ocoola vän som har utväxt frisyr (och färgning), förrförra årets höstgarderob som basplagg och ett jobb som går ut på att torka pensionärer i arslet hela dagarna. Okej, I am. MEN.
Jag är även en person som numera har en personlig tränare. En PT alltså. Jepp. PT kan vara världens bästa förkortning. Därför använder jag det gärna i varannan mening. I synnerhet på t-banan i mobilen så att alla i vagnen "råkar" höra vad min PT sa igår. Nu hann han i och för sig inte får ur sig så mycket under den halvtimman vi sågs och jag fick skriva i massa papper och berätta den långa Historien Om Mitt Diskbråck. Men ändå, som min PT sa igår: Vi kör på nu.
onsdag 25 juni 2008
söndag 22 juni 2008
Do You Wanna Dance
Inatt drömde jag om att en barnelefant och en vuxen elefant stannade och pratade med varandra. Först hajade jag inte vad de sa, men sedan hörde jag att den vuxna elefanten omnämnde mig som "salamandern". Jag vaknade alltså med tanken: "Intressant att vuxna elefanter kallar människor för salamandrar."
Moving on.
Annars är "det mest bara strömming" (vackert uttryck lånat från Forsbys Finest). En tuff grej är ju att jag har blivit med dansförening och strax kajkar tillbaks till västkusten för att spela in en pr-film med dansgruppen. Det här kan jag självklart inte ta som normalt folk, åh nej. Förutom i att jag tvingat hela familjen att engagera sig i projektet, går jag allmänt och känner mig som krulltotten i Flashdance eller Baby i Dirty Dancing typ hela tiden. Så jävla hett.
I carried water melons! *kan hela filmen utantill and I'm proud of it*
Moving on.
Annars är "det mest bara strömming" (vackert uttryck lånat från Forsbys Finest). En tuff grej är ju att jag har blivit med dansförening och strax kajkar tillbaks till västkusten för att spela in en pr-film med dansgruppen. Det här kan jag självklart inte ta som normalt folk, åh nej. Förutom i att jag tvingat hela familjen att engagera sig i projektet, går jag allmänt och känner mig som krulltotten i Flashdance eller Baby i Dirty Dancing typ hela tiden. Så jävla hett.
I carried water melons! *kan hela filmen utantill and I'm proud of it*
torsdag 19 juni 2008
Another Day
Jag har blivit sjuk. Herregud vad synd det är om mig. Jag försmäktar. Och snart är det midsommar. Ännu. Mer. Synd. Om. Mig.
Annars uppfann jag hjulet igen när jag härom dagen kom på att ju mer man jobbar inom en viss bransch, desto sjukare förhållande får man till det. Det är inte alls så att man blir mer nyanserad, eller blir av med vissa rädslor etc. Nej nej. Mitt vårdjobb t.ex bara lett till att jag i ännu högre grad hyser skarp misstänksamhet mot all form av sjukhuspersonal (mig själv inkluderad), samt utvecklar alla hyponkondriska tendenser som ryms i mig. Häromdagen var jag helt övertygad om att jag blivit dement, alternativt fått en stroke. Gud.
Min förstående och älskvärda syrra tror dock något annat. När jag för några dagar sedan gnällde över att jag jämt var så grymt törstig och aldrig tycks få nog av vatten kontrade hon torrt: "Jaha, det är ett tecken på HIV."
Så det kan ju vara det jag har också.
Annars uppfann jag hjulet igen när jag härom dagen kom på att ju mer man jobbar inom en viss bransch, desto sjukare förhållande får man till det. Det är inte alls så att man blir mer nyanserad, eller blir av med vissa rädslor etc. Nej nej. Mitt vårdjobb t.ex bara lett till att jag i ännu högre grad hyser skarp misstänksamhet mot all form av sjukhuspersonal (mig själv inkluderad), samt utvecklar alla hyponkondriska tendenser som ryms i mig. Häromdagen var jag helt övertygad om att jag blivit dement, alternativt fått en stroke. Gud.
Min förstående och älskvärda syrra tror dock något annat. När jag för några dagar sedan gnällde över att jag jämt var så grymt törstig och aldrig tycks få nog av vatten kontrade hon torrt: "Jaha, det är ett tecken på HIV."
Så det kan ju vara det jag har också.
onsdag 11 juni 2008
I Wanna Rock
På vacker efterfrågan har jag nu bestämt mig för att berätta historien om När Jag och Päronen Åkte Till Sweden Rock. En otroligt spännande berättelse, om jag får säga det själv. Värt att notera är att det hela även kan betraktas som en deltagarobservation, dvs som en del av någon slags forskning av interaktion och socialiserande.
Alltså: vi åkte på rockfestival i en stackars lantisstad. Hardcore, tänker ni. Dräggighet i tält och snortning av lera medans man headbangar till nåt band som spikar upp kattungar på väggarna. Nja, säger jag. Nu var det ju så att mina föräldrar inte var tältmaterial. Inte ens material nog att bo på vandrarhem. Så det blev lantisstadens typ enda hotell (Jävlit tjusigt faktiskt, särdeles god frukost, fyra stjärnor för både pannkakor och scrambled eggs). Sedan hade den allmänna torkan gjort att ingen lera hade bildats på marken. Skönt faktiskt. De hade i och för sig kompenserats med att det låg nåt som såg ut som hö på typ varenda liten markbit, som hela tiden flög runt i luften och landade på ens kläder och i ens ögon (och öl!). Så hade man inte vetat bättre hade man kunnat tro att man befann sig i nån slags hage och att folket runt omkring en var kreatur (eh).
Inget tält och ingen lersnortning alltså. Band som spikar upp kattungar? Nja, alltså, nu såg ju vi aktivt(dvs öldrickandens en bit bort från scenen, medan vi sjöng falskt och klappade i otakt) Whitesnake. Kolla youtube, they ain't killin' no kittens there asså. Och tur är väl det. De band som möjligtvis aspirerar på någon form av rituell aktivitet hörde vi bara i bakgrunden när jag tvingade mina föräldrar att köpa dyr och sanslöst fettig (dvs megagod) festivalmat till oss.
Ett intressant kapitel i berättelsen/deltagarobservationen är definitivt när jag och päronen gick och kollade i alla festivalstånden. En kulturbög i Stockholm sa nyligen till mig och syrran att vi borde skriva en bok om vår familj och dess egenheter, när
mamma och pappa blir för gamla att protestera. Sedan tyckte han att ett kapitel skulle heta När Mamma och Pappa Skulle Klä Ut Sig Med Discotema. Jag kommer promota starkt att ett annat kapitel ska heta När Mamma och Pappa (och Jag Själv) Köpte Souvernirer på Sweden Rock. Jag sparar således den långa versionen till den boken. Men nämnas ska väl att kommentarer som "Vanliga familjer har inte fem peruker hemma. Märkligt." och "Ser jag tjock ut i den här nätbrynjan?" och "Nej mamma han är dansk, så han går inte att kommunicera med, men jag tror att han menar att glasägonen är nördiga. Fast på ett bra sätt." haglade.
Sedan vill jag nämna lite om klientelet. För det var nog mer än halva festivalupplevelsen. Jag vill samtidigt passa på att föra fram lite aktuell statistik som jag hittat (hm, gjort själv).
Medelålder: 42,3
Yngsta deltagare: Typ på väg ut att födas (EUUUUW!)
Äldsta deltagare: Typ död
Övervikt och allmänn mullighet: 73%
Alkoholkonsumtion: 213%
Folk med attitydsproblem: 26%
Snygghetsfaktor på en skala 1-5 (1=buttugly och 5=nice fuckin' asses): 2,3 (decimalerna las till för en brud som såg ut som en Sahara Hotnightsgroupie och "de gråa tinningarnas charm" hos medlemmarna i Whitesnake)
Ja, efter den här fabulösa upplevelsen bilade vi hem. Och levde lyckliga i alla våra dagar! The end.
Alltså: vi åkte på rockfestival i en stackars lantisstad. Hardcore, tänker ni. Dräggighet i tält och snortning av lera medans man headbangar till nåt band som spikar upp kattungar på väggarna. Nja, säger jag. Nu var det ju så att mina föräldrar inte var tältmaterial. Inte ens material nog att bo på vandrarhem. Så det blev lantisstadens typ enda hotell (Jävlit tjusigt faktiskt, särdeles god frukost, fyra stjärnor för både pannkakor och scrambled eggs). Sedan hade den allmänna torkan gjort att ingen lera hade bildats på marken. Skönt faktiskt. De hade i och för sig kompenserats med att det låg nåt som såg ut som hö på typ varenda liten markbit, som hela tiden flög runt i luften och landade på ens kläder och i ens ögon (och öl!). Så hade man inte vetat bättre hade man kunnat tro att man befann sig i nån slags hage och att folket runt omkring en var kreatur (eh).
Inget tält och ingen lersnortning alltså. Band som spikar upp kattungar? Nja, alltså, nu såg ju vi aktivt(dvs öldrickandens en bit bort från scenen, medan vi sjöng falskt och klappade i otakt) Whitesnake. Kolla youtube, they ain't killin' no kittens there asså. Och tur är väl det. De band som möjligtvis aspirerar på någon form av rituell aktivitet hörde vi bara i bakgrunden när jag tvingade mina föräldrar att köpa dyr och sanslöst fettig (dvs megagod) festivalmat till oss.
Ett intressant kapitel i berättelsen/deltagarobservationen är definitivt när jag och päronen gick och kollade i alla festivalstånden. En kulturbög i Stockholm sa nyligen till mig och syrran att vi borde skriva en bok om vår familj och dess egenheter, när
mamma och pappa blir för gamla att protestera. Sedan tyckte han att ett kapitel skulle heta När Mamma och Pappa Skulle Klä Ut Sig Med Discotema. Jag kommer promota starkt att ett annat kapitel ska heta När Mamma och Pappa (och Jag Själv) Köpte Souvernirer på Sweden Rock. Jag sparar således den långa versionen till den boken. Men nämnas ska väl att kommentarer som "Vanliga familjer har inte fem peruker hemma. Märkligt." och "Ser jag tjock ut i den här nätbrynjan?" och "Nej mamma han är dansk, så han går inte att kommunicera med, men jag tror att han menar att glasägonen är nördiga. Fast på ett bra sätt." haglade.
Sedan vill jag nämna lite om klientelet. För det var nog mer än halva festivalupplevelsen. Jag vill samtidigt passa på att föra fram lite aktuell statistik som jag hittat (hm, gjort själv).
Medelålder: 42,3
Yngsta deltagare: Typ på väg ut att födas (EUUUUW!)
Äldsta deltagare: Typ död
Övervikt och allmänn mullighet: 73%
Alkoholkonsumtion: 213%
Folk med attitydsproblem: 26%
Snygghetsfaktor på en skala 1-5 (1=buttugly och 5=nice fuckin' asses): 2,3 (decimalerna las till för en brud som såg ut som en Sahara Hotnightsgroupie och "de gråa tinningarnas charm" hos medlemmarna i Whitesnake)
Ja, efter den här fabulösa upplevelsen bilade vi hem. Och levde lyckliga i alla våra dagar! The end.
tisdag 10 juni 2008
Bicycle Race
För alla er som undrar så kom jag hem välbehållen från Sweden Rock. Mina föräldrar också. x antal souvernirer och en Whitesnakekonsert rikare. O yeah.
(Jag skulle egentligen kunna ödsla våldsamt mycket mer ord på den upplevelsen, det var helt extremt emellanåt. Men jag tror ni är för små för sådant, så jag skonar er. Tills vidare i alla fall.)
Nä, nu ska jag cykla (!!!!) till jobbet.
(Jag skulle egentligen kunna ödsla våldsamt mycket mer ord på den upplevelsen, det var helt extremt emellanåt. Men jag tror ni är för små för sådant, så jag skonar er. Tills vidare i alla fall.)
Nä, nu ska jag cykla (!!!!) till jobbet.
onsdag 4 juni 2008
4 minutes (to save the world)
Ronnie, Ronnie, Ronnie (Sandahl, reds. anm.)...
Först skriver du en bok och väljer att kalla den "Vi som aldrig sa hora". Sedan yttrar du ordet "slampa" i direktsänd radio. Förklara för mig, me don't understand.
Först skriver du en bok och väljer att kalla den "Vi som aldrig sa hora". Sedan yttrar du ordet "slampa" i direktsänd radio. Förklara för mig, me don't understand.
tisdag 3 juni 2008
Fame
Till er därute som inte tar mig på allvar i mina trubadurambitioner har jag bara två saker att säga:
1.Svikare! Varför i hela friden skulle jag inte kunna ro iland den här drömmen? Bara för att allt annat jag nånsin gjort präglats av mycket snack och mikroliten verkstad? Eller för att det verkar särdeles orealistiskt? Va va va?!
2. Ni ha FEL!
För: igår uppträdde jag med två låtar. Okej jag gjorde det inte själv. Okej jag hade inte skrivit dem själv. Okej det var på Kellys. Okej det var kareoke. Men ändå.
1.Svikare! Varför i hela friden skulle jag inte kunna ro iland den här drömmen? Bara för att allt annat jag nånsin gjort präglats av mycket snack och mikroliten verkstad? Eller för att det verkar särdeles orealistiskt? Va va va?!
2. Ni ha FEL!
För: igår uppträdde jag med två låtar. Okej jag gjorde det inte själv. Okej jag hade inte skrivit dem själv. Okej det var på Kellys. Okej det var kareoke. Men ändå.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)