Hej och välkomna till min modeblogg! Idag ska vi prata om vad statsanställda har på sig om dagarna, med fokus på politiska tjänstemäns (och kvinnors) klädstil. Se det som en guide till ett liv som en välklädd statstjänsteman!
Frågeställningar vi kommer behandla är: Vad brukar vara de genomgående trenderna i de här kretserna? Vilka är basic plaggen, och vad är mer säsongsbetonat? Hur gör statsanställda när de riktigt tokar till det? Vari ligger skillnaderna mellan olika grupper inom sektorn? Finns det några big no no's?
Here it goes: Det finns helt klart en del olikheter inom den här sektorn. Man kan säga att ju mer ekonomisk utbildning den anställda har i bagaget, desto fler tendenser till att slänga på sig en kavaj då och då på jobbet. Ungefär samma formel gäller för de som läst något tekniskt eller naturvetenskapligt, då är kavajen oftast i GRATTIS-ALLA-MÄN!-Batistini-modell (ni vet). En annan tendens i den här gruppen är att ha extremt missklädsamma jeans och skor. Om du inte vet var man köper sånt, gå bara in på valfri affär nånstans i City i Stockholm.
Men om man skulle söka utvinna den röda tråden för alla yrkesgrupper inom sektorn, kan man ändp konstatera ett det tycks finnas en outfit som slår alla andra. Basic plagget för alla politiska tjänstemän är nämligen: en tunika. Sedan kan man naturligvis variera outfiten efter tycke och smak på olika sätt.
Är man lite mer konservativ kan man med fördel välja en offwhite skjortlik historia. Känner man däremot för att spexa till det kan man gå loss på MQ-rean för att hitta tunikor i färgen apricot sunset. Vill du put yourself helt out there; fråga efter tunikor med "strass" i affären. Är du en kvinna över 55 kan du med trygghet endast bära lila plagg, gärna i linne. Och ett absolut måste under sommarmånaderna är ett par capribyxor till tunikan. Utan dem är man totalt ute! Under resten av året rekommenderas ett inköp av en grå och en beige kofta. De kan du ha hela tiden, till allt!
Vad man har för skor kan variera väldigt mycket från arbetsplats till arbetsplats, så om du vill passa in bör du kolla in vad dina arbetskamrater har. En huvudregel brukar vara att man har på sig inneskor, sedan kan det variera om det är en Birkenstock-kultur man hamnat i, eller om man bör glida runt i en preppy form av Din Sko.
Är du man är det inte riktigt lika krångligt, då kan du välja mellan en solkig skjorta eller en urtvättad tisha. Ett big no no är helt enkelt att bära något annat än det. Är du kvinna och inte har pluggat ekonomi eller dylikt kan det betraktas som något "butchigt" att ha svassa runt i kostymbyxor, skjorta och kavaj. "Butchigt" betyder på politiskt tjänstemannaspråk "dåligt" och "opassande", så se upp. Använd hellre lite omotiverade blombroscher på kavajslaget, scarves, kjolar i skirt material och läppstift.
Nu ligger ju det här lite utanför området, men när det kommer till frillan behöver du absolut inte oroa dig. Du behöver nämligen inte ha någon.
Sådärja! Det var allt för mig idag, puss!
tisdag 29 juni 2010
tisdag 22 juni 2010
Baba O'Riley
Den senaste veckans diskussionsämnen:
* Tragedin SATC 2
* Vilken sill som är godast
* Hur svettig en SÄPO-vakt i kostym torde vara efter en hysterisk språngmarsch efter kronprinsessparet under cortegen
* Exakt hur extatisk man kan bli av att tredje säsongen av True Blood har börjat (!!!)
* Vilken val man helst skulle vilja vara om man måste välja (se bild!)
* "Livet", framtiden etc.
* Och som vanligt: Lady Gagas kläder
* Tragedin SATC 2
* Vilken sill som är godast
* Hur svettig en SÄPO-vakt i kostym torde vara efter en hysterisk språngmarsch efter kronprinsessparet under cortegen
* Exakt hur extatisk man kan bli av att tredje säsongen av True Blood har börjat (!!!)
* Vilken val man helst skulle vilja vara om man måste välja (se bild!)
* "Livet", framtiden etc.
* Och som vanligt: Lady Gagas kläder
lördag 19 juni 2010
måndag 14 juni 2010
TiK ToK
Skrev nåt inlägg om att jag typ borde lägga ner, pga bristande inspiration etc. Sen kom jag på: jag är ju ingen konstnärssjäl, så vem behöver egentligen sånt? Problemet är nog ofta att jag känner att jag inte kan skriva om sånt som verkligen INTRESSERAR mig. Men så kom jag på: med i genomsnitt ca tre läsare, vem bryr sig egentligen om sånt? (dvs. hänsyn)
Okej, here it goes, Lembit uncut, kidz do not try this at hime osv.
Päronen har en (gubb)kompis som kallar sin gamla fru för "super-exet". Jag vet inte varför, men jag mådde seriöst illa när jag hörde honom säga det första gången. Typ "jag och super-exet delar på avgiften till lilltjejens voltegelektioner". Man ba VA?! Finn ett stort jäkla avgrundsdjupt fel i den menningen! (förutom att säga "lilltjejen" och att betala för att ens stackars avkomma ska behöva stå på ett vilddjur i lustig utstyrsel). Hade jag fått veta att nån hade kallat mig det, eller hade min partner sagt det, hade jag seriöst hoppat.
Men så tänker man, vad har man inte stått ut i relationer? Tjugo dagböccker senare och en del terapitimmar är i alla fall mina relationsproblem ännu inte avhjälpta. Man kan ju se det positivt, typ "Yeay, jag kommer vara en stor inkomstkälla för framtida terapivård", dvs. ungefär som den sittande regeringen formulerade sitt finanskrishjälppaket ni vet; "Hjälp den svenska ekonomin för bövelen, konsumera mer gott folk!"
Eller så kan man se det smått tragiska i att man är en himla hysterika vid 24 års ålder. Liksom hello. Tro nu inte att jag helt gett upp eller inte har en handlingsplan för det här. Jag har alla orsakssamband, förklaringsmodeller och åtgärdspaket klara redan. De är mindre intressanta i sammanhanget dock.
Eller okej, här kommer ett sjukt värt Mia Törnblom tips: När du är ledsen, sådär riktigt sjukt jäkla ledsen och förbannad över nåt fruktansvärt dåligt i livet, och inte ens blir glada av se ett avsnitt True Blood eller äta ost, DÅ SKA DU: Håll ett mentalt tacktal. Det hjälpter. Håll ett tacktal till Världen, med syfte att ödmjukt tacka fantastiska människor som hjälpt dig framåt till din obeskrivliga framgång. Avsluta hela talet med att ironiskt och belevat hänga ut alla de som INTE hjälpt dig och från och med den stunden får leva med den offentliga skammen av att inte ha hyllat dig till fullo. Gråt gärna lite också, så får du alla på din sida. Efter den mentala showen är du redo att äta lite ost och bli glad igen.
Snipp snapp slut, så var relationsblöggen slut!
Okej, here it goes, Lembit uncut, kidz do not try this at hime osv.
Päronen har en (gubb)kompis som kallar sin gamla fru för "super-exet". Jag vet inte varför, men jag mådde seriöst illa när jag hörde honom säga det första gången. Typ "jag och super-exet delar på avgiften till lilltjejens voltegelektioner". Man ba VA?! Finn ett stort jäkla avgrundsdjupt fel i den menningen! (förutom att säga "lilltjejen" och att betala för att ens stackars avkomma ska behöva stå på ett vilddjur i lustig utstyrsel). Hade jag fått veta att nån hade kallat mig det, eller hade min partner sagt det, hade jag seriöst hoppat.
Men så tänker man, vad har man inte stått ut i relationer? Tjugo dagböccker senare och en del terapitimmar är i alla fall mina relationsproblem ännu inte avhjälpta. Man kan ju se det positivt, typ "Yeay, jag kommer vara en stor inkomstkälla för framtida terapivård", dvs. ungefär som den sittande regeringen formulerade sitt finanskrishjälppaket ni vet; "Hjälp den svenska ekonomin för bövelen, konsumera mer gott folk!"
Eller så kan man se det smått tragiska i att man är en himla hysterika vid 24 års ålder. Liksom hello. Tro nu inte att jag helt gett upp eller inte har en handlingsplan för det här. Jag har alla orsakssamband, förklaringsmodeller och åtgärdspaket klara redan. De är mindre intressanta i sammanhanget dock.
Eller okej, här kommer ett sjukt värt Mia Törnblom tips: När du är ledsen, sådär riktigt sjukt jäkla ledsen och förbannad över nåt fruktansvärt dåligt i livet, och inte ens blir glada av se ett avsnitt True Blood eller äta ost, DÅ SKA DU: Håll ett mentalt tacktal. Det hjälpter. Håll ett tacktal till Världen, med syfte att ödmjukt tacka fantastiska människor som hjälpt dig framåt till din obeskrivliga framgång. Avsluta hela talet med att ironiskt och belevat hänga ut alla de som INTE hjälpt dig och från och med den stunden får leva med den offentliga skammen av att inte ha hyllat dig till fullo. Gråt gärna lite också, så får du alla på din sida. Efter den mentala showen är du redo att äta lite ost och bli glad igen.
Snipp snapp slut, så var relationsblöggen slut!
fredag 4 juni 2010
FanMail
OMG! Två inlägg på en dag! Jag vet att jag är efter, men nu ska jag göra Hanna Fridéns Hur könsstereotypt är ditt förhållande-test. Jag hade ju aldrig Skunk, så jag hann liksom aldrig komma på (säger vi) att det bara är kul att göra dem själv, aldrig läsa dem om någon annan.
Namn: Lembit
Kön: Kvinna
Ålder: 24
Bor: Stockholm
Bor ihop med partner: Jepp
Vem är bäst på tekniska saker i ditt förhållande?
Båda är rätt kassa, känns det som. Han är förmodligen något mer skillad på datan, men det är nog mycket för han läst nån datakurs i skolan precis *intalar mig* En gång köpte han en skrivare som han inte kunde få igång. Detta var i och för sig för att han inte pallade läsa instruktionerna. Därför använder vi min skrivare som jag får SPUNK på varje gång jag försöker använda den. Eh.
Vem är bäst på matlagning?
Ja, vem fan tror ni? Jag är alltså tillsammans med en mästerkock, no kiddin'. Men häromveckan gjorde jag i alla fall en ganska god soppa. I övrigt har jag samma övertygelse som Brasse i Fem myror är fler än fyra elefanter, det här "om man tar flera saker som är goda och blandar dem borde det bli jättegott", ni vet.
Vem lagar vardagsmaten?
Båda, han mest. Han ligger alltid steget före och kan laga nåt gott inom halvtimmen, medan jag själv efter tio minuter fortfarande stirrar stint in i skafferiet och funtar på om man kan göra något med tomatkross, havregryn och knäckebröd. Fast vi har faktiskt pratat om det där, jag tog upp att vi inte får fastna i att han hela tiden tar mer ansvar. That's not jämställdhet, you know.
Vem lagar lyxmaten?
Han skulle säkert säga, "jag mest, men vi hjälps åt". Jag säger: han.
Vem städar?
Jag vill tro att det är vi båda. Men vi gör lite olika saker. Han är nog bättre på vardagsstädandet, vilket delvis kan ha att göra med att han ibland är hemma mer under själva dagarna och alltså hinner bli mer irriterad på stöket. Men också att han är mer roddig. Jag är nog mer grundlig när vi väl gör det, älskar när allting luktar rengöringsmedel och när listerna är dammfria.
Vem sköter avloppet?
En gång fick vi stopp i duschen, då tittade jag på medan han lyfte på locket och rensade lite. Men det hade lika gärna kunnat vara jag.
Vem är bäst med bygg?
Han, solklart. Asså det är svårt att vara mer obegåvad än vad jag är på den här punkten. Han har typ hjälpt sin morfar att bygga ett hus en gång, jag fick be om hjälp var femte minut när jag skulle sätta ihop våra Billy-bokhyllor.
Vem är mest mån om att inreda?
Asså jag tror vi är lika måna, alternativt lika slappa. Båda vill ha det fint, och ibland betyder det lite olika saker. Mitt ideal är ju nåt slags retrochict Villa Villekulla, gärna med dramatiska inslag, medan han eftersträvar lite mer dämpade färger i någon slags konsekvent färgsättning och stil. Men vi är skitbra på att synka med varandra där tycker jag, dvs. vi låter den andra få ha sin smak. Och man lär sig också digga den andras smak litegran.
Vem har mest kläder?
Jag. Men det är bara för att jag typ aldrig kastat något och alltid handlat på lågpriskedjorna, a.k.a. har ett överskott på H&M-linnen à 79,90kr. Han gör regelbundna utrensningar, har massa kvalitetskläder och använder en mängd skor och jackor per säsong.
Vem tjänar mest?
Han. Jag har bara jobbat i en månad, mind you.
Vem tar oftast initiativ till sex?
Okej, känsliga läsare kan ju hoppa över den här frågan. Men båda i alla fall.
Vem vill oftast mysa?
Enda gången vi använder termen "mysa" är när vi försöker skämta grovt. I min värld (och tillika i vårt förhållande) heter det t.ex. mulla eller snuffa. Och det vill vi båda. Men jag är ju liksom The Master of Mull.
Vem ringer mest?
Båda tror jag.
Vem SMS:ar mest?
Samma.
Vem festar mest?
Asså typ ingen av oss. Han går ut ibland med klassen eller jobbet, medan jag jobbar med oldie's, samtidigt som jag går ut mer efter jobbet och dricker vin med folk.
Parmiddagar?
Alltså det händer ju. Men inte så ofta.
Vem har svårast för att möta den andras vänner?
Asså på ett sätt kan man se det som dött lopp. Jag är mer "minglig", men samtidigt lättare att provocera och få sjujäkla arg. Eller bara nervös och obekväm. Han är mer lugn och tillbakadragen, men har svårt för en viss typ av folk.
Föräldrar?
Min familj inklusive min mormor dyrkar honom, och vi hänger med dem ofta. De gånger vi besökt hans familj har det gått bra och det känns om man är godkänd och omtyckt. Båda är nog väldigt nöjda med den andres familjeförhållanden.
Vem tycker bäst om barn?
Vet ej. Jag gillar bara barn när de inte skriker, inte luktar bajs och inte äter snor. Och när jag slipper tänka på allt som har att göra med graviditeter och födslar. Samtidigt kan jag ändå digga dem på avstånd, de är liksom småbarnsföräldrarna jag hatar mest intensivt. Han är mer obekymrad och rätt positiv.
Din partners intressen?
Mat, djur, naturen, dricka vin, odling, musik, åka snowboard, shoppa.
Dina intressen?
Det mesta inom genusvetenskapen, samhälle/politik, musik, dricka vin, dansa, djur, åka skidor, segla.
Namn: Lembit
Kön: Kvinna
Ålder: 24
Bor: Stockholm
Bor ihop med partner: Jepp
Vem är bäst på tekniska saker i ditt förhållande?
Båda är rätt kassa, känns det som. Han är förmodligen något mer skillad på datan, men det är nog mycket för han läst nån datakurs i skolan precis *intalar mig* En gång köpte han en skrivare som han inte kunde få igång. Detta var i och för sig för att han inte pallade läsa instruktionerna. Därför använder vi min skrivare som jag får SPUNK på varje gång jag försöker använda den. Eh.
Vem är bäst på matlagning?
Ja, vem fan tror ni? Jag är alltså tillsammans med en mästerkock, no kiddin'. Men häromveckan gjorde jag i alla fall en ganska god soppa. I övrigt har jag samma övertygelse som Brasse i Fem myror är fler än fyra elefanter, det här "om man tar flera saker som är goda och blandar dem borde det bli jättegott", ni vet.
Vem lagar vardagsmaten?
Båda, han mest. Han ligger alltid steget före och kan laga nåt gott inom halvtimmen, medan jag själv efter tio minuter fortfarande stirrar stint in i skafferiet och funtar på om man kan göra något med tomatkross, havregryn och knäckebröd. Fast vi har faktiskt pratat om det där, jag tog upp att vi inte får fastna i att han hela tiden tar mer ansvar. That's not jämställdhet, you know.
Vem lagar lyxmaten?
Han skulle säkert säga, "jag mest, men vi hjälps åt". Jag säger: han.
Vem städar?
Jag vill tro att det är vi båda. Men vi gör lite olika saker. Han är nog bättre på vardagsstädandet, vilket delvis kan ha att göra med att han ibland är hemma mer under själva dagarna och alltså hinner bli mer irriterad på stöket. Men också att han är mer roddig. Jag är nog mer grundlig när vi väl gör det, älskar när allting luktar rengöringsmedel och när listerna är dammfria.
Vem sköter avloppet?
En gång fick vi stopp i duschen, då tittade jag på medan han lyfte på locket och rensade lite. Men det hade lika gärna kunnat vara jag.
Vem är bäst med bygg?
Han, solklart. Asså det är svårt att vara mer obegåvad än vad jag är på den här punkten. Han har typ hjälpt sin morfar att bygga ett hus en gång, jag fick be om hjälp var femte minut när jag skulle sätta ihop våra Billy-bokhyllor.
Vem är mest mån om att inreda?
Asså jag tror vi är lika måna, alternativt lika slappa. Båda vill ha det fint, och ibland betyder det lite olika saker. Mitt ideal är ju nåt slags retrochict Villa Villekulla, gärna med dramatiska inslag, medan han eftersträvar lite mer dämpade färger i någon slags konsekvent färgsättning och stil. Men vi är skitbra på att synka med varandra där tycker jag, dvs. vi låter den andra få ha sin smak. Och man lär sig också digga den andras smak litegran.
Vem har mest kläder?
Jag. Men det är bara för att jag typ aldrig kastat något och alltid handlat på lågpriskedjorna, a.k.a. har ett överskott på H&M-linnen à 79,90kr. Han gör regelbundna utrensningar, har massa kvalitetskläder och använder en mängd skor och jackor per säsong.
Vem tjänar mest?
Han. Jag har bara jobbat i en månad, mind you.
Vem tar oftast initiativ till sex?
Okej, känsliga läsare kan ju hoppa över den här frågan. Men båda i alla fall.
Vem vill oftast mysa?
Enda gången vi använder termen "mysa" är när vi försöker skämta grovt. I min värld (och tillika i vårt förhållande) heter det t.ex. mulla eller snuffa. Och det vill vi båda. Men jag är ju liksom The Master of Mull.
Vem ringer mest?
Båda tror jag.
Vem SMS:ar mest?
Samma.
Vem festar mest?
Asså typ ingen av oss. Han går ut ibland med klassen eller jobbet, medan jag jobbar med oldie's, samtidigt som jag går ut mer efter jobbet och dricker vin med folk.
Parmiddagar?
Alltså det händer ju. Men inte så ofta.
Vem har svårast för att möta den andras vänner?
Asså på ett sätt kan man se det som dött lopp. Jag är mer "minglig", men samtidigt lättare att provocera och få sjujäkla arg. Eller bara nervös och obekväm. Han är mer lugn och tillbakadragen, men har svårt för en viss typ av folk.
Föräldrar?
Min familj inklusive min mormor dyrkar honom, och vi hänger med dem ofta. De gånger vi besökt hans familj har det gått bra och det känns om man är godkänd och omtyckt. Båda är nog väldigt nöjda med den andres familjeförhållanden.
Vem tycker bäst om barn?
Vet ej. Jag gillar bara barn när de inte skriker, inte luktar bajs och inte äter snor. Och när jag slipper tänka på allt som har att göra med graviditeter och födslar. Samtidigt kan jag ändå digga dem på avstånd, de är liksom småbarnsföräldrarna jag hatar mest intensivt. Han är mer obekymrad och rätt positiv.
Din partners intressen?
Mat, djur, naturen, dricka vin, odling, musik, åka snowboard, shoppa.
Dina intressen?
Det mesta inom genusvetenskapen, samhälle/politik, musik, dricka vin, dansa, djur, åka skidor, segla.
Unpretty
Hej alla (tre?) som läser min blögg. Jag är inte död. Jag andas fortfarande. Även om att jobba 9-5 typ tar kol på mig. På ca två veckor har jag knappt hunnit gå in på fejjan eller bloggläsa! Det är fan helt sjukt.
Och då ska man veta att jag brukar prioritera fb och bloggar före allt annat viktigt, förutom själva jobbet då, samt regelbundna måltider. Jag hinner liksom INGENTING. Att ha tid, lust och ork att träna, fila naglarna så de inte flikar sig, småstäda lite i troslådan så den inte blir överfull och komma ihåg att handla bröd efter jobbet blir nästintill omöjligt.
Att ha koll på alla nyöppnade uteserveringar, köpa rätt sorts sommarshorts, kunna koppla av med ett glas rosé efter jobbet, och vingla hem i sprillans nya klackar i gryningen, är än så länge endast en avlägsen dröm. Jag fattar verkligen inte. Hur gör alla andra?
För att inte fastna i den här lätt neggiga och trista diskussionen, tänkte jag stoppa här. Såhär vill jag må:
Och då ska man veta att jag brukar prioritera fb och bloggar före allt annat viktigt, förutom själva jobbet då, samt regelbundna måltider. Jag hinner liksom INGENTING. Att ha tid, lust och ork att träna, fila naglarna så de inte flikar sig, småstäda lite i troslådan så den inte blir överfull och komma ihåg att handla bröd efter jobbet blir nästintill omöjligt.
Att ha koll på alla nyöppnade uteserveringar, köpa rätt sorts sommarshorts, kunna koppla av med ett glas rosé efter jobbet, och vingla hem i sprillans nya klackar i gryningen, är än så länge endast en avlägsen dröm. Jag fattar verkligen inte. Hur gör alla andra?
För att inte fastna i den här lätt neggiga och trista diskussionen, tänkte jag stoppa här. Såhär vill jag må:
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)