tisdag 28 april 2009

Notorious

Så himla nöjd med alla musikprojekt som jag hållit på med på sistone!

1. Den s.k. Musikexposén jag har pysslat med på uppdrag av Anja. Skulle först bara göra en Spotifylista över lite pop/rock från 60-talet och frammåt. Vilket har slutat i flera listor på både Spotify och Itunes, samt en mycket ambitiös PowerPointPresentation (!). *dampbarn*

2. Låtlistan till en av årets bästa fester om två veckor. Mitt bidrag är självklart fabulöst.

3. Den brända skivan som ska bli en del av soundtracket i Berlin.

DJ Jozé is in da house!!!

P.s *packar ner de blå Saint Tropez-tajtsen i väskan* D.s

söndag 26 april 2009

Back To The Start



*försöker rycka upp mig*

lördag 25 april 2009

Berlin

Tanken på resan nästa vecka får mig i alla fall på mycket, mycket bättre humör.

torsdag 23 april 2009

My Generation

Obs! Känsliga läsare varnas

Man kan ju tro att det inte går att frambringa mer temperament ur den här arma kroppen. Men i och med att den är rätt så smärt- och tablettpåverkad i dessa dagar, nås ständigt nya nivåer av ren och skär VREDE.

Har suttit hela dagen och nästan önskat att nån ska försöka prata med mig, så jag hade kunnat säga "Vänligen tilltala mig inte, jag är mycket, mycket arg". Det gjorde såklart ingen. Kan ha berott på min minst sagt aggressiva karma.

Istället roade jag mig med att skriva listor i huvudet om vilka grejor folk gör som jag hatar mest. Ett tag kände jag allvarligt för att börja smutskasta och hänga ut folk i bloggen à la Maja Lundgren bara för att ÄNTLIGEN få lite jävla utlopp för allt idiotiskt folk säger och gör. Jag har ju publicerat fula bilder på mig själv och egenskriven töntig poesi, då borde jag i princip ha rätt att ägna mig åt lite skitsnack. Men näääää, tänker ni. Hell yeah, säger jag.

Fast jag ska inte göra det. Dock tänker jag skriva klart den där listan, kan kanske publicera den också.

I brist på annat väljer jag att klaga lite allmänt på humorvärlden i Sverige och den allmänt rådande generationsklyftan i den. Får hon verkligen uttala sig om det, tänker ni? Är hon nån form av expert på området? Finns det en risk att hon missar alla viktiga poänger i debatten? Svar: Nej, nej, ja. Samtidigt får ju Pär Ström skriva böcker om jämställdhet, så jag anser att det är fritt fram. Vänligen kasta första stenen, suckers!

Min huvudtes i klagomålet är: Vad fan är ert jävla problem? Hur svårt ska det vara att vara lite genuint rolig? Som det här så omtalade programmet "Grllad". Wtf?! Det här visar ju en gång för alla att det här snacket om att 70-talister är den ironiska generationen och att alla 80-talister inte fattar ett skit av det bara är ren och skär bull. Det visar även att man inte är självskriven komiker bara för att man har kollat på, känner nån i, eller var med i Nile City.

Såg att ämnet på nåt sånt där debattprogram med Ekdahl igår handlade om lata 80-talister. Jag hade tyckt att ämnet "Tråkiga 70-talister och deras rövslickare" hade varit ett högst lämpligt ämne (Nu kan man säkert hävda att det finns massa 80-talister som håller på med såna här dumheter också, samt en hel del 70-talister som vill kalla sig postironiska och en bunch av massa andra idiotiska generationer som därtill vill slåss om kakan, plus massa annat relevant, men det skiter jag i för tillfället. Eller jämt förresten, det är ju aldrig nån annan som strävar efter att vara nyanserad i samhällsdiskussionen, så varför skulle jag ens försöka? Om ni har frågor, googla Pär Ström, återigen).

Slutsats: Alla suger rent allmänt och är därtill SUPERTRÅKIGA! Jag är dessutom så jävla arg och provocerad så inte ens jag är lite skojig. Pissliv!

onsdag 22 april 2009

Live And Let Die

Jag skriver detta under mina 5 minuters dattatid jag har idag!*

Vad jag gör idag:

*Ligger i sängen och försöker läsa, medan jag stup i kvarten byter ställning och trasslar in mig i sladden till värmedynan.

*Blöder näsblod.

*Lyssnar på mina genialiska Spotifylistor.

Rafflande va?

*Det är ett beslut taget i konsensus av Mucklan, Baltazar och Scarlet. De resonerar nämligen som så att ju mindre jag sitter vid datorn och sliter ut min rygg, desto fortare kommer jag också tillfriskna från mitt invalidtillstånd och lämna sängen, som är deras tillhåll. Det hela är alltså en långsiktig lösning, har de förklarat för mig.

måndag 20 april 2009

You Keep Me Hangin' On

Som min lågstadiefröken alltid brukade säga: En bild kan säga mer än tusen ord.

torsdag 16 april 2009

Nan You're A Window Shopper

Torsdagsnyheter på sjukdomsbloggen!

Om Lembit vore ett läkemedel, vore hon Microlax (källa: Fejjan). Detta för att hon är inträngande och uppmjukande.

Annars så är modeförebilderna den här veckan:







Läckert!

söndag 12 april 2009

More Than This

Vill ju inte vara en sån där brud som lägger upp bilder på massa djur och ba "kolla va GÖLLIG!" men jag säger som Klara: jag tänker alltid på djur. Vilka jag vill ha, vad de gör. Och min faiblesse för marsvin är ju skyhigh asså.

Fast sånt här tycker jag är lite elakt:



Den ba *tutar INTE*

lördag 11 april 2009

Everybody's Someone's Fool

Hej alla barn!

Dagens topic: Oldies' musik. Alltså, sådant som brukar kallas för vinyl och härstammar från 50- och 60-talen.

(Jag vet att det här inte är en musikblogg, det är ju en pseudosjukdomsblogg med inslag av fascistoida gosedjur, men jag är frisk och gosedjuren kollar på Kitchen Nightmares på tv så jag får roa mig annat)

Så himla bra ere i alla fall! Lyssnar man på oldiesar i bakgrunden blir man på alldeles utmärkt rockabillyhumör. Men lyssnar man lite på texterna märker man genialiteten. Många handlar om väldigt olycklig och obesvarad kärlek, vilket är så himla spännande för musikarrangemanget är ju annars så glatt och peppigt. Låtarna kan också handla om helt andra saker, typ att man ska gå och lyssna på en gitarrspelande trubadur, eller har skaffat en viss sorts mönstrad beachoutfit. En beskärd del av låtutbudet kretsar även kring dans.

Hur kan man inte älska det?! Har någon doktorerat på det här vill jag veta vem, tack!

Update: Vin i påskmustflaskan! *good times*

torsdag 9 april 2009

Stay The Night

För någon vecka sedan var jag med i en tävling där man kunde vinna andra säsongen av Mia och Klara på dvd. Det känns ärligt talat som en av de mest konstruktiva grejorna jag gjort på länge. Det var som man önskar att livet vore lite mer; det gick rätt fort, man siktade mot ett uttalat och fint mål, man fick tydliga instruktioner hur man skulle göra och man var motiverad under tiden. Lite lame tänker ni att likna livet med en dvd-tävling. Jovars. Men just nu är det på den nivån vi är.

Min motivering till varför just jag skulle vinna dvd:n var typ att berätta att de tagit över mitt liv, vokabulär och sätt att förhålla mig till omvärlden. Inte så pjåkigt må jag säga ändå.

Grejen är att jag är högst allvarlig när jag säger så. Och det är inte bara det här att jag och alla mina vänner som jag tvingat låna första säsongen av mig älskar att prata om dem och som dem (fortfarande, men ändock i lite mindre skala). Det är också att jag snackar som Mia och Klaras alteregon med Baltazar när jag är ensam hemma, eller tilltalar främmande folk på spårvagnen med Vivekarösten. Hade jag kunnat låta som Tabita hade det varit min dialekt numera liksom. Eller Gulletussans *MAMI O SANDRI!*

Och idag när jag blev räckt en pytts med färg på jobbet så sa jag spontant BRAAAAA *görel*

Nivån, som sagt.

tisdag 7 april 2009

Moody River

Ännu en gång gör livet och google mig beskviken. Jag bildgooglade "Jag är så jävla förbannad" och fick upp bilder på Carolina Gynning när hon mest med lite god vilja såg trött ut. DUGER INTE!!!

Jag är så jävla förbannad just nu! En besvikelse mitt i misären är dessutom att en av mina två skålar föll i golvet och gick i tusen bitar (ja, det var faktiskt så många, hoppas jag missade en skärva som nån i mitt kök kan få i foten) och att jag inte gjorde det med flit. Funtade allvarligt på att kasta den andra också i golvet efter det. Men vad ska jag då äta på? undrar vän av ordning.

Ja precis?! Direkt på vårt hepatit-C-golv kanske? YUMMIE! Skita i att laga och äta mat och inta näring intravenöst istället? Känns ju ungefär lika njutbart som alla andra alternativ i livet just nu. Så. jävla. arg!

BAJS!!!

söndag 5 april 2009

This Is Hardcore

Asså LYCKAN!

* Mängden ost jag har förtärt i och med mina två besök den senaste veckan. OOOOST!

* Ballongerna i mitt rum. Nu ser det ännu mer ut som ett enda stort barnkalas!

* Jag är ägare av en lackklänning.

*High on life*

onsdag 1 april 2009

Good Times Bad Times

Älskar reklambudskap. Älskar.

Krämreklam riktad till män: Några snubbar med blåa skjortor stryker lite kräm med en bred och lite hårig hand över sin kantiga haka och ler självsäkert i en spegel. Sloganen är: Vad män vill ha.

Flaskvattenreklam riktad till ? (troligtvis kvinnor): En businesskvinna står inför ett långbord med massa businessgubbar och råkar slänga sina röda stringtrosor som hon har i väskan tvärs över bordet på sin typ chef. Sen dricker hon flaskvatten som gör att tiden skruvas tillbaka så att hon istället tappar trosorna på sin lite reklamhunkiga manliga kollega, som ger henne dem så hon kan lite chict kan sätta upp håret med dem.

Liksom dumförklaring på multidimensionella nivåer.

Update: Har jag börjat gilla Peter Siepen?!?!