Knock 'Em Out

Tillåt mig utropa Eureka! Jag har kommit på varför jag inte behöver skriva klart min tenta, eller fortsätta min akademiska bana överhuvudtaget, men hur jag ändå kan bli fett rik och creddig. Beviset finns på kultursidorna i dagens SvD.

Formeln för evig lycka och stålar på kontot kombinerat med absolut noll anstränging är: Ge ut dina dagboksanteckningar på nåt schysst bokförlag, där du namedroppar ett antal inflytelserika personer och framförallt; snackar obeskrivligt mycket skit om dem. Simple as that, I promise. Lars Norén har just gjort det, på 1680 myshärliga sidor, och det är ju årets jävla kulturhändelse. Och det är ju bara april hörni!

Känn absolut inga hämningar! Skriv om dina hemorrojder, obekväma samlagsställningar, begär efter hallonmuffins eller bara dina tio minuter i bankomatskön. Everything goes! som vi säger i branschen. Och känn nu inte att bara för att du inte är Lars Norén, så kan du inte ge ut en bok. Inte så många är ju Lars Norén, trots allt. Känn istället: Vi sitter ju alla i samma oh-life-is-bittersweet-båt!

Liten brasklapp lämnas dock: Vissa personer har försökt att ge ut en bok av liknande slag, t.ex. Maja Lundgren och Linda Skugge. Det gick dock åt pipsvängen med alltihopa. De bajsnödiga recensionerna i SvD som avslutas "Vid en gotländsk, japaniserad trädgård?" var icke-existerande. Det finns naturligtvis ingen rimlig förklaring till det här. Alls.

Så, what are you waiting for? Mot ett pluggfritt liv, rikedom och berömelse!

Working Class Hero

Jag tog mig en söndagspromenad till thaitakeawayen för ett tag sedan, och gissa vad jag fick se.

En gubbe stod i blåa hängselbyxor och högg ved! Mitt på ljusan dag. Mitt bland folket. Jag stirrade såklart ut honom, hans hängselbyxor var ju så himla läckra. Han grymtade lite. Då tittade jag bort men på vägen tillbaka lurpassade jag på honom i buskarna. Då torkade han pannan med en röd näsduk! Ack, ljuva värld känner jag i stunder som dessa. Arbetarna i Göteborg vilar aldrig!

Hey Ya

Apropå språk och typ lite annat: Ni vet att man säger att svenskan är ett "fattigt" språk. Vi har ju inte över tjugo synonymer för snö och så vimlar svenskan av massa jobbiga återvändsgränder som "ett räDD lejon" etc. På det stora hela: hade svenskan varit en elev svenska grundskolan skulle den ha fått en hjälplärare.

Okej. I samma veva som man klagar lite på svenskan brukar man hylla andra språk världen över. T.ex. som engelskan, de har ju massa synonymer (som ingen jäkel använder längre men ändå) och sedan om man som svensk sjunger på engelska håller man sig mer distansierad till texten (se typ massa random intervjuer med massa svenska artister, typ Laleh och Kent har jag läst om). Men nu undrar jag: gäller det här även för folk som är engelskspråkiga? Blir de också mer distansierade till det de sjunger om texten är på engelska? Förstår de ens vad de sjunger ibland? Jag kan inte hjälpa att jag tvivlar.

Ett enligt mig talande exempel är låten "Thong" av typ Sisqou eller vad han hette. På svenska hade den förmodligen lyckats mindre bra på topplistan. Samtidigt så blev den förmodligen en hit på topplistor i engelskspråkiga länder. Det får mig att misstänka att även om svenskan är ett fattigt språk, är engelskan inte mycket bättre. Alternativt att språket är bättre men folket som talar det är lite, lite dumma i bollen ("String string string string string string" liksom). Och det är ju bara några miljoner som gör det så hey, varför wina tänker ni. Jag bara säger. Alla som talar engelska behöver kanske hjälplärare?

Nu vill jag se ert sämsta beteende! Låna mig lite socker! Jag är er granne!

Kill Yourself

Godmorgon världen (när jag skrev det råkade jag skriva "värken" istället. jag var på väg att lägga ner alltihop tills jag kom på att det förmodligen inte var ett tecken från den gud jag inte tror på att jag inte borde hälsa på världen. när jag nu skrev det för en andra gång höll det på att bli "värken" igen, så nu vet jag varken ut eller in. blogga eller inte. vad gör man i sådana här lägen? singlar slant? allt jag hittade när jag letade efter en slant att singla var en 2 eurocentare, och jag väljer att tolka det som att något väldigt hemskt kan hända om jag fortsätter detta olycksamma resonemang. nu blev allt mycket jobbigt.)

Because

Jag ville ha ägg och jag fick Årets Bästa Råd:

subject: DIN MAMMA
bosse. sluta stressa fram när jag hatchar äggisar till dig. det kommer bara resultera i (som richard swart skulle ha sagt serbiskt) trots. det vill säga att får du Din Mamma i ett ägg. i framtiden bör du komma ihåg att ägg är gåvor som man inte bestämmer över. det är ägget som hittar dig, inte tvärt om. precis som med utbildning, gud, bostadsrätter samt drömprinsen är det kontraproduktivt att leta, tjata, sträva, söka, eller på annat sätt anstränga sig för att uppnå ett hatchande ägg. väl mött /kaninisen

Hippy Hippy Shake

People, idag hände ett mirakel!

Jag lagade bönbiffar!
Så himla tufft. Det har jag aldrig gjort förrut.
Jag hade dessutom den förnämliga kryddan muskot i dem. MUSKOT!
Gotta love!
Och det bästa med det här var att mina två, absoluta favoritredskap i köket användes!
SAMTIDIGT!
(morteln och mixern reds anm.)

HALLELULJA!

Obladi Oblada

6 saker jag först funtade på att blogga om men sedan av x anledning ändrade mig:

*Min intervju med en jämställdhetsperson på kommunen. Sedan kom jag på att det inte hade genererat ens ett skämt.

*Mitt stökiga rum trots att jag städade i förrgår. Lite väl förutsägbart kanske.

*Ett ironiskt inlägg om något utav alla fenomen kring SGS existens. T.ex. hur min felanmälan kommer behandlas. Kändes så jobbigt bara.

*Min ofantliga glädje över att ha lyckats ladda ner Across The Universe-soundtracket på bajsLimeWire. Men den kan man ju notera på last.fm.

*Alla mina svamligheter jag fick ur mig under utgången i lördagsnatt. Men de kommer jag ju inte ihåg. Och de var säkert mest tragikkomiska i vanlig ordning.

*Ett elakt inlägg om något jag ogillar starkt hos den dumma massan. Men det fanns för mycket att välja emellan.

All The Way Down

De flesta människor slösar bort sina liv på onödigheter. I synnerhet på söndagar, då medelstudentsvensson pillar sig i naveln, har ångest och zappar på tv:n. Inte jag: jag äter två olika sorters pytt i panna. En vanlig oxpytt och en i gräddstuvning.

Gud. Jag behöver skaffa mig ett liv.