Good Vibrations

Day 03 – Your parents

Mina föräldrar. Alltså, jag hade typ kunna skriva en mindre uppsats om dem, men det ska jag inte utsätta någon för nu. Mina päron brukar ibland liknas vid Mrs och Mr Cohen i O.C, då de lever i en stor villa ute i ett område som är sådär lite fancypancy och då de båda två lyckas med konststycket att vara två generösa och kärleksfulla individer while doing it. Jag tycker det är en rätt härlig liknelse, om man bortser från det faktum att Sandy och Kirstens personligheter absolut inte stämmer överens med mina pärons.

Mammas och pappas respektive bakgrund går att urskönja ur denna dialogen de hade för några år sedan:

Mamma: *berättar anekdoter om sin glada ungdoms dar* Och sen åkte jag och Dessie på en resa till Alperna! Vi åkte i jeans i backen och hade stora vantar, det såg ju helt sjukt ut men vi var ASSNYGGA! Vi gjorde mycket sådant, inte för att vi alltid hade det så fett alltså, men vi satsade på skidåkningen...
Pappa: *eftertänksam* Ja, så såg inte riktigt min vardag i den åldern ut direkt...
Mamma: Hur såg den ut då?
Pappa: Tja, jag rodde väl ut i en eka. Metade lite. Och sedan rodde jag hem igen.

Personligen tror jag att här även är ett skäl till varför de fortfarande är happily married. De är sjukt olika och har rätt olika bakgrund, men någonstans hade de såklart en gemensam värderingsbas att stå på. Exakt vad det är vet de nog bättre själva, men för mig är dem en enhet som står för trygghet, kärlek och total galenskap. Och liksom jag menar inte att allt är så jävla präktigt härligt hela tiden, kom igen, jag är också svensk och gillar att dra Norén-skämt om dysfunktionella familjer. Men ni vet, vi är alla wackos och it takes a fool to remain sane etc.

I övrigt har Mamma alltid moderna och tuffa kläder, hatar dansband och går fram igenom livet som en pansarvagn (i leopardmönster då, förstås). När jag kom hem i lågstadiet gråtandes efter att ha blivit slagen av killarna i klassen sa hon "Men slå tillbaka!" (vilket jag gör än idag). Mamma skrattar jätteofta. Pappa är mer lugn i sinnet och trivs som bäst i slitna shorts och en urtvättad t-shirt. Han är den man ringer i hysteri och får hjälp av anytime. Han är familjens bästa lyssnare och blir glad när han får spela gitarr och sjunga visor om havet och Stockholm förr i tiden.

Oavsett vem som fyller år, konfirmerar sig eller tar studenten måste mina päron och jag och syrran alltid göra en show där vi sjunger och dansar i peruker. Som en naturlig följd av detta har Mamma och Pappa ett soundsystem med mick och mixerbord hemma. Det första Mamma sa efter att hon påmint mig om att Mormor fyller år om några veckor var: DU MÅSTE KÖPA EN NY PERUK! Förutom skidåkning (som numera är deras gemensamma intresse) älskar de att segla. I somras fick jag minst 4 mms från dem när de seglade över havet och tog hand om en trött duva, som de döpte och utfodrade i en vecka. Mamma älskar även alla stadsduvor efter det och i våras när päronen var tvungna att hugga ner ett skadat träd på tomten var de jätteledsna i två dagar.

Mamma identifierar sig jättemycket med en katt så när vi pratar med varandra i familjen brukar vi ganska ofta mjaoa eller fräsa. Framförallt när vi säger hejdå, ba hejdå mullis, mjao mjao! Allting som går att döpa och sätta ändelsen -is på är välkommet i vår familj. T.ex. den trötta duvan fick namnet "Duvis". När jag var liten och skulle lära mig säga pannkakor av fröknarna på dagis sa pappa att om man inte vill säga "PANNkakor" utan "PANGkakor" går det lika bra, för fröknarna hör ändå ingen skillnad.

När man umgås med mina föräldrar får man alltid jättemycket god mat, uppassning och massa uppmärksamhet. Ibland när jag berättar saker på familjemiddagar brukar Pappa klucka glatt och säga "det var en rolig iakktagelse". Mamma brukar säga "Jag älskar att du är så bitter".