The Great Pretender

Samtal mellan Lembit och Baltazar onsdag 9/1 21.17.

L: Men asså gud Baltazar, jag blir så himla trött på människor! Nu är det nån som skriver nåt puckat på insändarsidan i tidningen igen, man ba please come on.
B: Tyst jag tittar på tv.
L: Oh shit, sedan alla jag tvingades stöta ihop med på bibblan idag, man undrar seriöst om folk anstränger sig för att se så motbjudande ut som de gör!
B: Undrar om de tänker så om dig?
L: Vad sa du? Va? Jaja, jag slipper ju åka SJtåg på ett tag i alla fall, praise the lord för det. Boskapsdjur, det är vad folk är mest.
B: Hur lätt tror du det är att vara av marin art i sådana sammanhang?
L: Vad snackar du om? Ska du marinera nåt? Ja, gör det, lite mat vore gott. Gud, varför kan inte folk bara sluta säppa och börja passa upp på mig. Det tycker jag känns rimligt.
B: Tur att du är så trevlig då Lembit.
L: Jag vet. My god vad jag jämt är najs.
B: Måste du snacka som en jävla förvuxen fjortonåring med ameriansk-high-school-film-komplex hela tiden?
L: Jag hör inte, jag borstar tänderna ser du väl. Nåväl, det var väl inget viktigt. Vi borde gå och lägga oss nu.
B: Ska bara kolla börsen på nätet.
L: Get your ass here ditt lilla sjölejon!
B: Förresten, det är en sak jag kanske borde berätta för dig...
L: Vad? Har dina aktier gått upp?
B: Finns ingen anledning att håna. Nä, det är nämligen så att jag har ljugit lite för dig. Vet inte varför egentligen. Var väl mest i säkerhetssyfte, men jag kan väl lika gärna avslöja det nu.
L: Ut med språket! Har du en annan Lembit?
B: Jösses nej, det skulle jag aldrig orka. Nä, det är så att jag inte är ett sjölejon egentligen. Jag är en manat.
L: WHAT?!
B: Hejsvejs, jag tar bara en liten simtur runt kvarteret.
L: BALTAZAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAR!