Dallas Theme

6 saker som jag måste skriva annars måste jag plugga och jag orkar verkligen inte det är så himla synd om mig så nu måste jag komma på en lista as we go och det får helt enkelt handla om random saker:

*Om kaffe hade varit knark, hade jag ta mig sjutton varit drogliberal. jag har varit trött i flera dagar. först provade jag att sova. det funkade inte. sedan åt jag lite bättre. funkade inte heller. därefter försökte jag träna för att få lite sprudlande energi. funkade sämst, för jag höll på att dö. sedan drack jag en halv kanna svart kaffe och nu sitter jag här och är stissig. ineffektiv som fan, men hallå jag lever och mina pupiller är helt underbart stora.

*Igår fick jag flera dagar försent reda på den lilla kiss-och-bajs-olyckan på den kristna skolan i Göteborg. snälla, kan ingen göra en musikal på det hela?

*Jag drömde att jag var tvungen att amputera högra armen. säkert bara för att jag skar mig i fingret härom kvällen. t.o.m. i sömnen är man en drama queen liksom.

*I drömlexikonet står det att amputation symboliserar en förlust av vad lemmen representerar. det ger ju frågan: vad betyder min högra arm?

*Jag ska på arbetsintervju idag, busy busy busy that's me. fett serri. jag ska nog ha min chaneldräkt dagen till ära.

*Phew, klarade mig till sista punkten. det enda jag har att tillägga är att jag har Dallas signaturmelodi på huvudet och att jag sjungit den förmodligen trettiosju gånger under tiden jag skrivit det här.

My Cool

6 saker som känns sjukt aktuellt just nu:

*Syrran kommer och hälsar på om en vecka!

*Nic Schröder kallar sin sommarplåga "Hej hej Monica" för gammal ost. Ahhh, hämnd at last.

*Förnamnet Paprika.

*Min mogenhet, vilken kommer manifesteras på torsdag själv då jag helt själv och ensam ska gå på bio. Det är väl inte så tragiskt, utan fett creddigt?

*Nic Schröders frisyr.

*Att sluta logga in på facebook eller skriva meningslösa blogginlägg så fort jag sätter mig vid datorn och ska plugga.

Sång Om Ingenting

6 saker som jag rentutav avskyr när bloggare gör, och som jag själv gör/gjort/planerar att göra inom kort:

*Missbrukar svensk grammatik å det grövsta.

*Skriver talspråk. Så obildat. Liksom.

*Tar sig själva på stort allvar och kastar ur sig försök till poetiska tänkvärdheter, politiska slagord eller dylika pretto-saker.

*Skriver ett inlägg och avslutar med "Vad tycker DU om det här egentligen?". Please, så billigt sätt att få folk som egentligen inte gillar din blogg att kommentera.

*Försöker på något sätt matcha titeln med inlägget.

*Gör allt ovanstående men som ändå har sjukt många läsare, massa vänner på facebook och självaktning.

Okej. Vad tycker DU om det här egentligen???

Conquest

Då och då hamnar även jag i små svackor (läs: enorma identitetskriser) då jag närmar mig livets stora frågor. Vad är meningen med det hela? Vad betyder evigheten? Åt jag verkligen upp de sista nudlarna? osv. En av dessa frågor jag tampas med är också: Borde jag nischa min blogg annorlunda? (läs: borde jag nischa den överhuvudtaget och inte bara skriva massa trams?)

Jag kommer dock fram till samma oundvikliga svar varje gång. Nej. Först och främst finns det en alltför trogen och intresserad läsarkrets därute, som inte vill något annat än att ta del av mina fjanterier. Jag skulle ju kunna mode- eller kulturblogga. Ta kort på mig själv i leggings och skärp köpta på Myrorna. Recensera obskyra utställningar ute i Göteborgs utkanter. Eller så. Fast jag tror att det skulle skapa problem. Inte för att vara den som är den, men jag tror helt enkelt att jag skulle utkonkurrera alla andra som håller på med sådana viktiga saker; jag har ju så oerhört mycket viktigt att komma med menar jag. Och det skulle ju inte vara så kul för alla andra som försöker hanka sig fram i sitt bloggande.

Politikblogga hade ju också varit ett alternativ. Jag tror dock inte att världen är redo för mina djupgående analyser än. Jag blir arg minst tio gånger om dagen över saker jag hör, läser och ser. T.ex. över att hjärnforskaren Annica Dahlström var på tv när jag skulle äta en helt fantastiskt god lunch (läs: grönsallad med tomat, mozzarella och pesto) och cementerade en rätt kass världsordning. Eller över Jambas reklam på MTV för lättklädda brudar i mobilen (motiveringen var typ:"när du vill värma dig - skaffa SexigTjej". Så genom att se på avklädda människor på mobildisplayen blir man tacksam över sina egna varma kläder och slutar frysa? EH?!). Min analys här är oerhört träffsäker och radikal. Den lyder: BAJSA PÅ ER!!!

Så, nu vet ni. Därför bloggar jag som jag gör och I know you love me just därför.

Kära vänner! hoppas ni inte legat sömnlösa efter veckans stora avslöjande om Baltazar. jag tolkar tystnaden som mycket talande och som ett uttryck för er stora chock men ändock varma engagemang. absolut inte som en hint om att Lembit borde kamma sig, skaffa ett jobb och gå i terapi för olämplig interaktion med sitt gosedjur.

med det mogna resonemanget vill jag även presentera ännu ett gosedjur. hon är en orm och är grön. Hon heter Scarlett O'Hara och kommer värma mig när vinden blåser kallt.

Good Lookin' Out

Kära läsare, här är en bild på mig när jag simmar i de sju haven. Jag är Baltazar. Baltazar Manat. Shaken, not stird.

The Great Pretender

Samtal mellan Lembit och Baltazar onsdag 9/1 21.17.

L: Men asså gud Baltazar, jag blir så himla trött på människor! Nu är det nån som skriver nåt puckat på insändarsidan i tidningen igen, man ba please come on.
B: Tyst jag tittar på tv.
L: Oh shit, sedan alla jag tvingades stöta ihop med på bibblan idag, man undrar seriöst om folk anstränger sig för att se så motbjudande ut som de gör!
B: Undrar om de tänker så om dig?
L: Vad sa du? Va? Jaja, jag slipper ju åka SJtåg på ett tag i alla fall, praise the lord för det. Boskapsdjur, det är vad folk är mest.
B: Hur lätt tror du det är att vara av marin art i sådana sammanhang?
L: Vad snackar du om? Ska du marinera nåt? Ja, gör det, lite mat vore gott. Gud, varför kan inte folk bara sluta säppa och börja passa upp på mig. Det tycker jag känns rimligt.
B: Tur att du är så trevlig då Lembit.
L: Jag vet. My god vad jag jämt är najs.
B: Måste du snacka som en jävla förvuxen fjortonåring med ameriansk-high-school-film-komplex hela tiden?
L: Jag hör inte, jag borstar tänderna ser du väl. Nåväl, det var väl inget viktigt. Vi borde gå och lägga oss nu.
B: Ska bara kolla börsen på nätet.
L: Get your ass here ditt lilla sjölejon!
B: Förresten, det är en sak jag kanske borde berätta för dig...
L: Vad? Har dina aktier gått upp?
B: Finns ingen anledning att håna. Nä, det är nämligen så att jag har ljugit lite för dig. Vet inte varför egentligen. Var väl mest i säkerhetssyfte, men jag kan väl lika gärna avslöja det nu.
L: Ut med språket! Har du en annan Lembit?
B: Jösses nej, det skulle jag aldrig orka. Nä, det är så att jag inte är ett sjölejon egentligen. Jag är en manat.
L: WHAT?!
B: Hejsvejs, jag tar bara en liten simtur runt kvarteret.
L: BALTAZAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAR!

Gimme More

Nytt år, nya vackra blogginlägg!

6 saker med hög "I so fuckin told you so"-faktor gällande de senaste veckorna:

* Zero plugg har blivit gjort.

* Mina nya blommor har avidit.

* Jag glömde hälften av alla mina viktiga saker hemma i Stockholm.

* Det ösregnade slask underifrån när jag anlände hemma i Göteborg.

* Halv-taskig-fylla-tendensen gav kraftiga utslag runt månadsskiftet och jag bröt mot två av mina nyårslöften under de tre första januaridagarna.

* Jag behöver fortfarande städa, tvätta, handla, börja plugga, styra upp träning, bli smart, snygg, avslappnad, akademiskt road och charmigt stressad. och jag kommer vänta till nästa år.