Jag vet inte om det här faller under sjukdomsbloggning, avgör själva. Men avsaknad av karaktär, är det någon slags diagnos? För jag har den. Och let me tell you it's bad. Really, really bad. Ibland drömmer jag mig bort lite och funderar på hur mitt liv skulle te sig med en sådan. Någonstans tror jag ändå att den skulle göra vissa saker mycket lättare. Att plugga inför tentan på torsdag t.ex. Eller göra matlåda till mig själv åtminstone en gång den här veckan. Eller packa upp väskorna som jag en vecka efter ankomstdatum inte rört. Hm.
Men det finns inte nåt ont som inte hat nåt gott med sig, vet ni. För att kompensera för bristen på karaktär har jag istället utvecklat andra talanger och färdigheter. T.ex. har jag en fantastisk förmåga att skjuta upp det jag bör göra med andra saker (t.ex. fylla min vattenflaska, rita med färgglada pennor i anteckningsblocket, logga in på fejjan), och få det att se ut som att jag faktiskt gör nåt lagom viktigt ("Ja hej igen. Gud, nu ser det nog ut som jag alltid står här vid dattorna på KTB...hehe men asså jag typ har lite mejl och så...ja, jag är inne på facebook. Men de har mejl.") Eller det kanske det inte gör, men jag lurar nästan mig själv i alla fall. Jättesmart.
Sen är jag även väldigt flexibel. Även om jag länge planerat och sagt till alla att jag ska göra en viss sak (t.ex. gå hem och städa, tvätta och packa upp alla saker och sen ta det lugnt och vakna pigg nästa dag), är jag absolut inte den som är den. Nä, om nån sen föreslår annat att göra (t.ex. dricka en öl som sen blir flera öl) kan jag lätt anpassa mig till den nyuppkomna informationen. Så ni hör. Jag är egentligen en underbar människa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar