19th Nervous Breakdown

Jag bildgooglade "Nu åker vi!" och fick upp en biskvi.

Tyvärr kunde jag inte lägga upp den. Lite av ett aniklimax.

Nåväl, nu åker vi!!!

Let It Snow (again)

Istället för att plugga det sista och vika min tvätt levererar jag lite mer sköna winterwonderlandpics (som vi säger). Så här är en bild på några skidåkare från Göteborgsposten.

Let It Snow

Snart är det dags.


Jag och Anja (typ).

Who You Callin' A Bitch

Hallå, går hela livet i repris eller? Idag när jag kom upp i köket luktade det, återigen, en blandning mellan lik och bajs. Som under hela första året här i ghettot.

Och nu satte jag på tv:n och så går den där störiga intervjun om jämställdhet med nån brud och han Lindströmsnubben (varav en av frågeställningarna är "Är män bättre på meningslös forskning?" och Lindström identifierar sig. *HERRE-JÄVLA-GUD MEN DÖ NÅN GÅNG*).

Och på torsdag är det tenta på liberalism och realism.

Känns så 2006/2007/2008.

Vad ska mer hända (igen)?

p.s Kom just på: för några veckor sedan köpte jag en kjol i samma mönster som mina bästa badbrallor från jag var liten. Skrämmande. d.s

Gått Mig I Blodet

Hej alla glada (She did it again! HAHAHAHA)

Snart är jag tant! Jepp. En ny grej jag börjat med är hjärtklappning. Lite sådär lagom obehagligt. Snart behöver jag väl kateter. I det här fallet tror jag dock att jag hittat en lämplig åtgärd för symptomet. Jag kallar interventionen "Drick inte hela tiden starkt giftkaffe ur min blå termos". Nä, jag ska börja ta pauser ibland.

Bra va?!

Everybody Gets What They Deserve

Jag vet inte om det här faller under sjukdomsbloggning, avgör själva. Men avsaknad av karaktär, är det någon slags diagnos? För jag har den. Och let me tell you it's bad. Really, really bad. Ibland drömmer jag mig bort lite och funderar på hur mitt liv skulle te sig med en sådan. Någonstans tror jag ändå att den skulle göra vissa saker mycket lättare. Att plugga inför tentan på torsdag t.ex. Eller göra matlåda till mig själv åtminstone en gång den här veckan. Eller packa upp väskorna som jag en vecka efter ankomstdatum inte rört. Hm.

Men det finns inte nåt ont som inte hat nåt gott med sig, vet ni. För att kompensera för bristen på karaktär har jag istället utvecklat andra talanger och färdigheter. T.ex. har jag en fantastisk förmåga att skjuta upp det jag bör göra med andra saker (t.ex. fylla min vattenflaska, rita med färgglada pennor i anteckningsblocket, logga in på fejjan), och få det att se ut som att jag faktiskt gör nåt lagom viktigt ("Ja hej igen. Gud, nu ser det nog ut som jag alltid står här vid dattorna på KTB...hehe men asså jag typ har lite mejl och så...ja, jag är inne på facebook. Men de har mejl.") Eller det kanske det inte gör, men jag lurar nästan mig själv i alla fall. Jättesmart.

Sen är jag även väldigt flexibel. Även om jag länge planerat och sagt till alla att jag ska göra en viss sak (t.ex. gå hem och städa, tvätta och packa upp alla saker och sen ta det lugnt och vakna pigg nästa dag), är jag absolut inte den som är den. Nä, om nån sen föreslår annat att göra (t.ex. dricka en öl som sen blir flera öl) kan jag lätt anpassa mig till den nyuppkomna informationen. Så ni hör. Jag är egentligen en underbar människa.

Förr Eller Senare

En störig grej är ju annars de där meddelanden man får i tid och otid om att nån form av oangelägenhet cpar upp ens liv typ rätt rejält, som sen också gärna avslutas "Tack för din förståelse/ditt tålamod".

Bara så vi är på det klara med varandra: JAG HAR INGEN JÄVLA FÖRSTÅELSE ELLER NÅGOT TÅLAMOD.

So Fresh So Clean

Idag firar vi att det var drygt ett år sedan Scarlet kom till oss. Såhär skojigt var det då: