Okej, nu var det slut på det lilla roliga. Inga fler skojiga drömmar om bonustrosor eller elefanter som pratar om salamandrar, nej nej. Nu är det feberstressdrömmar som gäller. Jag är nämligen stressad. Och febrig (ibland). Buhuuuuu.
Det här betyder alltså att det är fruktansvärt synd om mig. Och jag beter mig sålunda därefter. Man vågar nog framhålla att jag gnäller och vill påvisa min smärta lika mycket som man påstår att karlar gör när de är förkylda. Så fort jag får chansen alltså. Nu har familjen lämnat boet (kanske för att slippa mitt winande, vad vet jag), jag har ringt alla jag känner och loppet för att wina lite till kändes rätt kört. Så kom jag på att jag kunde blogga om det. Vilken lycka!
Dessutom jobbar jag och Stockholm har blivit kallt! Blääää.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hmmm en orup-referens, nu börjar jag bli lite orolig för dig kära vän.
Skicka en kommentar