Okej, nu har Beo satt upp en lapp där det står: "Hellre en villaägare i handen än tio lattefolk i skogen"
Han är SÅ min nya IDOL!!!
måndag 24 maj 2010
onsdag 19 maj 2010
I'm Still Standing
Iband får jag frågan av mina kompisar som pluggar: Guuud, hur orkar du jobba? Det är en högst vanlig fråga i pluggkretsar, jag har själv ställt den otaliga gånger till knegande folk.
Min direkta reaktion är oftast: Jag har inget val. Jobbar man heltid, är man följaktligen på jobbet hela dagen. Börjar man 8, ser man till att vara där då. Om det innebär att man måste gå upp 6, gör man det. Om det innebär att man måste lägga sig runt 10 varje kväll, gör man det.
Bra dagar tänker jag: För att det är så himla kul! Trots att man kanske var mer flexi när man pluggade, och trots att det känns som att man får mindre tid över för playtime, är det overall så himla värt det.
Ibland (och idag) tänker jag: Jag orkar faktiskt inte riktigt. Det gör jag inte. Men det är inte jobbets fel, det är pluggets. Eller, det är väl mitt eget fel, då jag fortfarande har en del skolgöra att slutföra innan jag helt och rent kan definiera mig som en "praktiker". Det gör att jag för närvarande dubbelarbetar lite, och har minimalt lite ledig tid.
Men buhu, liksom. Jag har i alla fall ett jobb i några månader till. Så jag tänker I'm still standing och försöker visualisera mig själv såhär:
Min direkta reaktion är oftast: Jag har inget val. Jobbar man heltid, är man följaktligen på jobbet hela dagen. Börjar man 8, ser man till att vara där då. Om det innebär att man måste gå upp 6, gör man det. Om det innebär att man måste lägga sig runt 10 varje kväll, gör man det.
Bra dagar tänker jag: För att det är så himla kul! Trots att man kanske var mer flexi när man pluggade, och trots att det känns som att man får mindre tid över för playtime, är det overall så himla värt det.
Ibland (och idag) tänker jag: Jag orkar faktiskt inte riktigt. Det gör jag inte. Men det är inte jobbets fel, det är pluggets. Eller, det är väl mitt eget fel, då jag fortfarande har en del skolgöra att slutföra innan jag helt och rent kan definiera mig som en "praktiker". Det gör att jag för närvarande dubbelarbetar lite, och har minimalt lite ledig tid.
Men buhu, liksom. Jag har i alla fall ett jobb i några månader till. Så jag tänker I'm still standing och försöker visualisera mig själv såhär:
torsdag 13 maj 2010
When You Looking Like That
Jag har hittat en ny lyckokälla i vardagen. Det är inte nån ny tv-serie eller träning. Inte heller en ny hobby eller ett samlingsobjekt.
Det är second hand - möbel affären på gatan ner till tuben. Den drivs av en helt fantastisk människa vid ett helt fantastiskt namn: Beo. Det bästa med honom är att han aldrig har öppet. Varför? Jo, för han menar att Gud konspirerar med honom och gör så att det regnar och då kan han inte ställa ut sina korgar som är fyllda med saker à 10 kr utanför dörren. Och då vill han inte ha öppet.
Och hur vet man det? Jo, för det skriver han på lappar utanför dörren. Hela förra veckan satt en lapp uppe med handskriven text: Under förutsättning att Gud vill har jag öppet 14/5 och 15/5. Annar är det stängt. Ej regn!!! Hälsningar Beo.
Annars sitter det uppe en lapp där det står att han tar hem allt värdefullt när han går hem, så det är ingen idé att stjäla. Bredvid sin tuschpenneskrivna text har han skrivit till med bläck; Paranoid, jag?
För några veckor sedan sa A att det satt uppe en lapp med texten: Stängt pga tristess och dåligt kundflöde.
Asså jag älskar det! Här har vi en man som
1. Tror på konspirationer
2. Tycker att kunderna är till för honom och inte tvärtom
3. Verkar allmänt ilsk
Såna måste man ju embrejsa, menar jag. Tyvärr har jag alltid missat när han har öppet, i och med att jag är en hard workin' woman numera. Döm om min lycka när vi gick förbi där idag och det var öppet! 10 kr-korgarna stod prydligt placerade utanför på trottoaren, och jag kastade mig genast innanför dörren. Och där var han, Beo!
En vithårig lönnfet man med skägg som satt och kollade på tv längst in i den inrökta affären. Vår interaktion:
Jag: HEJ!!!
Beo: *vänder sig slött om* Hejhej...
Jag: *lycklig* Ja hej!
Sen kollade vi runt lite, och gick ganska snart. Man vill ju inte göra honom upprörd sådär första gången. NÖJD!!!
Update: Nu har Beo lagt i en högre växel och satt upp massa nya lappar! Först erbjöd han alla ordinarie kunder 50 % rabatt om de kommer i helgen. Sen ändrade han sig och skrev 25 % ("ps. alla tidigare erbjudanden annuleras"). Dessutom hade en av lapparna en fantastisk formulering om att Beo ibland "känner sig som en avdankad (och bitter) ica-handlare i en norrländsk avfolkningsbygd". Asså den innerliga beundran jag känner för den här människan vet snart inga gränser!
Det är second hand - möbel affären på gatan ner till tuben. Den drivs av en helt fantastisk människa vid ett helt fantastiskt namn: Beo. Det bästa med honom är att han aldrig har öppet. Varför? Jo, för han menar att Gud konspirerar med honom och gör så att det regnar och då kan han inte ställa ut sina korgar som är fyllda med saker à 10 kr utanför dörren. Och då vill han inte ha öppet.
Och hur vet man det? Jo, för det skriver han på lappar utanför dörren. Hela förra veckan satt en lapp uppe med handskriven text: Under förutsättning att Gud vill har jag öppet 14/5 och 15/5. Annar är det stängt. Ej regn!!! Hälsningar Beo.
Annars sitter det uppe en lapp där det står att han tar hem allt värdefullt när han går hem, så det är ingen idé att stjäla. Bredvid sin tuschpenneskrivna text har han skrivit till med bläck; Paranoid, jag?
För några veckor sedan sa A att det satt uppe en lapp med texten: Stängt pga tristess och dåligt kundflöde.
Asså jag älskar det! Här har vi en man som
1. Tror på konspirationer
2. Tycker att kunderna är till för honom och inte tvärtom
3. Verkar allmänt ilsk
Såna måste man ju embrejsa, menar jag. Tyvärr har jag alltid missat när han har öppet, i och med att jag är en hard workin' woman numera. Döm om min lycka när vi gick förbi där idag och det var öppet! 10 kr-korgarna stod prydligt placerade utanför på trottoaren, och jag kastade mig genast innanför dörren. Och där var han, Beo!
En vithårig lönnfet man med skägg som satt och kollade på tv längst in i den inrökta affären. Vår interaktion:
Jag: HEJ!!!
Beo: *vänder sig slött om* Hejhej...
Jag: *lycklig* Ja hej!
Sen kollade vi runt lite, och gick ganska snart. Man vill ju inte göra honom upprörd sådär första gången. NÖJD!!!
Update: Nu har Beo lagt i en högre växel och satt upp massa nya lappar! Först erbjöd han alla ordinarie kunder 50 % rabatt om de kommer i helgen. Sen ändrade han sig och skrev 25 % ("ps. alla tidigare erbjudanden annuleras"). Dessutom hade en av lapparna en fantastisk formulering om att Beo ibland "känner sig som en avdankad (och bitter) ica-handlare i en norrländsk avfolkningsbygd". Asså den innerliga beundran jag känner för den här människan vet snart inga gränser!
lördag 8 maj 2010
Paper Bag
Nu har jag alltså knegat en vecka på mitt nya jobb. Känner mig på det stora hela rätt nöjd. Inga nya Färjan-Håkan, men smygkommunister, Queenlyssnare och Maria Montazami-lovers. Var även med på firmafecken, vilken kryddades med kommentarer som "Har du varit på Golden Hits?" och "Jag tycker Takida gör djup musik" och dansande till Y.M.C.A innan klockan slagit 22.
Kollar på VH1 och de kör nån grej med låtar från 90-talet. En kvinna dansar just nu i nåt som ser ut som en blöja. Ärligt, vad hände med genialiteten?
Köpte ljusblå mascara idag. Är ej säker på vad jag ska göra med den.
Kollar på VH1 och de kör nån grej med låtar från 90-talet. En kvinna dansar just nu i nåt som ser ut som en blöja. Ärligt, vad hände med genialiteten?
Köpte ljusblå mascara idag. Är ej säker på vad jag ska göra med den.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)