Wake Up And Smell The Coffee

Okej kom nyss till jobbet. Råkade sätta mig mittemot ett sånt där "gulligt par" på tuben, och ba NEJ DÖDA MIG. Pallar ej med söta små kindben och "mys" på offentlig plats.

Men så öppnade de munnen, och det visade sig att de var norska! Gud. Vilken upplevelse. Hela vagnen satt dödstyst och hade sedvanlig ångest. Utom norrbaggarna. De satt och småpratade om bra filmer de sett, spelningar de ska gå på snart och avbröt ibland diskussionen med att fnissa åt något i tidningen. Allting var morsomt! (enligt engelsk översättning typ "lovely").

Sen gick en hund på som började överrösta alla med sitt gnyande. Då blev norrisarna lite oroliga. Sen gick jag av.

Hot N' Cold

Idag pratade jag lite med K, hon ba "jag pluggar psykosocial hälsa på jobbet nu och tänker på dig". Fint ändå att man har vänner som tänker på en lite.

Buuuuuu vad jag låter gnällig då, men det FÅR jag för jag ska snart ha mens *drar pms-kortet*

Lyssnar för övrigt på Idol-Tove på Spottan. Och det var alltså dagens nyhet.

Gimme Shelter

Nackdelar med att bo i Bromma:

En Mami och hennes två kids diskuterar, troligtvis om julens önskelista

Lillkille: Mamma, jag vill ha studsbollar!
Mami: Men Alfred, kan du inte önska dig saker du inte har redan?
Lillkillen Alfred: Men jag vill ha fler! Jag samlar faktiskt på studsbollar.
Mami: Det är bättre att samla på pengar.
Lilltjejen: *beskäftig röst* AAAA DET ÄR BÄTTRE ATT SAMLA PÅ PENGAR!

Ugly

Det fina med att jobba är att man dagligen träffar människor som ger ens jobb existensberättigande.

Idag tror jag minsann att jag samtalade med en sån här:


(Nanna Johansson, fulheten.com).

Raise Your Glass

Två insikter:

* Det räcker inte med två dagars helg. Alls.

* Pink har numera kvalificerat sig från Guilty Pleasure-listan till Pk-partylistan.

Dancing On My Own

Fan vad jag är jobbig att leva med. Värsta aset.

Men nu är jag röd igen!!!!!

One, Two Step

Kära läsare. Jag har inte övergett er. Jag är alldeles för underhållen av mig själv dessutom för att lägga ner den här bloggen än på ett tag i alla fall.

Idag när jag gick till tuben tänkte jag på den gången när jag gick i lågstadiet och ville vara med i tv och skickade in min teckning till Bollibompa. Jag förstod att det krävde något extra för att få Bolibompa-Johan eller Bolibompa-Karin att visa upp just min teckning, så jag gjorde givetvis en som jag visste att de inte kunde motstå. Jag tejpade ihop två papper och klippte små luckor i det främre bladet så det såg ut som en julkalender, och så ritade jag olika figurer i luckorna. Jag tog slut på flera av de mörkblå tuschpennorna för att kunna måla hela.

Naturligtvis gick min briljanta plan i lås. Bolibompa-Johan valde ut just min teckning bland alla andra dumma ungars teckningar. Jag hade däremot inte räknat med hans mycket dåliga läskunskaper, så när han läste upp mitt namn, vilket btw stod i tydliga versaler på baksidan av "kalendern", sa han fel namn! Jag satt i tv-soffan med grannbruden som barnvaktade mig och ba JAHA? Is this it?

Jag vet inte riktigt vad poängen var här men ni fattar.