Back Back Back

Fantastiskt moment igår när några vänner konstaterade att jag gör personbeskrivningar som kan platsa i random old school flickbok. T.ex: Hon har en pigg blick och en uppriktig uppsyn. Alla ba: Vadå BLICK?!?! Jag ba: Jomen asså...*Anne På Grönkulla_wannabe*

Sedan blev jag typ spådd igår av en av Mammas trollvänner. Sjukt kul! Jag fick bl.a. reda på att mitt uppdrag här är att inspirera och att komma med energi. Tänker givetvis se bortom ironin i det och självbelåtet tycka att det låter rimligt.

Food Is Still Hot

Jag vet inte hur ni känner, men det bästa med att resa enligt mig är när man flådar till det och bor på hotell. Hotell betyder nämligen: chans till HOTELLFRUKOST!

När jag och A var i Warszawa bodde vi på ett rätt bra ställe. Det bästa av allt var givetvis den enorma HOTELLFRUKOSTEN! Asså jag vet inte hur ni blir när ni går in i en hotellmatsal och ser en frukostbuffé torna upp sig framför er. Jag vet i alla fall hur jag blir. Jag flippar ur.

Första morgonen var värst. Jag kände hur det pirrade i mig redan när vi gick ur hissarna och sedan när vi kommit in i matsalen insåg jag läget. Det fanns MASSA mat; bröd av alla dess slag, massvis med pålägg, olika frukter, egg och bacon, flingor och yougurt. A gick lugnt och hämtade kaffe åt oss båda, lite juice och en tallrik med lite bröd och pålägg och satte sig vid ett bord.

Jag sprang vilt mellan bufféborden, hämtade lite bröd, började ta frukt, kom på att det var bäst att ta pålägg först, gick loss på alla småskålar med olika sorters ost, gav till ett litet tjut när jag hittade sillskålen, kutade och hämtade en ny tallrik och började lassa upp den rinniga äggröran och råkade lägga croissinten i den så den blev alldeles mosig, hittade ingen bra ny men tog en polsk kaka istället. Sedan satt jag och frossade i tio minuter från fyra olika sorters tallrikar, medan A sansat åt från sin enda. Jag var naturligtvis tvungen att kasta i mig maten så jag inte skulle hinna känna mättnadskänslan.

Min tanke vid sådana här tillfällen är lite som Rudolfs i Sunes Jul ni vet: ät så mycket ni kan barn! Och dessutom: försök äta sådant som ni inte vanligtvis äter, särskilt om det är lite lyxigt.

Döm av min förvåning när A liksom prioriterar att knapra på såna där små rynkiga minigurkor ni vet, och avslutar frukosten med ett äpple. Ett ÄPPLE!
Jag ba: Men vad GÖR du?!?!?! Varför äter du det DÄR?
A ba: För att det är fräscht! *sneglar på mina fyra slabbiga tallrikar med sill, ägg, pastej och bacon*

Sen fick jag ledas upp till hotellrummet.

Nothing Compares 2 You

Jag och A käkade här i lördags. Det var en av alla de oförglömliga upplevelser vi hade i helgen, för att låta som en Ving-katalog. Men ändå. Pöss

Don't Fucking Tell Me What To Do

Det är planeringsdagar på jobbet två dagar framöver. Avdelningen ska umgås, ha djupa diskussioner och hålla på med nån form av "improvisationsteater". Alla har naturligtvis panik.

Själv ska jag leva good life i Warzawa. In your face!

Igen

Okej, det enda man vet är att man alltid kan nå nya bottnar *teatraliskt utspel*

Nämen liksom. Det där jag babblade om i förra inlägget, insikten om att arbetslivet genomsyras av personer med en sån stor avsaknad av verklig kompetens att alla ens grupparbeten om rymden i trean verkar vara sjukt välgjorda. Den insikten. Den här dagen har det varit pinsamt påtagligt.

Och såklart sätter det mig helt ur spel. Istället för att Scenario 1 händer, dvs att jag ba "Jaha, life is a bitch, fan vad alla här e korkade, tur att jag är så himla skarp asså, nu jobbar jag på ändå och går vidare i mitt härliga liv" *går vidare, blir lycklig, lyckad etc* så händer givetvis scenario 2, dvs. att jag ba "Jaha, life is really a bitch och vad fan ska jag göra åt det? Vad betyder allt egentligen? Skaffade jag mig jävligt mycket studieskulder för det här? Vad ska jag göra om 6 månader/ett år/6 år/hela livet om det ska vara såhär jämt? VEM ÄR JAG EGENTLIGEN?!?!?!?!

Och om nån tänker "Men hadendudandej då, vilka i-landsproblem" så kan jag säga att ja, det är det. Man ska vara jävligt glad att man ens har jobb. Men det är fan inte så jälla enkelt alltid! *drama_queen_2010*

It Takes A Muscle

Asså gud. Ibland är jag så hjärtligt glad över att jag under min studietid var så lyckligt omedveten om vissa av de insikter man kommer till när man blir en hard workin' gal. En av dessa insikter är: alla vuxna människor du möter i det s.k "arbetslivet" kommer inte vara mognare än en random snorunge du hade som bänkgranne i femman.

Det är alltså helt sant. Sorgligt? Jovars. Irriterande? Hell yeah it is!

Idag har jag alltså varit på ett individuellt samtal med en organisationskonsult som alla på mitt jobb måste prata med för att det är så dålig stämning. Om en månad ska konsulterna berätta för oss vad de kommit fram till att vi behöver jobba med och sen ska alla sitta i grupp och reflektera över det. Slutligen ska vi alla skriva under en slags "kulturpolicy".

Man ba, hur skulle det vara om ni gått ut GRUNDSKOLAN?! Sånt där gjorde jag i mellanstadiet! Ever heard of Friends? Vill även poängtera att jag inte är involverad i några av de här konflikterna egentligen, min chef tyckte mest att jag skulle vara med och samtala för att jag har varit med en del och flippat på en del grejer när jag praktiserade. Plus att jag lagt näsan i blöt en del. Ehe.

Hursom var samtalet väldigt fint, haja min totala lycka när konsulttanten ba "Jag vill ändå säga till dig att du måste UNNA dig att vara rädd om dig själv" *utövar sin kloka tantyness på den flaxiga ungdomen* Jag ba *blir alldeles varm, flaxar lite till osv*

Jag skulle vilja tillägna min dagisfröken Rigmor med igelkottsfrillan den här bilden (hon var alltså jättebra,obs ingen ironi obs):

Här var tidigare en bild på M.I.A. Men den dog. Så ni får väl tänka er den. Hon har röd klänning och en svart tass med klor på sig och gör en "morrig" min.

Atomic

Nu har jag rest mig ur askan igen! Det finns liksom ingen tid att vältra sig i all skit längre. Kampen fortsätter. Det här är stämningen jag vill förmedla i min kommande motståndskamp:



Haja asså! Så jävla fint. Typ "Jag skiter i alla auktoriteter, går min egen väg i jakten på lite vanlig jävla rättvisa, tvekar inte att vara sjukt lömsk, men låter alltid det goda hjärtat styra och bryr mig om andra människor. And looking damn good at the same time".

Jepp, där har ni mig den kommande tiden. Borde lära mig att knyta ett körsbärsskaft med tungan bara.