Rätt ofta drabbas jag tankar som: Bullen, är jag onormal? What have I done to deserve this? Vad sjutton är poängen med allt egentligen? Ska jag bara inse att det egentligen är mig det är fel på, sluta att vara en arg bitch i sina mest aggressiva år, lägga av med att klippa mig i "konstiga" frisyrer och typ lära mig hur man hittar till Eslöv och hur man skaffar en pensionsförsäkring och bara vara som en mänska?
Och sedan läser man Mia Skäringers bok (någonting med kåt i titeln) och ba: Aha. Ännu en "känslomänniska" och nu går det ju lite bra för henne, i alla fall. Men jag saknar ju asmycket hon har liksom. Hon kan härma dialekter - det kan inte jag. Hon kan finna ro på en ö på västkusten - det kan inte jag. Hon kan förmodligen tvätta sitt hår med schampo som gör håret glansigt - det kan inte jag. Etc.
Så då hamnar man återigen i känslan då man frågar guden man inte tror på vad man håller på med egentligen. Ska man gå i terapi? Ska man återuppta dagboksskrivandet? Ska man kanske gå ner sina vinterkilon ändå? (Hell yeah, om andan faller på, inte förrän det sista påskägget är uppätet)
Men. Sedan. Går man. På ett jobbmöte! (Notera här min lite moderna ungdomsboksstil, Grejen är att. Man ska. Prata i korta. Meningar. Och punktera. Mycket. reds anm)
Och då sägs de här kommentarerna på mötet:
Haha, sexuell läggning låter så konstigt!
Så sexuell läggning är när man är gay, och könsöverskridande identitet är när man typ INTE VET VEM MAN ÄR?!?! Hahahaha!
Eh, kan man verkligen bli diskriminerad i en hiss?
Och då förstår man plötsligt. Vem man är, vad man håller på med, varför man klipper sitt hår i jävligt för en själv rationella frisyrer och varför man är den där arga och aggressiva bitchen. Varje dag, och allt mer och mer. Amen.
tisdag 6 april 2010
lördag 3 april 2010
Hard
Har haft mycket psykadeliska drömmar det sistone. Ska inte gå vidare in på dem här, men ibland kan jag ha mina undringar om hur mycket päronen mörkar om att de tappade mig som barn.
I övrigt är det bobyggande som gäller den här veckan. Känslan är en blandning av extrem tillfredsställelse och extrem frustration, kan man väl säga. Men mest gottigt ändå.
Största insikten idag: Jag hinner troligtvis inte shapa upp mig till Beach 2010, kanske satsar på Beach 2011 istället.
Största insikten i veckan: Luktar det klorin tror man att det är rent.
Största insikten under det senaste halvåret: Jag håller på att bli vuxen.
I övrigt är det bobyggande som gäller den här veckan. Känslan är en blandning av extrem tillfredsställelse och extrem frustration, kan man väl säga. Men mest gottigt ändå.
Största insikten idag: Jag hinner troligtvis inte shapa upp mig till Beach 2010, kanske satsar på Beach 2011 istället.
Största insikten i veckan: Luktar det klorin tror man att det är rent.
Största insikten under det senaste halvåret: Jag håller på att bli vuxen.
fredag 26 mars 2010
Against All Odds (Take A Look At Me Now)
Hade en sådan där natt när man vaknar av att typ en myra andas utanför huset, och sedan ligger och obsessar över diverse grejer. T.ex. vad den kommande kandidatuppsatsen egentligen ska heta. Mitt arbetsnamn är för trist för att ens skriva här.
Men jag kom på den briljanta idéen att jag ska "poppa" till det lite. Liksom ta fyndigheterna till en ny nivå och låta mig inspireras av låttitlar och dylikt. För den oinvigda kan jag avslöja att min uppsats handlar om statliga myndigheters jämställdhetsarbete.
Mina bästa titelförslag hittills:
1. Jag minns alla mina jämställdhetssatsningar och hur de brukade ta på mig
2. Another One Bites The Dust eller "Jag har jobbat med det här i 30 år och jag tycker inte att vi har något problem"
3. Så många byråkrater och politiker kan inte ha fel - en studie i hur man vänder på papper på kontoret utan att faktiskt inte göra någonting. Alls
4. Aldrig har så många skitit så mycket i halva befolkningen (eller jo förresten, det har de alltid gjort)
5. The Only Way Is Up eller Att Koka Soppa På En Spik - jämställdhetsarbete i praktiken
Bitter much? Oh yes indeed. Puzz
Men jag kom på den briljanta idéen att jag ska "poppa" till det lite. Liksom ta fyndigheterna till en ny nivå och låta mig inspireras av låttitlar och dylikt. För den oinvigda kan jag avslöja att min uppsats handlar om statliga myndigheters jämställdhetsarbete.
Mina bästa titelförslag hittills:
1. Jag minns alla mina jämställdhetssatsningar och hur de brukade ta på mig
2. Another One Bites The Dust eller "Jag har jobbat med det här i 30 år och jag tycker inte att vi har något problem"
3. Så många byråkrater och politiker kan inte ha fel - en studie i hur man vänder på papper på kontoret utan att faktiskt inte göra någonting. Alls
4. Aldrig har så många skitit så mycket i halva befolkningen (eller jo förresten, det har de alltid gjort)
5. The Only Way Is Up eller Att Koka Soppa På En Spik - jämställdhetsarbete i praktiken
Bitter much? Oh yes indeed. Puzz
tisdag 23 mars 2010
Eight Days A Week
Nyss hemkommen från jobbkonferens på annan ort. När vi anlände såg jag att jag fått ett hotellrum med fönster som vätte ut mot den snöslaskiga parkeringen. Tro nu inte att jag lät mig nedslås av detta! Som den lady jag är gick jag genast ut till macken bredvid och köpte Salt&blandat och låg sedan på rummet och moffade i mig påsen medan jag zappade mellan de fem tvkanalerna. *high life*
I övrigt kan jag säga att sämst var alla tråkiga föredrag på knagglig engelska som hölls av svenskar, finnar och ester.
Det bästa var helt klart när en estnisk tant berättade om att hon var säker på att vi mötts i ett tidigare liv och att hon träffat flera spöken i sina dar.
I helgen flyttar vi!
Det firar vi med en fin bild från Nanna Johanssons fulheten.com (rekommenderas starkt)!
I övrigt kan jag säga att sämst var alla tråkiga föredrag på knagglig engelska som hölls av svenskar, finnar och ester.
Det bästa var helt klart när en estnisk tant berättade om att hon var säker på att vi mötts i ett tidigare liv och att hon träffat flera spöken i sina dar.
I helgen flyttar vi!
Det firar vi med en fin bild från Nanna Johanssons fulheten.com (rekommenderas starkt)!
torsdag 18 mars 2010
måndag 15 mars 2010
Jorden Runt I Motvind
Min dröm (obs! sanning) just nu är att prinsessan Victoria kommer se ut såhär efter bröloppet:
tisdag 9 mars 2010
Love Etc.
Förra veckan var jag på en konferens med jobbet som handlade om motstånd och förändringsarbete. Det känns även som det är det övergripande temat för min fas i livet just nu.
I förrgår föreläsade, demonstrerade och kalasade jag, allt med den härliga vetskapen om att det är så sjukt skönt att befinna sig i sin bubbla där alla typ tycker, tänker och känner som en själv. Åtminstone vad gäller makt och kön i alla fall (enligt mig de två viktigaste förståelsefaktorerna i livet). Igår frukostmötade* och lunchsamtalade jag, allt med den lite tristare vetskapen om att man inte alltid kan gömma sig i den bubblan. Ibland är det stört omöjligt.
Ja. Har för övrigt gjort mig en ny bekantskap på jobbet, som i vårt senaste samtal bredvilligt och ingående berättade om sin jättesnabba och jättehäftiga motorbåt. Kommentar ur den diskussionen: Ja, det kostar ju bara 2000-3000 kr till och tillbaka från Sandhamn!
Det är då man känner att ens jobb är en Mia och Klara-sketch. Ba Jaha? Nej, nu vill inte Jennifer mer! *gulletussan_love*
Update: När jag berättade för A att jag gått och skanderat i demonstrationståget undrade han om jag ropat "Mami ska ha sitt!". Nästa år, säger jag bara. Eller första maj!
* Behöver typ terapi för det där. Frukostdeltagarna utgjordes av 150 företagskvinnor och en manlig finanspamp. Kände mig som ett sjukt jäkla ufo. Och inte ens för att mina kläder jag hade på mig kostade mindre än bordkamratens klocka, eller för att alla där förmodligen alltid kommer tjäna multipelt mer än jag. Nej, min ufoness berodde mest på att jag hade en helt annan akademisk bakgrund, och att jag praktiserar inom offentlig sektor. Och för att jag inte hajade att när det på minglet pratades om en "fest" från föregående dag (Internationella Kvinnodagen, reds anm), var det inte Bangs stödfest som åsyftades, utan Veckans Affärers.
I förrgår föreläsade, demonstrerade och kalasade jag, allt med den härliga vetskapen om att det är så sjukt skönt att befinna sig i sin bubbla där alla typ tycker, tänker och känner som en själv. Åtminstone vad gäller makt och kön i alla fall (enligt mig de två viktigaste förståelsefaktorerna i livet). Igår frukostmötade* och lunchsamtalade jag, allt med den lite tristare vetskapen om att man inte alltid kan gömma sig i den bubblan. Ibland är det stört omöjligt.
Ja. Har för övrigt gjort mig en ny bekantskap på jobbet, som i vårt senaste samtal bredvilligt och ingående berättade om sin jättesnabba och jättehäftiga motorbåt. Kommentar ur den diskussionen: Ja, det kostar ju bara 2000-3000 kr till och tillbaka från Sandhamn!
Det är då man känner att ens jobb är en Mia och Klara-sketch. Ba Jaha? Nej, nu vill inte Jennifer mer! *gulletussan_love*
Update: När jag berättade för A att jag gått och skanderat i demonstrationståget undrade han om jag ropat "Mami ska ha sitt!". Nästa år, säger jag bara. Eller första maj!
* Behöver typ terapi för det där. Frukostdeltagarna utgjordes av 150 företagskvinnor och en manlig finanspamp. Kände mig som ett sjukt jäkla ufo. Och inte ens för att mina kläder jag hade på mig kostade mindre än bordkamratens klocka, eller för att alla där förmodligen alltid kommer tjäna multipelt mer än jag. Nej, min ufoness berodde mest på att jag hade en helt annan akademisk bakgrund, och att jag praktiserar inom offentlig sektor. Och för att jag inte hajade att när det på minglet pratades om en "fest" från föregående dag (Internationella Kvinnodagen, reds anm), var det inte Bangs stödfest som åsyftades, utan Veckans Affärers.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)