Eight Days A Week

Nyss hemkommen från jobbkonferens på annan ort. När vi anlände såg jag att jag fått ett hotellrum med fönster som vätte ut mot den snöslaskiga parkeringen. Tro nu inte att jag lät mig nedslås av detta! Som den lady jag är gick jag genast ut till macken bredvid och köpte Salt&blandat och låg sedan på rummet och moffade i mig påsen medan jag zappade mellan de fem tvkanalerna. *high life*

I övrigt kan jag säga att sämst var alla tråkiga föredrag på knagglig engelska som hölls av svenskar, finnar och ester.
Det bästa var helt klart när en estnisk tant berättade om att hon var säker på att vi mötts i ett tidigare liv och att hon träffat flera spöken i sina dar.

I helgen flyttar vi!

Det firar vi med en fin bild från Nanna Johanssons fulheten.com (rekommenderas starkt)!

D.A.N.C.E

Jorden Runt I Motvind

Min dröm (obs! sanning) just nu är att prinsessan Victoria kommer se ut såhär efter bröloppet:

Love Etc.

Förra veckan var jag på en konferens med jobbet som handlade om motstånd och förändringsarbete. Det känns även som det är det övergripande temat för min fas i livet just nu.

I förrgår föreläsade, demonstrerade och kalasade jag, allt med den härliga vetskapen om att det är så sjukt skönt att befinna sig i sin bubbla där alla typ tycker, tänker och känner som en själv. Åtminstone vad gäller makt och kön i alla fall (enligt mig de två viktigaste förståelsefaktorerna i livet). Igår frukostmötade* och lunchsamtalade jag, allt med den lite tristare vetskapen om att man inte alltid kan gömma sig i den bubblan. Ibland är det stört omöjligt.

Ja. Har för övrigt gjort mig en ny bekantskap på jobbet, som i vårt senaste samtal bredvilligt och ingående berättade om sin jättesnabba och jättehäftiga motorbåt. Kommentar ur den diskussionen: Ja, det kostar ju bara 2000-3000 kr till och tillbaka från Sandhamn!

Det är då man känner att ens jobb är en Mia och Klara-sketch. Ba Jaha? Nej, nu vill inte Jennifer mer! *gulletussan_love*
Update: När jag berättade för A att jag gått och skanderat i demonstrationståget undrade han om jag ropat "Mami ska ha sitt!". Nästa år, säger jag bara. Eller första maj!



* Behöver typ terapi för det där. Frukostdeltagarna utgjordes av 150 företagskvinnor och en manlig finanspamp. Kände mig som ett sjukt jäkla ufo. Och inte ens för att mina kläder jag hade på mig kostade mindre än bordkamratens klocka, eller för att alla där förmodligen alltid kommer tjäna multipelt mer än jag. Nej, min ufoness berodde mest på att jag hade en helt annan akademisk bakgrund, och att jag praktiserar inom offentlig sektor. Och för att jag inte hajade att när det på minglet pratades om en "fest" från föregående dag (Internationella Kvinnodagen, reds anm), var det inte Bangs stödfest som åsyftades, utan Veckans Affärers.

Kaskelåten

I veckan fick jag världens finaste fölsisuppvaktning! Tack alla.

Sagt av min kollega (i en ganska flams-hetsig diskussion) ang. en bokad lokal: Finns det väggar? :D

Igår var jag på en hotelltoalett där de hade svartfärgat toapapper som luktade! På toadörren stod det att man kunde få KÖPA pappret i receptionen som en lämplig GÅBORTPRESENT! Dog lite inombords.

I övrigt förfestar jag med min värmedyna till Var och varannans värld och planeten Pi på Spottan. Värt!

It Pays To Belong

Igår var det än en gång dags för en "breakdown" i mitt så kallade, cykliska, liv. Som cykeln föranleder är idag en dag av rekreation och förberedelser inför morgondagens fantastiska återuppståndelse. Lustigt nog sammanfaller den med att jag kommer ett år närmare förruttnelsen.

Okej, förlåt. Lyssnade på Nick Cave förrut och hamnade i en "morbid" stämning. Här är i alla fall en bild på mig imorrn:

Perfect (Exceeder)

Okej, stoppa pressarna. Jag har hittat ett nytt fantastiskt motto, jämte "Värme på min bak!" och "En elefant glömmer aldrig!".

Det är: "Man föds inte negativ, man blir det."

Älskart!



Update: Jag vet att jag försökte go all happy med att jag hittat ett nytt motto (vars punchline i och för sig handlade om huruvida min negativitet var medfödd), men måste bara säga att jag känner hur hjärncellerna typ börjar värka när jag läser en av Reinfeldts kommentarer på "väderläget" (vilket kollektivtrafiken försökt maska med att kalla för "snöoväder". Man kan säga att det finns inga dåliga (snöo)väder, bara dåliga tåg och kollektivtrafiksavtal.) Han: "Vi måste ställa oss frågan om vi har gjort något fel."

Ba jaha? Ser framför mig hur Freddan vispar ihop en powerpoint, kallar ihop sina kollegor på Rosenbad, släcker ner i rummet och låter overheadapparaten sprida sitt vita ljus i den begynnande flinten, allt medan han med tydlig stämma skanderar: "Väderläget. Vi måste våga prata om väderläget." Not very likely so.com.