Nan You're A Window Shopper

Torsdagsnyheter på sjukdomsbloggen!

Om Lembit vore ett läkemedel, vore hon Microlax (källa: Fejjan). Detta för att hon är inträngande och uppmjukande.

Annars så är modeförebilderna den här veckan:







Läckert!

More Than This

Vill ju inte vara en sån där brud som lägger upp bilder på massa djur och ba "kolla va GÖLLIG!" men jag säger som Klara: jag tänker alltid på djur. Vilka jag vill ha, vad de gör. Och min faiblesse för marsvin är ju skyhigh asså.

Fast sånt här tycker jag är lite elakt:



Den ba *tutar INTE*

Everybody's Someone's Fool

Hej alla barn!

Dagens topic: Oldies' musik. Alltså, sådant som brukar kallas för vinyl och härstammar från 50- och 60-talen.

(Jag vet att det här inte är en musikblogg, det är ju en pseudosjukdomsblogg med inslag av fascistoida gosedjur, men jag är frisk och gosedjuren kollar på Kitchen Nightmares på tv så jag får roa mig annat)

Så himla bra ere i alla fall! Lyssnar man på oldiesar i bakgrunden blir man på alldeles utmärkt rockabillyhumör. Men lyssnar man lite på texterna märker man genialiteten. Många handlar om väldigt olycklig och obesvarad kärlek, vilket är så himla spännande för musikarrangemanget är ju annars så glatt och peppigt. Låtarna kan också handla om helt andra saker, typ att man ska gå och lyssna på en gitarrspelande trubadur, eller har skaffat en viss sorts mönstrad beachoutfit. En beskärd del av låtutbudet kretsar även kring dans.

Hur kan man inte älska det?! Har någon doktorerat på det här vill jag veta vem, tack!

Update: Vin i påskmustflaskan! *good times*

Stay The Night

För någon vecka sedan var jag med i en tävling där man kunde vinna andra säsongen av Mia och Klara på dvd. Det känns ärligt talat som en av de mest konstruktiva grejorna jag gjort på länge. Det var som man önskar att livet vore lite mer; det gick rätt fort, man siktade mot ett uttalat och fint mål, man fick tydliga instruktioner hur man skulle göra och man var motiverad under tiden. Lite lame tänker ni att likna livet med en dvd-tävling. Jovars. Men just nu är det på den nivån vi är.

Min motivering till varför just jag skulle vinna dvd:n var typ att berätta att de tagit över mitt liv, vokabulär och sätt att förhålla mig till omvärlden. Inte så pjåkigt må jag säga ändå.

Grejen är att jag är högst allvarlig när jag säger så. Och det är inte bara det här att jag och alla mina vänner som jag tvingat låna första säsongen av mig älskar att prata om dem och som dem (fortfarande, men ändock i lite mindre skala). Det är också att jag snackar som Mia och Klaras alteregon med Baltazar när jag är ensam hemma, eller tilltalar främmande folk på spårvagnen med Vivekarösten. Hade jag kunnat låta som Tabita hade det varit min dialekt numera liksom. Eller Gulletussans *MAMI O SANDRI!*

Och idag när jag blev räckt en pytts med färg på jobbet så sa jag spontant BRAAAAA *görel*

Nivån, som sagt.

Moody River

Ännu en gång gör livet och google mig beskviken. Jag bildgooglade "Jag är så jävla förbannad" och fick upp bilder på Carolina Gynning när hon mest med lite god vilja såg trött ut. DUGER INTE!!!

Jag är så jävla förbannad just nu! En besvikelse mitt i misären är dessutom att en av mina två skålar föll i golvet och gick i tusen bitar (ja, det var faktiskt så många, hoppas jag missade en skärva som nån i mitt kök kan få i foten) och att jag inte gjorde det med flit. Funtade allvarligt på att kasta den andra också i golvet efter det. Men vad ska jag då äta på? undrar vän av ordning.

Ja precis?! Direkt på vårt hepatit-C-golv kanske? YUMMIE! Skita i att laga och äta mat och inta näring intravenöst istället? Känns ju ungefär lika njutbart som alla andra alternativ i livet just nu. Så. jävla. arg!

BAJS!!!

This Is Hardcore

Asså LYCKAN!

* Mängden ost jag har förtärt i och med mina två besök den senaste veckan. OOOOST!

* Ballongerna i mitt rum. Nu ser det ännu mer ut som ett enda stort barnkalas!

* Jag är ägare av en lackklänning.

*High on life*

Good Times Bad Times

Älskar reklambudskap. Älskar.

Krämreklam riktad till män: Några snubbar med blåa skjortor stryker lite kräm med en bred och lite hårig hand över sin kantiga haka och ler självsäkert i en spegel. Sloganen är: Vad män vill ha.

Flaskvattenreklam riktad till ? (troligtvis kvinnor): En businesskvinna står inför ett långbord med massa businessgubbar och råkar slänga sina röda stringtrosor som hon har i väskan tvärs över bordet på sin typ chef. Sen dricker hon flaskvatten som gör att tiden skruvas tillbaka så att hon istället tappar trosorna på sin lite reklamhunkiga manliga kollega, som ger henne dem så hon kan lite chict kan sätta upp håret med dem.

Liksom dumförklaring på multidimensionella nivåer.

Update: Har jag börjat gilla Peter Siepen?!?!