Live Tomorrow

Är alldeles för uttråkad för att orka vänta på era filosofiska inlägg. Nåväl, ni hade säkert sagt smarta saker. Hrm.

Har verkligen ingenting att säga, förutom:

Om jag nånsin skulle bli en sån däringa wannabe-journalist sak som springer runt på nån av våra stora dagsblaskors redaktioner i nån randig mediatröja med anteckningsblocket i högsta hugg. Då. Skulle jag inte skriva en intervju där en av frågorna löd: Hur mådde du egentligen - du var ju ändå mobbad?

Torn

Fick ett mejl av en mycket klok halvtysk i min omgivning. I mejlet väcktes frågor filosofer världen över sökt lösa i alla tider. Jag kunde självklart inte svaret på en endaste fråga. Men det gör inget *Björnes magasin rösten* (HAHAHAHA!)
Men bara därför har jag coppat in den absolut mest relevanta och svårlösta frågan här. Tänkte ni kunde göra ert jobb och lösa den åt mig.

Den lyder:

När jag köper en ny bumerang - hur blir jag av med den gamla?

Chocolate

Idag har jag blivit matad med choklad. Två gånger. Av vem? Jo, en kursare i min seminariegrupp. Först skickades chokladen artigt ett varv runt bordet, varav alla andra kursare lika artigt avböjde med ursäkten att "det var så tidigt på morgonen". Sedan kom chokladen till mig. Jag ba: "Hallå, varför har ingen tagit? Men guuuud, för tidigt, det är ju inte sprit liksom. Det är ALDRIG för tidigt för choklad. Ni är sjuka!" Varav alla unisont och artigt svarade att det är jag som är sjuk.

Sedan när dagen började lida mot sitt slut började jag vilt slicka i mig allt pärlsocker som var kvar på bordet efter min uppätna kanelbulle. Då fick jag lite choklad igen, med en artig kommentar om att jag väl inte behöver äta smulorna.

Where Did You Go

Det står om mig i tidningen idag. På de fancy nöjessidorna då tänker ni nu, eller kanske på Metromanekäng-sidan. Har ni helt tappat greppet? Självklart inte.

Men det är faktiskt en hel artikel om mig, där flera forskare uttalar sig. Välformulerad och intressant är den. Synd bara att den är skriven under rubriken "Dåligt lokalsinne kan vara mental oförmåga" och handlar om folk som "går vilse i sitt eget hem eller på sin arbetsplats och är beroende av andra för att hitta." Det hela kallas för "topografisk disorientation."

Jaja, nu ska jag till Ktb. Om jag inte hittats inom ett dygn vänligen ring polisen.

Ingen Lena+Orup-Titel I Alla Fall.

Först: Alla de som ringer, smsar, hänger, kramas, stöttar. Tack. Ni är bäst.

Sen: Orup och Lena Ph. Ni är inte bäst. Sluta släppa dåliga singlar. Sluta döpa dem till Nu När Du Gått. Sluta bara.

Divine

M= Mamma
K= Kassör på ICA Maxi.

M: Kan vi beställa taxi här?
K: Vad för sort?
M: Eh...ja en sån med fyra hjul. Som rullar. Frammåt.
K: Asså vilken som helst liksom?
M: Tja, en sån som tar oss HÄRIFRÅN, liksom.

:D

Out Of Bounds

Igår på föreläsningen råkade jag tro att en av mina kursare hade en Harlequinroman på bänken. I sju tredjedelars sekund drabbades jag av fascination och glädje. Sedan såg jag att det bara var en vanlig menlös deckare.

Det hela föranledde att jag satt och tänkte lite idag på vad som skulle hända om man satte sig på Ktb med en bunt Harlequinromaner, istället för kurslitteratur. Så istället för att på bänken lägga upp Demokratins mekanismer, EU:s politiska system och Global Politics, tar man fram Passion i skuggan, Lustans möte och Hämnd och Herrgård. Eller vad de nu kan tänkas heta. Skrämmer väl bort en del bajsnödiga i alla fall.